Hägerström hade varit här i ungefär två veckor nu. Han fick nostalgikickar av maten. Han gillade vädret, lukten på gatorna och thailändarnas artiga sätt. Men han saknade Bangkok. Phuket var en turisthåla av extra sunkigt slag. Och hotellet var kanske det äckligaste han någonsin bott på.
Första dagen träffade han Jorge helt kort. Killen berättade varför han kallats ner – det lät inte direkt som jättekriminella syften. Men Hägerström hoppades att han skulle få veta mer. En sak var i varje fall klar: Jorge Salinas Barrio var inte vem som helst. JW hade bett Hägerström ta ner ett kuvert till killen. Han tjuvöppnade det och kollade innehållet – ett utdrag ur registret angående Jorge. JW måste ha någon insider hos polisen som läckt dokumentet. Det var obehagligt i sig.
De följande dagarna höll Hägerström sig på sin kant. Promenerade mest runt i stan och åkte ut till strandsamhällena på ön. Kring varje resort låg dussintals restauranger, barer och kaféer. Patong Beach, Karon Beach, Kata Beach. Bara stränderna Mai Khao och Nai Yang bildade en strandremsa på över sexton kilometer där det fanns fler än femhundra objekt. Han kollade in ställen som kunde vara intressanta för Jorge. På kvällarna provade han ölen på samma ställen. Spanade in gästerna, antalet anställda, försökte huvudräkna på omsättningen. Han väntade på att Jorge skulle kalla på honom igen.
Någon vecka senare satt Hägerström på restaurangen bredvid hotellet.
Han tänkte på Pravat. Det var så konstigt: minipyret, pappas busfrö, hans lilla gubbe skulle börja skolan.
Han tänkte på nätterna när de träffats senast. Pravat ville sova i hans säng. Och inget annat Hägerström kände till var lika rofyllt som att ligga bredvid sin sovande son. Det var som att Pravats lugn vaggade hans skakiga själ till ro. Pojkens snusande svepte in hans demoner i ett töcken av avslappning. Hägerström oroade sig inte för utredningen eller ens för sina egna utmaningar. Han var bara lugn. Det var en av de bästa helgerna i hans liv.
Han tittade upp. Släppte tankarna. En röst nära honom sa något som kanske var på svenska: ”Sho bre.”
Det var Jorges kompis, Javier, som stod vid sidan av bordet. Killen drog ut en stol.
Hägerström tittade på honom.
Javier sa: ”Brushan, fattar du inte vad jag säger?”
”Nej.”
”Men du fattar väl sånt surr, du har ju varit plit.”
Killen satte sig ner. Hägerström fortsatte blänga. Visste inte om Javier drev med honom eller inte.
Han sa: ”Det är coolt. Men jag fattar svenska också. Kan du det?”
Javier skrattade sakta. ”Jag kan tre språk.”
”Spanska, svenska och det där tugget?”
”Nej, det där tugget är svenska, fast jag snackar inte så längre. Det är mest knattar som håller på med brushan hit och brushan dit. Jag menar det tredje språket, the international language.”
Hägerström höjde ögonbrynen.
”The language of sex.”
Hägerström lyfte sin flaska med Singha. ”Skål för det.”
Javier skålade med sitt glas.
”Vad gör du här egentligen?”
Återigen – Hägerström visste inte vad han skulle svara. Han hade ingen aning om var han hade den här killen. Försökte pejla stämningen, läsa av Javiers släpiga röst. Han var annorlunda.
”Vadårå? Vet du vad man tjänar som plit?”
”Bättre än vi tjänar här i alla fall.”
”Kanske, men det är skit alltihop. Svenska staten lurar oss. Vi jobbar som svin, och vad får vi för det?”
”Du vet ändå att du får nåt.”
”Jag har slitit. Vet du vad jag gjorde innan jag blev plit?”
Javier skakade på huvudet.
”Gissa då, brorsan.”
Javier flinade.
Killen påminde om det lilla han sett av Jorge. Samma sätt att prata, samma slang, samma sätt att röra sig. Men ändå: Javier var slöare – haschsläpighet i talet. Trots det hade han en annan intensitet än Jorge. En glimt i ögonen som kändes mer lättsam.
När Javier någon halvtimme senare fick reda på att Hägerström varit polis verkade han inte förvånad. Antagligen hade Jorge redan berättat för honom. Kanske spelade han bara cool.
Några kvällar senare kom Javier fram till Hägerström igen.
På dagen hade Hägerström åkt runt på halvön med Jorge och gått runt längs stränderna och pekat ut ställen som var till salu. De hade en mäklarlista på thai som Jorge markerat i.
Javier slog sig ner utan att fråga om lov. Han beställde en öl.
”Hittar ni nåt då?”
Hägerström antog att han menade sökandet efter objekt.
”Det finns många ställen här som är till salu. Men du vet, det är en fråga om pris och andra villkor, och hur trygga inkomster man kan få.”
De snackade på. Javier sa att några polare till dem kanske skulle komma dit. Hägerström försökte luska i hur länge de varit i Thailand, vad de gjorde här, varför de var här. Javier sa som det var, men ändå inte: ”Vissa grejer snackar man inte om, vet du.”
Javier ställde motfrågor. Kanske försökte han pumpa Hägerström på något. Var han kom ifrån. Vilka anstalter han jobbat på. Varför han slutat som snut.
Killen var trevlig, men långt ifrån översvallande. Det kunde han inte förvänta sig från någon som visste att han varit polis. Ändå var han öppen, snackade mycket om sex, om Thailand i allmänhet och om sin uppväxt i Alby. Javier var ingen duvunge, det stod klart.
Hägerström tänkte be Torsfjäll att kolla upp allt om den här snubben senare i veckan.
Han spelade med. Körde sin story för tusende gången: han hatade polismyndigheten numera. Kanske hade de redan kollat upp honom – JW hade ju någon insider. Det var ingen fara. Torsfjäll hade placerat in Hägerström i spaningsregistret för pågående misstankar om narkotikabrott, misshandel och häleri.
De krökade på. Javier snackade mer och mer om att han ville ta med Hägerström ut och visa honom brudarna i den här hålan. Hägerström duckade. Han ville inte hamna i en situation där han för att bevisa sig måste göra något med en prostituerad. Han funderade på om det var dags att avrunda kvällen.
Javier släppte ämnet en stund. De beställde in varsin paraplydrink. Javier babblade på om att en äkta g inte kunde ha massa sidointressen. Det funkade inte att bry sig för mycket om musik eller sport om man skulle bli någon.
De pratade vidare. Javier sköt in frågor om Hägerström mellan varven. Hade han barn? Vilken avdelning jobbade han på inom polisen? Hur kändes det att få sparken?
Sedan började han tjata igen efter någon timme: ”Kom igen nu. Brudarna här är fina.”
Hägerström sa: ”Ähh, vi stannar här. Jag orkar inte.”
”Är du homo, eller?”
Hägerström nonchalerade honom.
”Visa lite manlighet nu. Häng på.”
Hägerström flinade bara.
”Du vill, jag ser det på dig. Du vill. Du är väl inte gift hemma?”
Hägerström skakade på huvudet.
”Kom igen nu, för fan. Bara för att du är svenne behöver du inte vara så skraj.”
Till slut sa Hägerström: ”Vi går tillbaka till hotellet i stället. Det finns väl brudar där också.”
Han måste spela rätt nu. Han ville verkligen inte hamna i en sunkig situation med någon kvinna. Samtidigt behövde han vinna förtroende. Bangade han kunde han tappa för mycket.
De reste på sig, betalade och promenerade de hundra metrarna till hotellet där de bodde. De satte sig vid ett bord i baren. Inredningen var standard: kulörta lyktor, palmblad och buddhafigurer överallt. Hägerström började känna sig berusad. Javier började snacka om andra grejer. Killen sprang fram och tillbaka till bartendern och beställde olika drinkar.
Efter en stund sa Javier: ”Jag vill visa dig en sak.”
”Okej, vad?”
Javier sa: ”Inte här. Uppe på mitt rum.”
Hägerström undrade vad det kunde röra sig om.
De tog trapporna upp. Javiers rum var en minisvit med ett minisovrum och ett minivardagsrum med minipentry. Hägerström blev förvånad över hur välstädat det var. Fast kanske var det bara hotellpersonalen som gjorde sitt jobb.
Javier satte sig i den lilla soffan. Han hade en drink i handen som han tagit med sig nedifrån.
Hägerström ställde sig vid fönstret. Tittade ut mot ett hotellbygge som pågick på andra sidan gatan. Byggnadsställningar av bambu, presenningar och containrar. De skulle snart vara igång där ute. Borrljuden och lastbilarna som åkte fram och tillbaka.
Javier tog upp och fipplade med sin mobiltelefon.
”Sätt dig i soffan, kompis.”
Hägerström undrade vad som skulle hända nu. Vad tänkte Javier visa honom?
Det knackade på dörren.
Javier smajlade. Öppnade dörren.
Det stod två thailändska tjejer ute i korridoren. Korta kjolar, korta linnen, tofsar med knutar i håret.
Uppenbart vad de var för några.
Javier smajlade bredare. ”Här kommer min överraskning. Nu ska vi ha riktigt kul, du och jag.”
Hägerström kände sig plötsligt helt nykter.