När jag förklarar för människor jag träffar att mitt jobb är att lära andra att städa möts jag ofta av förvånade blickar. »Kan man verkligen tjäna pengar på det?«, är den första frågan. Nästa fråga är nästan alltid: »Behöver folk verkligen lära sig att städa?«.
Tittar man på utbudet av kurser så hittar man allt från att laga mat och sköta trädgården till yoga och meditation, men sällan något om hur man städar. De flesta tror att förmågan att städa är medfödd och inget man behöver lära sig. Matlagning och familjerecept förs vidare från generation till generation, men man hör aldrig att hemligheten med att städa förmedlas ens inom samma hushåll.
Dra dig till minnes din egen barndom. De flesta av oss har säkert blivit bannade för att vi haft det stökigt på rummet, men hur många föräldrar tog sig tiden att inkludera städtips i uppfostringen? Vid en undersökning svarade mindre än 0,5 procent obetingat »Ja« på frågan: »Har du någonsin studerat städning i organiserad form?«. Våra föräldrar krävde att vi skulle hålla våra rum i god ordning, men de hade heller aldrig fått lära sig hur det ska gå till. När det gäller städning är vi alla självlärda.
Men konsten att städa negligeras inte bara i hemmen utan också i skolan. Ämnet hemkunskap lärs ut i Japan och runt om i världen, men medan mycket tid ägnas åt matlagning och hur man använder symaskiner lägger man inte ner någon tid alls på att lära ut städning.
Mat, kläder och tak över huvudet är våra grundläggande behov så man kan tycka att hur vi bor vore lika viktigt som vad vi äter eller har på oss. I de flesta samhällen är städning, förutsättningen för en bra livsmiljö, helt ignorerad eftersom vi felaktigt tror att förmågan att städa är något man tillägnar sig genom erfarenhet snarare än formell träning.
Städar människor som har många års erfarenhet generellt bättre än andra? Svaret är »Nej«. En fjärdedel av mina elever är kvinnor i femtioårsåldern, de flesta av dem har varit hemmafruar i närmare trettio år vilket betyder att de är veteraner när det gäller städning. Är de bättre på att städa än kvinnor i tjugoårsåldern? Svaret är det omvända. Många av dem har i många år använt konventionella metoder som inte fungerar, och har i dag hem som är fyllda med onödiga ägodelar. De kämpar för att hålla röran under kontroll men använder ineffektiva förvaringsmodeller. Varför förväntas de göra ett bra städjobb när de aldrig fått lära sig hur?
Även om du inte heller lärt dig hur man städar behöver du inte bli nedslagen. Här är chansen att lära dig. Genom att studera och använda dig KonMari-metoden kommer du att kunna fly stökets onda cirkel.
»Jag städar när jag inser hur stökigt mitt hem är, men jag märker snart att det är lika stökigt igen.«
Detta är ett vanligt förekommande klagomål och standardsvaret från olika tidningars rådgivare är: »Försök inte att städa hela bostaden på en och samma gång. Du riskerar bara ett bakslag. Gör det till en vana att städa lite åt gången.« Jag stötte på detta råd redan när jag var fem år gammal. Som mellanbarn fick jag en ganska fri uppfostran. Min mor var upptagen med min nyfödda yngre syster, och min bror, som är två år äldre, satt alltid och spelade tv-spel. Jag tillbringade därför mycket av min tid på egen hand.
Under min uppväxt var favoritsysselsättning att läsa tidningar för hemmafruar. Min mor prenumererade på ESSE – en livsstilstidning fylld med artiklar om inredning, hur man förenklar hushållsarbetet och produkttester. I samma ögonblick tidningen landade i brevlådan, och innan min mor förstått att tidningen anlänt, snodde jag den, slet upp försändelsen och försjönk i tidningens innehåll. På väg hem från skolan brukade jag stanna vid bokhandeln och bläddra igenom Orange Page, en populär japansk matlagningstidning. Jag kunde inte läsa alla ord, men dessa tidningar med sina fotografier av läcker mat, fantastiska tips för hur man avlägsnar fläckar eller får hushållskassan att räcka längre var lika fascinerande för mig som dataspelstidningar var för min bror. Jag brukade vika ett hundöra på sidorna som fångade mitt intresse och fantisera om att få prova rådet.
Jag uppfann även ett antal »lekar«. En dag när jag läst en artikel om att spara pengar hamnade jag i »spara el-leken« som gick ut på att jag, som inte hade en aning om hur elmätaren fungerade, smög runt och drog ur sladden på alla elektriska apparater vi inte använde för tillfället. En annan artikel gav upphov till »hushålla med vatten-leken« där jag fyllde flaskor med vatten och placerade dem i toalettens vattencistern. Artiklar om förvaring fick mig att använda mjölkkartonger som avdelar i mina skrivbordslådor och tillverka brevställ genom att stapla tomma videobandsfodral mellan två möbler. Medan de andra barnen i skolan hoppad rep eller jagade varandra dröjde jag mig kvar i klassrummet och städade bokhyllorna, eller gick igenom städskåpet samtidigt som jag muttrade något om dåliga förvaringssystem. »Allt vore så mycket bättre om det fanns en s-krok!« Det fanns dock ett olösligt problem: oavsett hur mycket tid jag ägnade åt städning dröjde det inte förrän allt var en enda röra igen. Mjölkkartongerna i skrivbordslådan var snart överfull av pennor. Brevstället jag tillverkat av videobandsfodral var snart så proppfulla med brev och papper att det flödade över ner på golvet. När det gäller matlagning och sömnad ger övning också färdighet, men även om städning också är ett hushållsgöromål lyckade jag inte bli bättre med tiden, överallt där jag städat blev det snart stökigt igen.
»Det är nog bara att gilla läget«, tröstade jag mig själv. »En återgång till stök är det som sker. Om jag försöker ge mig på allt på en gång tappar jag bara modet.« Jag hade läst detta i så många artiklar att jag tog det för en sanning. Hade jag en tidsmaskin skulle jag besöka mitt yngre jag och säga: »Du har fel. Om du använder dig av rätt metod kommer du aldrig att få ett återfall.«
De flesta förknippar återfall med diet eller rökning, men även när det nämns i samband med städning förstår de innebörden. Det verkar logiskt att en plötslig och dramatisk nedskärning av röran i hemmet påminner om att banta – det sker en kortsiktig förbättring men det går inte att upprätthålla över tiden. Låt dig dock inte luras. I samma ögonblick du börjar arrangera om möbler och göra dig av med saker kommer ditt rum att förändras. Det är mycket enkelt. Om du får ordning på torpet i en gigantisk manöver så har du ett helt städat hem. Återfall inträffar eftersom människor tror att de städat grundligt när de i själva verket bara gjort ett halvhjärtat försök att sortera och förvara sina ägodelar. Om du faktiskt får ordning på torpet kommer du alltid att hålla bostaden städad, även om du har en lättjefylld eller oorganiserad läggning.
Hur var det nu med rådet att städa lite varje dag? Det låter kanske övertygande men det är en illusion. Anledningen till att du aldrig bli klar är att just att bara en liten del blir städad åt gången.
Att förändra vanor det tagit många år att förvärva är ingen enkel sak. Har du aldrig tidigare lyckats att hålla omgivningen städad, kommer det att vara hart när omöjligt att tillägna dig vanan att städa lite åt gången. Det går inte att förändra sina vanor utan att först förändra sitt sätt att tänka. Och det är sannerligen inte det lättaste! Det är trots allt ganska svårt att styra sina tankar. Det finns dock ett sätt att drastiskt förändra synen på städning.
Jag blev intresserad av ämnet städning när jag gick i högstadiet. Jag stötte på boken The Art of Discarding av Nagisa Tatsumi, som förklarade vikten av att kunna slänga saker. Jag köpte boken, vars titel gjorde mig nyfiken, på väg hem från skolan och jag kan fortfarande minnas upphetsningen jag kände när jag började läsa den på tåget. Boken uppslukade mig till den grad att jag nästan missade min hållplats. När jag kom hem stängde jag in mig i mitt rum tillsammans med en handfull sopsäckar under flera timmar. Trots att mitt rum var litet hade jag snart åtta proppfulla sopsäckar – kläder jag aldrig hade på mig, läroböcker från mellanstadiet, leksaker jag inte lekt med på år och dag, mina samlingar med suddgummin och gosedjur. Jag hade glömt att jag ens hade alla dessa prylar. Jag satt orörlig mitt på golvet i närmare en timme medan jag stirrade på högen av sopsäckar och undrade: Varför i hela friden har jag sparat alla dessa grejor?
Det som skakade om mig mest var dock hur annorlunda mitt rum såg ut. Efter bara några timmar kunde jag se delar av golvet jag knappt sett förut. Mitt rum hade förvandlats, luften kändes så mycket friskare och ljusare att även mitt sinne kändes klarare. Att städa hade en mycket djupare innebörd än jag kunnat föreställa mig. Överväldigad av upplevelsen vände jag ryggen åt matlagning och sömnad, som jag trodde var de viktigaste hushållsgöromålen, och ägnade mig från denna dag helt åt konsten att städa.
Att städa ger synligt resultat. Städning är alltid ärlig. Den stora hemligheten är att om man städar allt på en och samma gång, i stället för lite då och då, kommer man även att förändra sin inställning. Det sker en förändring som är så genomgripande att de rör vid dina känslor, och kommer att påverka ditt sätt att tänka och dina vanor. Mina kunder utvecklar inte vanan att städa över tid. Var och en av dem har sluppit stökiga hem sedan de påbörjade sin städresa. Detta synsätt är nyckel till att slippa återfall.
Människor som alltid får det stökigt oavsett hur mycket de städar har egentligen inte för mycket saker, de har fel inställning. Även om de blir tillfälligt inspirerade kämpar de med motivationen, och ger sedan upp. Roten till problemet är att de inte ser resultatet, eller känner av dess effekt. Det är av just denna anledning som framgång uppnås om man upplever ett omedelbart resultat. Om du använder rätt metod, och lägger fokus på att snabbt och grundligt städa undan röran, kommer det omedelbara resultatet att ge dig styrkan som krävs för att vidmakthålla denna ordning. Alla som upplevt denna process, oavsett vilka de är, kommer aldrig att återfalla till ett stökigt hem.
»Ta inte i för mycket. Börja försiktigt och släng ett föremål om dagen.« Vilket härligt råd till den som saknar tilltro till den egna förmågan att städa eller upplever att de inte har den tid som krävs för att slutföra uppgiften på ett bra sätt. Jag träffade på detta råd när jag slukade alla böcker om städning som någonsin publicerats i Japan och jag svalde det – med hull och hår. Energin min egen upplevelse av städningens makt hade börjat avta och jag började deppa eftersom jag inte såg några påtagliga resultat. Detta råd kändes vettigt. Det känns arrogant att försöka uppnå ett perfekt resultat vid första försöket. Dessutom sägs det ju att det är omöjligt att nå stjärnorna. Genom att slänga en sak om dagen skulle jag vid årets slut ha gjort mig av med 365 föremål.
Övertygad om att jag kommit fram till en fungerande metod följde jag omedelbart bokens instruktioner. Jag öppnade garderoben varje morgon och funderade på vad jag skulle slänga. Jag upptäckte en t-tröja jag inte burit på länge och lade den i en soppåse. Innan jag gick till sängs dagen efter, såg jag en anteckningsbok jag upplevde som lite för barnslig för mig. Jag lade den i påsen. Jag upptäckte samtidigt en annan anteckningsbok i skrivbordslådan och tänkte för mig själv: »Den där behöver jag inte längre«, men när jag sträckte mig efter den kom jag plötsligt av mig. »Jag kan kasta den där imorgon.« Och jag väntade till nästa morgon med att kasta det. Dagen efter glömde jag helt bort att kasta något, så jag gjorde mig av med två föremål efterföljande dag …
Jag höll bara ut i två veckor. Jag är inte den typen som orkar tuffa på dag efter dag. För människor som mig, som väntar med att göra sina läxor och uppgifter till dagen innan deadline, fungerar inte detta tankesätt. Att kasta ett föremål om dagen räcker dessutom inte alls för att kompensera för allt jag kan köpa vid ett och samma inköpstillfälle. Jag insåg snart att jag gjorde mig av med föremål i samma takt som jag skaffade nya, och jag blev nedslagen av att fortfarande ha det så stökigt omkring mig. Det stod inte på förrän jag helt glömt regeln att kasta något varje dag.
Min egen erfarenhet säger mig därför att man aldrig kan få ordning på torpet om man städar halvhjärtat. Om du, liksom jag, inte är den ihärdiga och uthålliga typen rekommenderar jag att du satsar allt på ett kort för att resultatet ska bli perfekt. En del protesterar mot att jag använder ordet »perfekt«, och menar att det är ett mål som inte går att nå. Jag tycker inte att du ska oroa dig. Att städa är inte ett fysiskt kraftprov. Arbetet kan något förenklat delas in i två uppgifter: att bestämma vad som ska sparas och slängas, och bestämma var föremålet ska placeras. Om du klarar av detta är det fullt möjligt att uppnå ett perfekt resultat. Allt du behöver göra är att studera varje föremål var för sig, och avgöra om du vill behålla det och var det då ska stå. Det är allt som krävs för att slutföra jobbet. Det är inte svårt att genomföra en fullständig, och fulländad, städning i ett svep. Jag hävdar att vem som helst kan klara av det. För att minimera risken för återfall är detta faktiskt den enda metoden.
Har du någonsin varit oförmögen att plugga dagen före ett prov, och i stället börjat städa som en galning? Det har jag! För mig var det en återkommande företeelse. Jag brukade samla ihop högarna med material som delats ut under kursen och kasta i papperskorgen. Därefter fortsatte jag med läroböcker och anteckningar som låg strödda över golvet och sorterade in dem i bokhyllan. Som om det inte räckte gav jag mig till sist på skrivbordet och sorterade alla mina pennor. Innan jag visste ordet av var klockan halv tre på natten. Jag kollapsade av trötthet och flög upp klockan fem på morgonen och började först då, i ett tillstånd av ren panik, att öppna läroböckerna.
Jag trodde att denna drift att städa dagen före ett prov var en egenhet jag var ensam om, men efter att ha träffat många andra som beter sig likadant insåg jag att det var ett vanligt fenomen. Många människor börjar städa när de befinner sig under stark press, som inför ett prov. Men detta behov uppstår inte för att rummet faktiskt behöver städas. Det uppstår på grund av att de behöver ordna »något annat«. Deras hjärnor vill egentligen studera, men uppmärksammar den röriga omgivningen och skiftar fokus till »Jag måste städa rummet«. Det faktum att behovet av att städa försvinner så fort krisen är över stödjer min teori. När provtillfället är över kommer den heta viljan att städa från kvällen innan helt att försvinna och livet återgår till det normala. Alla tankar på att städa är som bortblåsta. Varför? För att det upplevda problemet, det vill säga behovet av att plugga inför provet, har »städats undan«.
Det betyder dock inte att oroliga tankar försvinner efter en rejäl städning av omgivningen. Även om det ger en viss lättnad kommer känslan inte att vara eftersom orsaken till oron inte har bearbetats. Om du låter dig luras av den tillfälliga lättnaden ett nappatag med den fysiska röran ger, kommer du inte att kunna tackla den psykologiska röran på rätt sätt. Så var det för mig i alla fall. Jag lät mig distraheras av mitt »behov« att städa i stället för att faktiskt göra mina läxor, och som resultat fick jag väldigt dåliga betyg.
Vi föreställer oss ett rörigt rum. Det har inte blivit rörigt av sig själv. Det är du, som bor där, som stökat till. Du har säkert hört en variant av uttrycket »ett stökigt skrivbord tyder på ett stökigt sinne«. Jag ser det så här. Att ett rum blir stökigt har mer än fysiska orsaker. Det synliga problemet hindrar oss från att hitta källan till röran. Att stöka till är egentligen en instinktiv handling som avleder vår uppmärksamhet på problemets kärna. Om du inte kan slappna av i ett rent och prydligt rum finns inget annat val än att analysera ångestkänslorna. Det kan kasta lite ljus över de verkliga bekymren. Om oron kvarstår trots att omgivningen är i god ordning måste problemet ligga på det mentala planet. Eventuella problem som du har undvikit att tänka på kan komma upp till ytan och bearbetas. I samma ögonblick du sätter igång med städningen uppstår önskan att förändra ditt liv. Som resultat börjar ditt liv också att förändras. Det är därför det är så viktigt att snabbt få ordning på torpet. Det gör det möjligt att ta tag i andra, viktigare problem. Städning är ett medel, inte ett ändamål. Målsättningen med att få ordning på torpet måste vara att få till stånd den typ av livsstil du helst vill ha.
Vilket är det första problemet som dyker upp när du tänker på att städa. För många handlar det om förvaringsutrymme. Mina kunder vill ofta att jag ska lära dem var sakerna ska förvaras. Tro mig när jag säger att jag förstår frågan, men detta är inte kruxet. Det finns en inbyggd fälla i ordet »förvaring«. Artiklar som handlar om att ordna och förvara ägodelarna, och praktiska förvaringsutrymmen, åtföljs alltid av fraser som gör att allt verkar så enkelt, till exempel »ordna din omgivning på nolltid« eller »så här snabbt och enkelt kan du städa«. Det är mänskligt att välja den enklaste vägen och de flesta kastar sig över metoder som lovar ett snabbt och enkelt sätt att få ordning i röran. Här kommer ett erkännande. Även jag gick på »förvaringsmyten«.
Som ivrig läsare av husmorstidningar ända sedan barnsben var jag tvungen att omedelbart testa alla råd som gällde förvaring. Jag tillverkade lådor av näsdukskartonger, och tömde spargrisen för att kunna köpa praktiska förvaringsenheter. På väg hem från skolan kunde jag stanna till vid hobbybutiker för att kolla tidningar och de senaste produkterna. När jag gick i gymnasiet ringde jag en gång till och med upp tillverkaren till en särskilt intressant produkt och försökte övertala dem att berätta hur de uppfann den. Jag använde plikttroget alla dessa förvaringsprodukter för att ordna mina saker. Därefter beundrade jag vad jag åstadkommit, nöjd med hur duktig jag varit. Vis av egen erfarenhet kan jag därför förklara att olika sätt att förvara saker inte löser problemet med ett rörigt hem. När det kommer till saken är det bara konstgjorda »lösningar«.
När jag till sist vaknade upp ur min fantasivärld insåg jag att rummet inte alls var städat, trots att det var fyllt med tidningshållare, bokhyllor, insatser till lådor och andra förvaringsenheter. »Hur kommer det sig att mitt rum fortfarande verkar rörigt trots att jag jobbat så hårt med att organisera förvaringen?« Jag fattade ingenting. Förtvivlad gick jag igenom alla förvaringsenheter och drabbades plötsligt av en insikt. Jag behövde faktiskt inte de flesta av mina saker. Jag trodde att jag städat men jag hade i själva verket slösat bort min tid på att flytta saker utom synhåll, gömt saker jag egentligen inte behövde under ett lock. Genom att stoppa undan sakerna skapas illusionen att problemet med en stökig omgivning är löst. Förr eller senare är dock alla förvaringsutrymmen fyllda, och bostaden svämmar åter över av grejor, vilket gör det nödvändigt att skaffa mer förvaringsutrymme, och så är den onda cirkeln igång. Det är därför städning måste inledas med utrensning. Vi måste utöva självkontroll och motstå att stoppa in våra saker i förvaringsutrymmen tills vi avgjort vad vi behöver och vill ha kvar.
Mitt intresse städning tog fart i högstadiet och bestod huvudsakligen av upprepade övningar. Jag städade ett utrymme varje dag – mitt eget rum, min brors rum, min systers rum, badrummet. Varje dag planerade jag städningen och iscensatte insatser som mest påminde om loppisförsäljning. »Den femte varje månad får vardagsrummet sig en omgång.« »I dag är det dags för köksskåpen.« »I morgon är det badrummets tur.«
Jag höll kvar i denna vana även sedan jag börjat gymnasiet. När jag kom hem begav jag mig direkt till den del av bostaden jag bestämt att städa den dagen, utan att ens byta om från skoluniform till vanliga kläder. Om målet för min insats var plastlådorna i badrumsskåpet så gick jag igenom innehållet i varje låda, exempelvis smink, tvålar, tandborstar och rakhyvlar. Jag delade in dem i olika kategorier, stoppade tillbaka dem i lådan och ställde lådan i skåpet. Därefter stirrade jag i stum beundran på det snyggt organiserade innehållet, och fokuserade på nästa låda. Jag blev sittande i timmar och sorterade allt i alla skåp tills min mor ropade att maten var klar. En dag när jag städade en låda i hallen stannade jag förvånat upp. Det här måste vara samma låda jag städade igår, tänkte jag. Det var det inte, men innehållet var detsamma – smink, tvål, tandborstar och rakhyvlar. Jag sorterade dem i olika kategorier, lade dem i små askar och lade tillbaka dem i lådan, precis som jag gjort dagen innan. Det var nu jag fick min uppenbarelse: man kan inte bara städa enskilda ytor separat. Jag skäms över att det tog mig tre år att inse detta.
Många blir förvånade att en till synes naturlig, och fungerande metod, faktiskt är en fälla. Roten till problemet är att många faktiskt förvarar samma typ av föremål på mer än ett ställe i bostaden. När vi bara fokuserar på att städa det aktuella förvaringsutrymmet upprepar vi samma åtgärd på flera platser, och hamnar i en ond cirkel. Jag rekommenderar därför städning enligt kategorier. I stället för att städa ett rum bör målsättningen vara att ta hand om alla kläder vid ett städtillfälle och böcker ett annat. En stor anledning till att många av oss misslyckas med vår städning är att vi har för mycket saker. Detta överflöd orsakas av att vi inte har funderat över vilka behov vi faktiskt har. När vi förvarar samma typ av föremål på flera ställen har vi ingen överblick över volymen, och blir därför aldrig klara med städningen. Undvik denna onda cirkel genom att städa enligt kategori, inte efter plats.
Böcker om städning hävdar ofta att orsaken till ett rörigt hem är högst individuell, och att man därför måste hitta en metod som passar personligheten. Detta argument kan vid ett hastigt påseende verka rimligt. Aha, det är därför jag aldrig kan hålla bostaden riktigt städad, tänker vi kanske. Jag har helt enkelt valt fel metod. Vi kan använda en checklista och se om vi bäst passar in i kategorin lata människor, upptagna människor, noggranna eller icke-noggranna människor.
Även jag utvärderade möjligheten att låta personlighetstyp styra val av metod. Jag läste psykologiböcker, intervjuade mina kunder om allt från blodtyp till föräldrarnas personligheter, jag tittade till och med på födelsedatum. Jag tillbringade fem år med att analysera mina data för att hitta en allmängiltig princip för att anpassa metoden för olika personlighetstyper. Slutsatsen jag drog var att det är meningslöst att försöka skräddarsy en metod för att passa en viss personlighet. När det gäller städning är de flesta lata. De har även svårt att ta sig tiden som krävs. Vad gäller noggrannhet har vi alla våra käpphästar. När jag undersökte de olika personlighetstyperna insåg jag att allihop passade in på mig. Så hur skulle jag kunna ta fram en metod för att kategorisera människor?
Jag har för vana att försöka kategorisera allt, troligtvis på grund av att jag funderat så mycket på hur man bäst organiserar saker. I början av min verksamhet som konsult jobbade jag hårt med att kategorisera mina kunder, och anpassade mina tjänster för att passa varje typ. Långt senare insåg jag att jag hade en baktanke med detta. Av någon anledning föreställde jag mig att en ansats med många olika metoder för många olika personlighetstyper skulle få mig att framstå som mer professionell. Med tiden har jag kommit fram till att det är mycket vettigare att kategorisera människor baserat på deras handlingar, än på godtyckligt valda egenskaper.
Ur denna synvinkel kan människor som är oförmögna att hålla sin bostad städad delas in i tre kategorier: 1) kan inte slänga något, 2) kan inte ställa saker på rätt ställe och 3) en kombination av de två första. En översikt av mina kunder visar att 90 procent hör till tredje kategorin – »kan inte slänga något och kan inte ställa saker på rätt ställe« – medan resterande 10 procent hör till kategori två – »kan inte ställa saker på rätt ställe«. Jag har ännu inte träffat på någon som är en renodlad kategori ett – »kan inte slänga något«, och det beror troligtvis på att den som inte kan göra sig av med saker snart har så många ägodelar att förvaringsutrymmena svämmar över. För de 10 procent som kan slänga men inte ställa saker på sin rätta plats står det snart klart att de kan slänga mycket mer än de tror, det är inte ovanligt att vi efter en genomgång har fyllt trettio eller fler sopsäckar.
Det jag försöker säga är att städning, oavsett personlighetstyp, måste inledas med att slänga saker. Så länge mina kunder förstår denna princip finns ingen anledning för mig att ändra metodiken jag lär ut. Jag lär ut samma metod till alla. Hur jag förmedlar kunskapen och det sätt på vilket kunden använder sig av metoden skiljer sig åt naturligtvis, alla mina kunder är unika. Effektiv städning har bara två beståndsdelar: slänga och bestämma var saker ska förvaras. Av dessa två måste slängandet av naturliga skäl komma först. Principen är alltid densamma. I övrigt är det din egen syn på ordning som bestämmer.
Jag inleder alltid kursen med dessa ord: »städning ska ses som en Särskild Händelse«. Gör det inte varje dag. Detta följs ofta av förvånad tystnad. Jag upprepar: städning ska bara göras en gång. Mer korrekt ska städningen utföras omsorgsfullt och fullständigt under en begränsad tidsperiod.
Om du tror att städning är en evighetssyssla som måste utföras varje dag så har du fel. Det finns två typer av städning – daglig och särskild. Daglig städning, som består av att något som använts sedan ställs tillbaka på sin rätt plats, kommer alltid att vara en del av våra liv så länge vi använder kläder, läser böcker eller skriver brev till exempel. Syftet med denna bok är att inspirera till särskild städning så att du får ordning på torpet så snart som möjligt.
Om du på ett framgångsrikt genomför denna särskilda städning kommer du att åstadkomma en situation där du kan njuta av en städad och välordnad omgivning. Kan du ärligt hävda att du är lycklig när du omger dig själv med så mycket saker att du inte ens kommer ihåg var du har allt? De flesta är i desperat behov av ordning på torpet. Tyvärr tar sig de flesta an denna uppgift utan att betrakta den som en Särskild Händelse, och försöker i stället ordna sina rum likt stora förvaringsutrymmen. Det kan gå årtionden medan de kämpar för att hålla något så när ordning.
Tro mig när jag säger att alla försök att genom daglig städning få ordning på din omgivning är dömda att misslyckas så länge du inte genomfört den specifika städningen. Omvänt gäller när du fått ordning på torpet, då daglig städning reducerats till den enkla uppgiften att ställa tillbaka saker på sin rätta plats. Det kommer faktiskt att bli en omedveten vana. Jag använder begreppet särskild städning eftersom det är av yttersta vikt att genomföra denna uppgift under så kort tid som möjligt, medan du fortfarande är fylld av energi och entusiasm.
Kanske oroar du dig för att få det stökigt igen även sedan du genomfört den särskilda städningen. Kanske har du för vana att handla mycket, och är rädd för att högen av ägodelar kommer att växa igen. Det kan vara svårt att förstå för den som inte upplevt det, men när du väl genomfört denna dramatiska storstädning kommer det inte att vara svårt att ställa tillbaka saker på sin rätta plats, och att avgöra var nya saker ska ställas. Obegripligt nog behöver man bara uppleva ett enda ögonblick av fullständig ordning för att fortsättningsvis upprätthålla ordningen. Allt du behöver göra är att sitta ner och undersöka varje föremål för sig, och sedan avgöra om du vill behålla det, och i så fall hitta dess rätta plats.
Har du någon gång sagt till dig själv: »Jag är dålig på att städa«, eller: »Det är ingen idé, jag är slarvig av naturen«? Många har burit med sig denna negativa självbild i åratal, men den skingras omedelbart när de fått uppleva hur perfekt ordnat deras egen bostad är. Denna drastiska förändring av självbilden, insikten att man kan åstadkomma allt man föresätter sig, kommer att ha en livsavgörande inverkan. Det är av just denna anledning som mina elever inte längre behöver mig. Har du väl upplevt den kraftfulla känslan av ett perfekt ordnat utrymme kommer inte heller du att återfalla till ett stökigt liv. Ja, det är dig jag menar!
Det låter kanske oerhört svårt, men jag lovar och svär att det är ganska enkelt. Städning innebär att hantera föremål. Föremål som enkelt kan slängas eller flyttas. Vem som helst klarar av det. Du har ett konkret mål. Då gör över mållinjen i samma ögonblick som du ställt det sista föremålet på sin rätta plats. Till skillnad från arbete, studier eller idrott, finns ingen anledning att jämföra sig själv med andra. Det är du som sätter nivån. Än bättre är att det de flesta upplever som svårast – upprätthållandet av ordningen – inte längre är ett problem. Du behöver bara bestämma var saker ska stå en gång för alla.
Jag städar aldrig mitt rum. Varför? Jo, för att det alltid är städat. Den enda städning jag genomför, en eller ett par gånger om året, tar cirka en timme. Det är svårt att tro att jag tidigare kunde ägna dagar åt att städa utan att se något synligt resultat. Nu är jag glad och nöjd. Jag har tid att njuta av min lugna omgivning, där luften känns ren och frisk, tid att njuta av en kopp örtte medan jag reflekterar över tillvaron. När jag ser mig om i rummet faller blicken på, den i utlandet inköpta, målningen jag älskar, eller vasen med färska snittblommor i ena hörnet. Min bostad är inte stor, men den räcker gott för de föremål som talar till mitt hjärta. Min livsstil för glädje med sig.
Skulle inte du också vilja ha det på detta vis?
Det är enkelt när du insett hur du verkligen ska få ordning på torpet.