FREDAGEN DEN 18 OKTOBER

Jag kan fortfarande inte sluta grubbla över vad det kan ha varit som Brandon ville fråga mig om på konstprisbanketten.

Enligt MacKenzie (och allt det senaste skvallret) har han redan en dejt till halloweenfesten.

Så det enda jag kan komma på är att han kanske fortfarande vill intervjua mig om att jag vann första pris på konstutställningen, eftersom han frågade mig för nio dagar sedan om han fick göra det.

Varje gång jag ser honom i klassrummet säger han bara hej och hej då och knappt någonting mer. Han är definitivt mycket tystare än förut.

Eller också kanske han inte vill visa sig offentligt med en sådan TÖNT som jag !

MacKenzie gör det inte lättare för mig. Så fort hon får se Brandon och mig i närheten av varandra rusar hon fram och försöker flirta med honom och börjar snurra så där med håret. Hon har gjort det HELA veckan. Jag tror definitivt att hon har något i kikaren, men jag vet inte vad.

Till slut så berättade jag om Brandongrejen för Chloe och Zoey, medan vi ställde in böcker i hyllorna.

Chloe, som förresten är expert på det här med killar, sa att jag helt enkelt borde fråga honom vad han ville.

Jag sa att jag redan hade försökt. Men det var jättesvårt att prata med honom på lektionerna, när MacKenzie alltid kom och avbröt.

Och om jag bad honom träffa mig i vaktis förråd för att få vara ifred skulle han tycka att jag var HELT SJUK.

Chloe och Zoey höll med mig till 100%. Inte om att det var svårt att prata med Brandon på lektionerna, utan om att han skulle tycka att jag var helt sjuk.

Sedan sa Zoey att hon hade råkat höra MacKenzie skryta på idrotten om att skoltidningsredaktören hade gett Brandon i uppdrag att skriva om hennes födelsedagsfest, som en personlig tjänst.

Då kom Chloe på det: “Vänta, jag har en idé! Om Brandon ska gå på MacKenzies fest kan du väl prata med honom där? Det tar bara ett par minuter, sedan kan du gå.”

“Är du GALEN?!” skrek jag. “Aldrig i LIVET att jag skulle gå ensam på en fest med MacKenzie och alla de där CSP:arna!!”

Då log Chloe ett stort och lurigt leende och gjorde jazzhänder!

Och jag bara: VAD NU DÅ?! Inte en till av hennes KNÄPPA idéer?!!

“Nikki, du ska inte gå dit ENSAM! För VI ska följa med dig!” ropade Chloe ivrigt.

Jag kunde knappt FATTA att både Chloe och Zoey frivilligt skulle gå med mig på MacKenzies fest!

De sa att de ville följa med för att ge mig moraliskt stöd och för att de är mina bästisar.

Och INTE för att de ville ha kul, dansa eller flirta med sina hemliga förälskelser, Jason och Ryan, som förresten kanske skulle fråga om de vill gå med dem på halloweenfesten.

NÄPP! Vi var alla överens om att MacKenzies fest var en AFFÄRSANGELÄGENHET och inget annat!

Från början hade jag tänkt använda de tusen kronorna från mrs Hargrove till att köpa en ny mobil.

Men när jag tittade i garderoben såg jag att den enda supersnygga partyklänning jag ägde var från när jag gick i tvåan och hade knappar och rosetter överallt.

Och aldrig att jag tänkte visa mig i den gamla trista klänningen jag hade på prisbanketten.

Så jag bestämde mig för att använda mobilpengarna till att köpa en fin och elegant märkesklänning till MacKenzies fest.

För en gångs skull gick mamma faktiskt med på att köra mig till KÖPCENTRET i stället för till våra gamla vanliga reavaruhus.

Och jag bara: JA !!

Medan mamma hjälpte Brianna att köpa en halloweendräkt gick jag från butik till butik och provade de mest underbara klänningar. Jag hittade till och med skor, smycken och andra coola matchande grejer till var och en.

Det kändes precis som om jag poserade för ett foto till America’s Next Top Model! Det enda som fattades var att Tyra Banks plötsligt dök upp.

Hon skulle le så där riktigt varmt mot mig och en annan modell och säga: “Jag håller två foton i handen. Men bara EN av er kan gå vidare i den här tävlingen. Den fula, lata tjejen måste packa sig hem igen, bara så ni vet.”

Åh, vad jag älskar Tyra ! Hon är en underbar förebild för tonårstjejer.

Hur som helst var det SKITKUL att prova alla de där kläderna!

Tyvärr kom inte mitt äkta och sanna jag fram i någon av de här stilarna.

Köpcentret skulle stänga om mindre än en timme och jag började få panik. Om jag inte hittade någon klänning skulle jag inte kunna gå på MacKenzies fest.

Och så plötsligt …

DÄR VAR DEN!!

Men den enda klänningen i min storlek satt på den väldigt snorkiga skyltdockan i fönstret.

Så jag rusade fram till den väldigt snobbiga expediten och knackade henne på axeln och sa: “Ursäkta, men jag bara ÄLSKAR den där klänningen i skyltfönstret! Skulle du kunna ta av den från skyltdockan?”

Men hon var oerhört upptagen med att placera ut en massa oerhört färggranna tåstrumpor.

Och jag slöt mig till att hon INTE ville bli störd, för hon blängde på mig och sa: “Ser du inte att jag är upptagen, min unga dam? SCHAS på dig nu! Innan jag kallar på vakten!”

Jag blev alldeles chockad av hennes gravt olämpliga uppträdande!

Jag funderade till och med på att klaga för chefen, eftersom det här skulle vara en exklusiv butik för fina kunder.

För typ VILKEN normal person skulle någonsin vilja köpa ett par tåstrumpor?

Tänk er bara …

Men i alla fall så ÄLSKADE jag verkligen den klänningen!

Och aldrig i livet att jag tänkte lämna butiken utan den.

Så jag bestämde mig för att smita upp i skyltfönstret och själv ta av klänningen från skyltdockan.

Hur svårt kunde det vara?

Lyckligtvis så var den enda andra människan i närheten en liten tant som rotade bland stödstrumpbyxorna.

Allt gick hur bra som helst tills jag råkade slå omkull henne så att huvudet föll av.

Inte den lilla tantens huvud alltså, utan skyltdockans.

Och jag bara: “Åh, SHIT!”

Varje gång jag försökte ställa henne upp vacklade hon fram och tillbaka och föll omkull igen. Och huvudet rullade över golvet som ett bowlingklot.

För att förvärra saken ytterligare hade det samlats en massa folk framför skyltfönstret, och de stirrade på mig.

En liten unge grät jättehögt, för den huvudlösa skyltdockan måste ha sett sjukt skräckinjagande ut.

Efter vad som kändes som en evighet fick jag äntligen skyltdockan att stå upprätt. Jag hittade också nya kläder till henne.

Sedan betalade jag för klänningen och rusade ut.

Innan den elaka expediten hann ringa efter vakten och säga åt honom att gripa mig för vandalisering av skyltfönstret.

Tro mig, jag tänker INTE handla i den där snobbaffären inom den närmaste framtiden.