Hägerström vaknade nästa morgon av att hans mobil ringde.
Hemligt nummer.
Han svarade.
”Sover du fortfarande?”
Det var kommissarie Torsfjäll. Hans röst lät raspig och hes. Nästan som om han också varit ute och festat kvällen innan.
Hägerström sa: ”Det är lugnt.”
Det var lögn på fler sätt än ett. Han kände hur kroppen värkte.
”Jag ringde för att se vad som händer. Vi har ju inte pratat på ett tag.”
De hade egentligen en överenskommelse att Torsfjäll aldrig ringde först.
Hägerström sa: ”Jag har sökt dig. Vi måste bestämma oss. Formellt skulle mitt uppdrag ta slut när JW muckade. Och han muckade för en dag sen. Vad gör jag nu?”
Torsfjäll var tyst några sekunder, sedan sa han: ”Vad tycker du själv?” Hägerström tänkte efter. Han hade samlat bra material de senaste månaderna. Varje gång JW bett honom vara åsna kopierade han informationen. De hade hundratals kontonummer, bolagsnamn, banker och advokatmålvakter i minst tio olika länder. Ett jättelikt pussel för Torsfjälls ekogubbe att lägga.
Men det var först nu Hägerström började komma nära. Muckfesten i går, Nippe, promenaden i går natt, vad han gjort med killen på Storgatan.
Herregud.
Vad hade han gjort?
Hägerström trängde bort tankarna. Han sa: ”Det har gått framåt på sistone.”
”Du tänker samma sak som jag, tror jag. Än så länge har vi inget hållbart, men du är på god väg. Det är ju uppenbart att den här juvelen sysslar med riktigt fula affärer.”
”Men han släpper inte in mig på de detaljerna.”
”Nej, men de detaljer vi redan fått underhåller ekorevisorn ett tag. Enligt mina källor ska Hansén dessutom flytta till Dubai i höst. Det rimmar väl med vår teori om att i takt med att olika länder öppnar upp bankernas sekretess måste JW och kompani flytta på tillgångar. Och den här Nippe, honom har jag haft span på flera gånger sen vi såg honom luncha med JW. Fick du ut nåt av honom i går kväll, förresten?”
Hägerström undrade hur Torsfjäll kunde veta att han pratat med Nippe på muckfesten. Faktiskt så hade Hägerström inte ens berättat för Torsfjäll att han skulle på JW:s muckfest. Torsfjäll måste ha andra kanaler.
Han sa: ”Både ja och nej. Han var väldigt berusad. Men han bekräftade att han känner JW väl och, som han sa: vill hjälpa JW. Vad den så kallade hjälpen ska bestå i sa han inte. Men han lät intresserad när jag lockade med kunder.”
”Bra.”
Hägerström funderade på att berätta om misshandeln i natt. Han tittade på sin ena hands knogar. Koagulerat blod. Sårskorpor under bildning. Kanske kände Torsfjäll redan till det hela.
Kommissarien sa: ”Vi har i varje fall kunnat konstatera att Nippe är JW:s Lord Moyne, så att säga. Han kommer från fin bakgrund, han har trygga pengar i ryggen och massor med kontakter. Han är ett bra ansikte utåt. Möjligen hjälper även hans pappas bank- och valutaväxlingskontor till på nåt sätt. Det vore högintressant, i så fall. Mina killar har sett honom på olika krogar och restauranger med minst sju olika personer, i stället för att ha möte på sitt vanliga kontor. Av de sju personerna har vi sen sett fem träffa smurfar som jobbar för Mischa Bladman. Det hänger ihop.”
”Ja. Uppenbarligen.”
”Men tyvärr har vi inte sett några sedlar byta händer. Så i bevishänseende är det fortfarande svagt. Du vet, Ekobrottsmyndigheten har ingen direkt stjärnhistoria när det gäller att få folk fällda.”
”Fast det är ändå en början, väl?”
”Ja. Och jag har fått tag på ett organisationsnummer med hjälp av information som du hjälpt JW att smuggla ut. Det är ett svenskt bolag som vi tror kontrolleras av Nippe Creutz. Det sålde en fastighet i centrala Stockholm för fyra miljoner euro för två veckor sen. Köparen var ett bolag registrerat i Andorra. Också det finns med i JW:s dokumentation.”
Torsfjäll gjorde en konstpaus. Hägerström undrade vad som skulle komma.
”Det är så att min ekoutredare säger att fastigheten värderats till det dubbla för två år sen, mer än åtta miljoner euro. Det betyder att Nippes bolag sålt en tillgång till kraftigt underpris. Köparna betalar sannolikt mellanskillnaden under bordet, Nippes bolag slipper betala realisationsvinstskatt och köparna får en tillgång, till hälften förvärvad för svarta pengar, som de kan sälja och därmed få vita pengar i vinst. Så har JW och Nippe hjälpt nån att tvätta fyra miljoner euro.”
”Aha. Men det låter ju som robust bevisning?”
”Kanske. Men värdering på fastigheter är ingen exakt vetenskap.”
”Men du säger att det syns att JW planerat affären?”
”Ja, men det skulle kunna hävdas att han bara räknat på ekonomin i det hela. Det är inte olagligt.”
Hägerström sa inget. Han förstod att det här var komplex brottslighet.
Torsfjäll fortsatte: ”Men även Mischa Bladman träffar folk på löpande band. Filurerna som han träffar är av den lite mer ljusskygga sorten än Nippes kontakter. Folk från juggemaffian, Hells Angels-folk, värdetransportrånare. De verkar ha delat upp kunderna mellan sig, så att säga.”
”Använder de Nippes företag?”
”Kanske. Nippe blev utsedd till vd i World Change AB för fyra månader sen. Bolaget ägs av hans familj. De har mer än femtio valutaväxlingskontor över hela Norden. Sen Nippe tillträdde har antalet fakturor från utlandsregistrerade bolag ökat med åttahundra procent. Flera kontonummer, fakturanummer och transaktioner har vi kunnat spåra genom dokumentation som du smugglat ut åt JW.”
”Vad betyder det?”
”Det betyder att Bladman låter smurfar, gångare, ta ut stora summor i kontanter från de olika kontoren. Det här finansierar till exempel svart arbetskraft eller tvättar rånpengar. Sen täcker bolaget upp uttagen i bokföringen genom att hänvisa till utlandsfakturorna. Men de är med stor sannolikhet bara påhitt.”
”Men jag förstår faktiskt inte riktigt, då har vi ju fin bevisning?”
”Som sagt, vi har ingenting som styrker att just Nippe eller Bladman känner till det här eller är direkt inblandande. Och mycket av informationen som du hjälpte JW att smuggla ut klarar vi helt enkelt inte att dekryptera. Det är ingen idé att göra tillslag om vi bara ska gripa en massa halvalkoholiserade målvakter och gångare.”
Hägerström satt tyst.
Torsfjäll sa: ”Det hänger på dig. Vi måste få tillgång till namn på deras kunder. Och vi måste få tillgång till deras material. De måste ha en verklig bokföring nånstans. Det är A och O, utan material kan vi inte binda dem till det här. I Hansénvillan såg du ju knappt nånting. Hos Bladman finns möjligen en del, men jag misstänker att de har alla handlingar nån annanstans. Frågan är om du kan få JW att avslöja var.”
”Jag får försöka. Hittills har han inte varit så pass öppen mot mig.”
”Du får fortsätta locka honom. Få honom att känna sig privilegierad.”
”Hur menar du?”
”Ta med honom på nåt han skulle gilla. Kalas med prinsessan Madeleine? Älgjakt? Vete fan.”
De avslutade samtalet.
Hägerström tänkte några sekunder. Han undrade vad som höll på att hända med honom. Höll han på att tappa greppet? Som om det inte bara var han som infiltrerade JW:s värld, utan att den också höll på att infiltrera honom. Skulle han ta med JW på älgjakt? In i familjen. Till hans värld på riktigt?
Han tänkte på en scen ur Donnie Brasco. De var på en japansk restaurang. Brasco lackade på kyparen. Maffiavännerna spöade på den stackars mannen, Brasco spöade på honom värre.
Hägerström pillade på sina såriga knogar.
Han slöt ögonen. Det var som om det mullrade utanför.