LÖRDAGEN DEN 19 OKTOBER

Jag skulle bara kunna DÖ! Det är helt ofattbart vad jag råkade ut för på MacKenzies fest. Jag har aldrig blivit så bortgjord i hela mitt liv !

Festen hölls på en flott golfklubb och stället såg ut som något direkt hämtat ur My Super Sweet 16 på MTV.

En stor, vidsträckt sal hade gjorts om till ett disco, komplett med scen, DJ och stroboskop.

Och för att göra det riktigt överlyxigt höll en privat kock på att tillreda sushi och baka pizza, medan en Starbucks-barista serverade kaffedrinkar och smoothies i olika smaker.

Alla killarna var utstyrda i kostym och slips och tjejerna hade festklänningar av de mest kända designerna.

Det var säkert tvåhundra personer där och alla dansade och hade kul.

Jag bara: WOW!!

Chloe och Zoey var SUPERSNYGGA! Och de sa att jag såg ut som en glammig Hollywoodkändis.

Vi tre kände oss jättenervösa och totalt malplacerade ihop med alla de där CSP-typerna.

Vi lade våra presenter till MacKenzie på ett översvämmat presentbord och sedan försökte vi verka lite lagom coola och nonchalanta.

Du vet, som om vi egentligen INTE var några töntar och det egentligen INTE var första och ENDA middle school-festen vi någonsin hade blivit inbjudna till.

Men Zoey råkade slå hål på vår “supercoola partytjejer”-fasad.

Plötsligt spärrade hon upp ögonen så att de blev stora som golfbollar och gav upp ett gällt “Wiiiii!”

På ett bord i närheten stod en enorm chokladfontän.

Det var ett tjusigt kristallfat högt lastat med en massa olika uppskurna färska frukter som man skulle doppa i den varma chokladen.

Vi tre nästan sprang dit för att titta närmare.

Det var det absolut mest

FANTASTISKA

vi någonsin hade sett!!

Och medan vi stod där hände något riktigt konstigt.

Jason och Ryan gick raka vägen fram till Chloe och Zoey och bjöd upp dem!!!

Vi blev stela som pinnar alla tre och gick in i ett totalt chocktillstånd.

Jag var säker på att vi skulle behöva behandlas med en sådan där defibrillator som läkarna använder när folk får hjärtattack.

Chloe och Zoey stod och blinkade med gapande munnar, ungefär som rådjur som fastnat i strålkastarljuset.

De tittade på mig och sedan på killarna, sedan på mig igen, sedan på killarna, sedan på mig igen och sedan på killarna igen. Det här pågick typ i evigheter!

Till slut sa jag:

“Visst, de vill GÄRNA dansa!”

Då blev Chloe och Zoey knallröda i ansiktet.

“Hm … absolut!” pep Zoey.

“Okej, kan vi väl!” fnittrade Chloe.

De tryckte min arm båda två. Och eftersom jag är deras bästis visste jag precis vad de tänkte.

Att killarna kanske skulle fråga om de ville gå med dem på halloweenfesten.

Jag blinkade lite åt dem och sa: “Gå upp och dansa nu då! Jag tänker prova den här smarriga chokladfontänen. Ha så kul!”

Chloe och Zoey log nervöst när de gick ut på det fullproppade dansgolvet tillsammans med killarna.

Jag var SÅ glad för deras skull.

Jag kunde inte bestämma mig för vilken frukt jag skulle smaka på först – jordgubbe, äpple, ananas, banan eller kiwi. Fast eftersom det var gratis lassade jag upp lite av varje på tallriken och sedan droppade jag varm choklad över alltihop. Åh, vad gott det skulle bli att hugga in!

Det kändes konstigt att jag faktiskt hade kul på MacKenzies fest. Om jag bara kunde hitta Brandon och äntligen få prata med honom om den där intervjun eller vad det nu var, så skulle det bli en PERFEKT kväll.

Jag blev lite förvånad när MacKenzie och hennes bästis Jessica kom fram till mig och började prata.

“Helt OTROLIGT! Jag kan inte fatta att du verkligen kom hit!” sa MacKenzie och log mot mig. “Och klänningen och skorna är ju superfina! Vänta, säg inget. Second hand, va?!”

Jag bet ihop, drog ett djupt andetag och klistrade på mig ett falskt leende.

“Grattis på födelsedagen, MacKenzie! Och tack för att du bjöd mig!”

Jag ville inte slösa energi på att spela med i hennes lilla teater. Det ENDA skälet till att jag hade gått på hennes dumma fest var att jag ville prata med Brandon.

Plötsligt stirrade Jessica på mig och sedan rynkade hon pannan. “Nämen, titta! Vad har du på frukten? Blä!”

“Vad då?” Jag tittade ner på fruktbitarna och väntade mig att se en skalbagge eller ett hårstrå eller något som hade fastnat i chokladen.

“DET DÄR! Ser du inte? VAD ÄCKLIGT!” utbrast hon och pekade och rynkade pannan som om hon såg ett slemmigt djur med arton ben.

Jag lyfte tallriken mot ansiktet för att titta närmare.

“Vad då? Jag ser inte …”

Men innan jag hann avsluta meningen smällde Jessica till undersidan av min tallrik.

SMACK!

När den for upp i luften landade några lösa fruktbitar i chokladfontänen med ett pladask och stänkte choklad i ansiktet på mig.

Men det allra mesta av den kladdiga geggan landade på klänningen, där den fastnade i klibbiga klumpar.

Jag stelnade till och stirrade på alltihop med FASA!

Min vackra märkesklänning var totalförstörd!

MacKenzie och Jessica vek sig dubbla av skratt och en massa andra CSP-tjejer gjorde likadant.

“Oj, FÖRLÅT, Nikki! Det var en ren olyckshändelse!” hånflinade Jessica.

“Så himla KOMISKT, Nikki! Du skulle ha sett din min!!” tjöt MacKenzie.

“Det ser ut som om du har haft matkrig med någon. Och FÖRLORAT!” fnös Jessica.

Jag hade en klump i halsen som var så stor att jag knappt kunde andas. Ögonen fylldes av tårar och jag försökte blinka bort dem. Jag ville inte ge MacKenzie och Jessica det stora nöjet att se mig gråta.

Jag tog några servetter och torkade av klänningen tills det bara var en stor, ljusbrun fläck kvar.

Jag insåg plötsligt att MacKenzie hade bjudit in mig bara för att kunna göra bort mig inför alla andra.

Och jag hade nappat på kroken som en annan idiot. Hur hade jag kunnat vara så DUM?! Jag brydde mig inte om att prata med Brandon längre. Jag ville bara åka hem.

Plötsligt flämtade MacKenzie till och fiskade upp läppglansen. “Wow, TITTA DÄR! Jess, är inte det där fotografen från Nytt på stan? Han vill säkert ta en närbild på oss!”

Just då upptäckte jag att fontänen skakade lite och gjorde ett konstigt gurglande ljud.

Antagligen hade alla fruktbitar som trillat i kleggat igen maskineriet.

“Vilken vacker fontän! Vi måste få en bild med födelsedagsbarnet och hennes bästa väninna alldeles bredvid den”, sa fotografen, medan han doppade en jättestor jordgubbe i chokladen och stoppade den i munnen.

Ärligt talat misstänkte jag att det inte var så smart av dem att ta ett foto till Nytt på stan precis bredvid den där fontänen.

Mest för att den mullrade lågmält, som en blandning mellan ett igenproppat sopnedkast och en toalett som det var stopp i.

Det var INTE något bra ljud. Jag stack därifrån direkt!

Jag medger att den stora fläcken på min klänning var ful.

Men MacKenzie och Jessica såg ut som om de hade brottats i ett stort badkar fullt med chokladkola och sedan försökt tvätta sig i en chokladdusch.

Jag mådde genast mycket, mycket bättre .

Jag svepte sjalen över klänningen och skyndade sedan ut till receptionsdisken i foajén för att ringa mina föräldrar.

Jag bestämde mig för att inte säga till Chloe och Zoey att jag skulle gå. De dansade fortfarande med Jason och Ryan och verkade ha jättekul.

Och om de hade tur och lyckades fixa “riktiga” dejter till halloweenfesten skulle de inte behöva göra den där löjliga “Min dejt är med i bandet!”-grejen.

Jag stod utanför huvudentrén och väntade på mina föräldrar och försökte att inte låtsas om att jag hade en riktigt jobbig huvudvärk, när jag hörde en välbekant röst.

“Vad, ska du redan gå?”

Det var Brandon. Typiskt !!

Jag rättade till sjalen för att försäkra mig om att fläcken inte syntes och stirrade rakt fram.

“Ja, det ska jag. Ärligt talat vet jag inte varför jag kom hit över huvud taget.”

“Jag ska också gå. Jag skulle bara ta några bilder till skoltidningen.”

“Hm … det låter väl kul”, sa jag och försökte klämma fram ett leende.

Våra blickar möttes, men jag tittade snabbt bort. Vi bara stod där båda två utan att säga något.

Jag fingrade hela tiden på sjalen, men i ögonvrån såg jag att han tittade stint på mig.

“Hur är det med dig?”

“Bra. Bara sjukt trött.”

“Vad synd …”

“Åh! Här kommer min pappa. Vi ses.”

Jag sprang ut till trottoaren för att möta bilen just som den bromsade in på den U-formade uppfarten.

“Hallå, vänta lite, Nikki! Jag bara …”

Utan att vända mig om öppnade jag bildörren och sjönk ner i baksätet.

Jag var dödstrött, arg, bortgjord och förvirrad.

Och för att göra saken ännu värre tror jag att jag hade fått mitt livs första migrän.

Jag orkade definitivt inte småprata med Brandon just då.

När pappa körde därifrån kikade jag i backspegeln.

I ljuset från gatlyktan såg jag honom stå där mitt på gatan med händerna i fickorna och sårad min.

Jag kände mig plöstligj som den ELAKASTE och HJÄRTLÖSASTE människan i hela världen.

Jag begravde ansiktet i sjalen och grät förtvivlat där jag satt i baksätet.

VARFÖR betedde jag mig så knäppt?

VARFÖR var allt så förvirrande?

VARFÖR sårade jag någon som jag egentligen tyckte om?

Det var bara ännu en HEMSK dag i en inte så populär partytjejs PATETISKA LIV !