SÖNDAGEN DEN 27 OKTOBER

Klockan är långt över tolv på natten och jag är så slut att jag knappt kan hålla ögonen öppna.

Mrs Hargrove tittade in i kväll för att lämna ansiktsmålningsgrejerna till balettflickornas halloweenkalas på torsdag.

Hon gav mig också en sopsäck med en “jättegullig dräkt” i.

Hon sa att hennes systerdotter hade köpt den särskilt för att jag skulle få ha den på kalaset och att de var säkra på att flickorna skulle älska den.

Det var då jag började ana att det var något lurt med mrs Hargroves systerdotter.

Jag bara: “Jo förresten, jag tror inte att du har berättat vad din systerdotter heter. Eftersom hon går på WCD så känner jag henne antagligen.”

“Hon är faktiskt en av dina bästa kompisar. MacKenzie Hollister! Hon sa att ni har skåpen bredvid varandra och att du var på hennes födelsedagsfest i förra veckan.”

“MacKenzie?!” sa jag och svalde.

En halv sekund kändes det som om jag skulle få upp köttfärslimpan jag hade ätit till middag.

“Öh … ja. Man skulle väl kunna säga att MacKenzie och jag är riktigt goda… skåpgrannar.”

Jag hade ett vagt minne av att MacKenzie hade nämnt sin moster Clarissa någon gång i september.

Det snurrade i huvudet när jag tackade mrs Hargrove och gick uppför trappan till mitt rum.

VARFÖR i hela friden hade MacKenzie sagt till sin moster att jag var bäst på bild i hela skolan?!

Särskilt med tanke på att hon hade jämfört mina alster med pudelkräk.

Och VARFÖR hade hon föreslagit att jag skulle måla ansikten på balettskolans halloweenkalas?!

En sak stod VÄLDIGT klar för mig. Det här luktade RÅTTA! En riktigt stor, stinkande RÅTTA!!

BOKSTAVLIGEN.

I sopsäcken låg den mest avskyvärda råttdräkt jag någonsin hade sett.

Och den stank något fruktansvärt av armsvett, möglig pizza och rengöringsmedel.

Jag höll nästan på att svimma.

Jag gissade att dräkten hade varit maskot på någon populär barnrestaurang. Men att den luktade så illa att kunderna hade klagat och chefen hade kastat bort den.

Sedan, när den hade legat begravd i en container full med sopor i flera veckor, var det någon tonåring som hittade den och sålde den på eBay för tjugo kronor för att finansiera sitt iTunesberoende.

MacKenzie köpte den och gav den till sin moster så att hon skulle ge den till MIG!

Ibland undrar jag om jag är den enda i min skola som misstänker att det är Satans lillasyster som har skåpet bredvid mitt.

Hur som helst så började jag tycka väldigt synd om mig själv.

Medan de flesta elever i vår stad skulle gå på sin skolas halloweenfest, skulle jag vara tvungen att hänga i Westchester Zoos smådjurspark iklädd en stinkande råttdräkt, och underhålla ett gäng små stimmiga ballerinor.

SÅÅÅ DEPRIMERANDE! Jag blev gråtfärdig bara jag tänkte på det.

Medan alla andra hade kul skulle jag vara inburad på zoo!! !!

Mitt liv var så PATETISKT att jag fick lust att … Plötsligt ploppade det upp en helgalen idé i huvudet på mig!

Jag gjorde mitt bästa för att inte bry mig om den, i hopp om att den bara skulle kräla tillbaka ner i någon djup vrå av hjärnan eller vad det nu var för ett ställe alla galna idéer kom ifrån.

Sedan tänkte jag: Varför inte? Vad har jag att förlora?

Jag rusade fram till datorn, gick ut på nätet och sökte på “spökhus, halloween, Westchester”.

Som tur var hade stället jag var intresserad av öppet på söndagar till klockan 19:00.

Jag ringde och pratade med föreståndaren till spökhuset och förklarade situationen. Han var helt med på min plan, under förutsättning att vi fick rektor Winstons tillstånd.

Eftersom halloweenfestens framtid hängde på en skör tråd bad jag killen att vänta och ringde hem till rektorn, i hopp om att vi tre skulle kunna ha ett konferenssamtal ihop.

Jag började med att be så hemskt mycket om ursäkt för att jag störde rektor Winston hemma på söndagskvällen, och förklarade att jag hade ett brådskande ärende att diskutera.

Det tog emellertid en stund att övertyga honom om att jag inte busringde och att det verkligen fanns en spökhusföreståndare som behövde prata med honom snarast möjligt angående en skoltillställning.

På mindre än tio minuter hade alla detaljerna utarbetats och rektor Winston gav mig tillåtelse att gå vidare med min plan.

Jag var helt uppe i varv och började göra min “glädjedans”. IGEN!!

Därefter mejlade jag till alla i festkommittén:

HEJ ALLIHOP, VI SES I BIBLIOTEKET PÅ MÅNDAG KLOCKAN 07:00 FÖR KRISMÖTE!! VAR BEREDDA ATT ROCKA LOSS !! NIKKI

Sedan sprang jag nerför trappan och länsade kylskåpet.

Jag tänker sitta uppe hela natten och behöver all energi jag kan lägga vantarna på för att hålla mig vaken.

VARFÖR?

För att WCD:s halloweenfest är tillbaka med dubbel kraft!

Tack vare den GENIALISKA uppfinningsförmågan hos en viss SKARPTÄNKT ordförande.

Närmare bestämt … JAG!

Min nya idé till halloweenfesten är

SJUUUKT GALEN!

Fast på ett himla bra sätt.

HJÄLP! Klockan är nästan sex på morgonen och mötet är om en timme.

Måste gå och duscha och äta frukost …!

!!