Det här är min rutin när jag kommer hem efter jobbet om dagarna. Jag låser upp dörren och förklarar för huset att jag är hemma. Jag tar upp ett par skor jag bar under gårdagen och ställde i tamburen och säger: »Tack för att ni gjort ett så bra jobb«, och ställer tillbaka dem i skohyllan. Därefter tar jag av mig skorna jag burit under dagen och ställer dem prydligt på hallmattan. Jag går in i köket och sätter på vattenkokaren innan jag går in i mitt sovrum. Där lägger jag försiktigt handväskan på den mjuka fårskinnsmattan och tar av mig ytterkläderna. Jag hänger kappan och klänningen på en galge, säger »Bra jobbat!« och hänger galgen tillfälligt på ett dörrhandtag. Jag lägger strumpbyxorna i tvättkorgen som står i nedre högra hörnet av garderoben, drar ut en låda, väljer kläder att ha på mig inomhus och klär mig. Jag hälsar på den midjehöga växten i fönstersmygen och smeker dess blad.
Nästa uppgift är att tömma ut handväskans innehåll på mattan och lägga varje sak på sin rätta plats. Jag avlägsnar alla kvitton. Efter att ha tackat portmonnän lägger jag den på sin plats i lådan under sängen. Jag lägger pendelkortet och etuiet för visitkort bredvid. Jag lägger armbandsuret i en antik, liten rosa ask i samma låda och lägger halsband och örhängen på en liten bricka intill. Innan jag skjuter igen lådan säger jag, »Tack för allt ni gjort för mig i dag«.
Därefter återvänder jag till tamburen och lägger undan böcker och anteckningsblock jag burit med mig under dagen, de har sin plats på en av hyllorna i skohyllan. Jag tar fram min »kvittopåse« och lägger kvittona i den. Jag lägger min digitalkamera, som jag använder i jobbet, på den del av hyllan som är avsedd för elektronik. Papper jag inte längre behöver lägger jag i behållaren för returpapper under diskbänken. Jag brygger en kanna te medan jag går igenom posten, och slänger de brev och kuvert jag är klar med.
Jag återvänder till sovrummet, där jag lägger handväskan i en påse och ställer den på översta hyllan i garderoben samtidigt som jag säger: »Tack för i dag. Sov så gott.« Från det att jag öppnat ytterdörren tills jag stänger garderoben har bara knappt fem minuter passerat. Jag gå tillbaka till köket, hälla upp en kopp te och koppla av.
Jag berättar inte detta för att skryta om vilket fantastiskt liv jag lever, utan för att visa hur det är när det finns en bestämd plats för allting. Att hålla rent omkring dig kommer att bli en vana. Det går automatiskt, till och med om du är trött efter en hård arbetsdag, och du får mer tid att verkligen njuta av livet.
För att idén med att ge saker sina egna platser ska fungera måste en plats för alla saker utses. Du tänker kanske, Det kommer ju att ta en evighet, men du behöver inte oroa dig. Det kan verka komplicerat att välja ut en plats för varje föremål, men det är i själva verket avsevärt mycket enklare än att besluta vad som ska vara kvar och vad som ska slängas. Eftersom du redan bestämt dig för vilka föremål du vill behålla, är det bara att utse platser för föremål av samma kategori.
Anledningen till att varje föremål måste ha en given plats beror på att föremål utan »hem« avsevärt ökar risken för att din bostad ska bli stökig igen. Vi låtsas att du har ett tomt hyllplan. Vad händer om någon ställer ett föremål, som inte har en bestämd plats, på den hyllan? Detta enda föremål kommer att förstöra allt. På nolltid kommer det utrymmet, som var en del av ordningen i bostaden, att fyllas med andra udda föremål som om någon ropat: »Samlas runt mig, hörrni!«. Du behöver bara ge varje föremål sin plats en gång. Prova. Du kommer att häpna över resultatet. Du kommer aldrig mer att handla mer än du behöver. Aldrig mer kommer du att samla saker på hög. Faktum är att du kommer att minska dina ägodelar. Kärnan i effektiv förvaring är att utse en plats för var och en av alla dina ägodelar. Om du överger denna grundläggande princip, och i stället testar någon av de hundratals andra metoderna för förvaring, kommer du att ångra dig. Dessa »lösningar« är i själva verket bara sätt för dig att packa undan ägodelar som inte ger dig någon glädje.
Ett av de säkraste sätten att råka ut för återfall är att inte ge varje föremål sin plats. För var lägger du ett föremål som inte har en särskild plats? När du väl valt ut platser för dina föremål kommer du att få ordning på torpet. Bestäm därför var dina saker hör hemma, och lägg tillbaka dem där när du använt dem. Det är så här förvaring ska genomföras.
Deltagarna i mina kurser överraskas av mina tidigare kunders före- och efter-bilder. Den vanligaste reaktionen är följande: »Rummet ser så tomt ut!«. Det är sant. I många fall väljer mina kunder att inte ha något på golvet, och ingenting som stör siktlinjen. Ibland har de inte ens något bokhyllor. Det betyder dock inte att de slängt alla sina böcker. Bokhyllorna står kanske i en klädkammare. Att ställa bokhyllor i klädkammare är en av mina favoriter när det gäller förvaring. Du kanske inte tror att det går att klämma in en bokhylla i en redan överfylld klädkammare? En majoritet av läsarna delar nog din uppfattning. Men det finns ofta gott om utrymme.
Mängden förvaringsutrymme i ditt rum är precis rätt. Jag kan inte minnas alla jag mött som hävdar att de inte har tillräckligt med förvaringsutrymme, men jag har hittills aldrig träffat på en bostad där detta är sant. Det egentliga problemet är att vi har många fler ägodelar än vi behöver. När du väl förstått hur man väljer sina ägodelar kommer det förvaringsutrymme du har i bostaden att räcka gott och väl. Detta är den magiska hemligheten bakom städning. Det låter kanske otroligt men min metod att bara behålla sådant som ger glädje är verkligen så exakt. Det är därför du måste inleda med att rensa bland ägodelarna. När du gjort det är det enkelt att avgöra var dina ägodelar ska förvaras eftersom du bara har en tredjedel, eller kanske bara en fjärdedel, av mängden du utgick från. Omvänt gäller att det inte spelar någon roll hur noggrant du städar och förvarar dina saker, om du börjar förvara innan du rensat bland dina ägodelar kommer du att råka ut för ett återfall. Jag vet eftersom jag själv råkat ut för det.
Jo, du hörde rätt. Trots att jag varnar dig för att förvandlas till en förvaringsexpert, trots att jag uppmanar dig att inte börja tänka på förvaring förrän du reducerat antalet ägodelar var jag för inte så länge sedan nästan till hundra procent fokuserad på förvaring. Jag började jaga det perfekta systemet för förvaring redan vid fem års ålder, så den delen av min karriär varade avsevärt mycket längre än min nuvarande, att slänga saker, som jag inledde som tonåring. Under mitt tidigare liv tillbringade jag nästan all tid med näsan i en bok eller tidning, för att prova ut den perfekta förvaringsmetoden. Jag begick alla misstag man kan tänka sig.
Oavsett om det handlade om mitt eget rum, mina syskons rum eller allmänna utrymmen ägnade jag dagarna åt att kartlägga föremålen i lådor och skåp, och flyttade dem någon centimeter hit och dit för att hitta den perfekta ordningen. »Vad händer om jag flyttar lådan bort dit?« »Vad händer om jag tar bort den här avdelaren?« Var jag än befann mig kunde jag när som helst blunda och för mitt inre flytta om innehållet i en garderob eller hela mitt rum, som om jag lade ett pussel. Jag ägnade hela min ungdom åt detta, och levde under den falska föreställningen att förvaring var en form av intellektuell utmaning, där målet var att försöka proppa in så mycket som möjligt i skåpen genom att organisera sakerna på rätt sätt. Om det fanns en öppen yta mellan två möbler klämde jag in någon form av förvaringsenhet, fyllde den med prylar och studerade resultatet med en nöjd min. Någonstans på vägen hade jag börjat betrakta mina ägodelar, till och med mitt hem, som en fiende som måste besegras. Jag var stridsberedd dygnet runt.
När jag först startade mitt företag antog jag att jag måste visa upp hur skicklig jag var på att hitta förvaringsutrymme – smarta lösningar som de man ser i tidningar, exempelvis en uppsättning hyllor i ett utrymme ingen annan tänkt på att använda. Jag hade fått den märkliga uppfattningen att endast detta skulle ge mig nöjda kunder. Till syvende och sist är sådana smarta idéer ofta ganska opraktiska och ger bara designern ett uppblåst ego.
Ett exempel är när jag skulle hjälpa en kund att få ordning på hemmet. Jag fick syn på en snurrplatta som påminde om de bordsanordningar som finns på kinarestauranger. Den hade hört till en mikrovågsugn som slängts för länge sedan. Jag fick omedelbart den briljanta idén att förvandla den till en förvaringsenhet. Den var ganska bred och hög, så jag var osäker på var den skulle kunna placeras. Då råkade min kund nämna att hon hade så många flaskor med dressing att hon hade svårt att hitta bland dem. Jag öppnade skafferidörren och upptäckte att det mycket riktigt fanns massor med flaskor. Jag avlägsnade flaskorna och ställde dit snurrplattan. Den passade perfekt. Jag ställde flaskorna ovanpå, och simsalabim! Jag hade tillverkat ett förvaringsutrymme som var lika tjusigt som i en affär. Genom att snurra på plattan nådde hon enkelt flaskorna längst bak. Så praktiskt! Min klient var överlycklig.
Det dröjde dock inte så lång tid innan jag insåg mitt misstag. I samband med nästa lektion kikade jag in i hennes kök. Det såg fortfarande rent och prydligt ut men när jag öppnade dörren till skafferiet upptäckte jag att det var en enda röra därinne. När jag frågade varför, förklarade hon att varje gång hon snurrade på plattan föll flaskor omkull. Dessutom hade hon så många flaskor att de inte fick plats, alltså lutade hon de som inte fick plats mot plattan vilket gjorde det än svårare att snurra på den.
Jag hade varit så koncentrerad på att hitta en användning för snurrplattan att jag inte tänkt på vad jag ställde ovanpå – flaskor som lätt gled och välte. När jag tänkte efter insåg jag även att man sällan behöver konstant tillgång till skafferiets bakre regioner, så det fanns inget egentligt behov av en snurrplatta. Dessutom tar runda former upp för mycket plats, och skapar för mycket dött utrymme, vilket gör att de är olämpliga som förvaringsenhet. Till sist tog jag bort snurrplattan, placerade flaskorna i en fyrkantig låda och ställde tillbaka dem i skafferiet. Även om det var ett mindre spektakulärt drag blev min kund mycket nöjd. Det jag lärde mig var att förvaring ska vara så enkel som möjligt. Det finns ingen anledning att utveckla komplicerade strategier. Om du tvekar ska du fråga ditt hus och föremålet ifråga hur de bäst vill ordna förvaringen.
De flesta inser att för många ägodelar leder till ett stökigt hem. Så varför skaffar vi oss så många prylar? Vanligtvis beror det på att vi inte har koll på hur mycket saker vi faktiskt redan äger. Vi vet inte hur många saker vi har på grund av att vi använder oss av dåliga förvaringsmetoder. Genom att använda en enkel förvaringsmetod slipper vi samla på oss ett överflöd av ägodelar. Hemligheten bakom ett städat hem är en förvaringsmetod som är så superenkel att man med ett ögonkast kan avgöra hur många saker man har. Jag säger »superenkel« av ett skäl. Det är omöjligt att ha överblick över precis alla våra ägodelar även om vi använder oss av en enkel förvaringsmetod. Trots att jag jobbat hårt för att hålla förvaringen på en begriplig nivå händer det att jag upptäcker saker i skåp och lådor som jag fullständigt glömt bort att jag äger. Om jag haft en något mer komplex förvaring, kanske jag hade delat in i hur ofta saker används, eller vilka årstider de hör ihop med, hade säkert än fler föremål legat och ruttnat i mörkret. Att göra förvaringen så lättöverskådlig som möjligt är sunt förnuft.
Av skälen angivna ovan är mitt förvaringssystem extremt enkelt. Jag har bara två regler: förvara alla föremål av samma typ på ett och samma ställe, och sprid inte ut förvaringen.
Det finns bara två sätt att kategorisera ägodelar: typ av föremål, eller föremålets ägare. Det är enkelt att greppa om man tänker sig en person som bor ensam jämfört med någon som har familj. Om du bor ensam, eller har ett eget rum, är det enkelt att ordna förvaringen – utse bara en plats för varje typ av föremål. Du kan minimera antalet kategorier genom att följa samma regler som vid sorteringen. Börja med kläder, därefter böcker, papper, komono samt till sist minnessaker och saker med affektionsvärde. Om du sorterar dina ägodelar i denna ordning kan du ge varje kategori sin egen plats så snart du bestämt dig för vad du vill behålla.
Du kan använda mindre rigorösa kategorier om du så vill. Du kan dela in dem enligt typ av material, till exempel »tygliknande«, »pappersliknande« och »saker som verkar elektriska« och därefter utse en plats för varje typ av föremål. Detta är mycket enklare än att försöka föreställa dig var du använder olika typer av föremål, eller hur ofta du använder dem. Med hjälp av min metod kommer du att kunna kategorisera föremål mer exakt.
Om du redan börjat välja ut de föremål som talar till ditt hjärta förstår du vad jag menar. Du har redan kategoriserat dina ägodelar, samlat ihop dem på ett ställe och hållit dem i din hand medan du fattade ditt beslut. Under städningens gång har du faktiskt slipat din förmåga att se vilka saker som hör ihop, och kommer att kunna välja lämpliga förvaringsplatser.
Om du lever i familj ska ni första definiera förvaringsutrymmen åt varje familjemedlem. Det är väldigt viktigt. Ni kan till exempel utse ett hörn åt dig, åt din äkta hälft och åt era barn. Då kan ni förvara vars och ens ägodelar i respektive hörn. Det är allt som krävs. Tilldela bara en förvaringsplats per familjemedlem om möjligt. Förvaring ska med andra ord i fokuseras till en plats. Om förvaringsutrymmen sprids ut runt om i huset kommer det att bli stökigt på nolltid. Att samla en familjemedlems alla ägodelar på en och samma plats är det effektivaste sättet att hålla förvaringen i gott skick.
En tidigare kund bad mig att hjälpa hennes barn att hålla det städat omkring sig. Hennes dotter var tre år gammal. När jag gjorde ett hembesök upptäckte jag att dotterns tillhörigheter förvarades på tre olika platser: kläder i sovrummet, leksaker i matsalen och böcker i vardagsrummet. Vi följde grundregeln för att sortera och förvara, och samlade allt i tatami-rummet. Sedan vi gjort detta började hennes dotter att själv välja kläder att ha på sig och hon ställde alltid tillbaka saker där de hörde hemma. Trots att förslaget hade kommit från mig blev jag överraskad. Till och med en treåring kan lära sig att städa!
Man blir lycklig av att ha sitt eget utrymme. Det uppstår en känsla av ansvar när man vet att utrymmet är personligt. Även om det kan vara svårt att ge alla ett eget rum kan varje familjemedlem i alla fall få sitt eget förvaringsutrymme. De flesta jag träffat som anser sig dåliga på att städa är antingen vana vid att få rummet städat av mamman, eller också har de aldrig haft ett utrymme de betraktat som sitt eget. De förvarar ofta sina egna kläder i barnens garderob och sina böcker i den äkta hälftens bokhylla. Att inte få ha sitt eget utrymme är illa. Alla behöver en fristad.
När man påbörjar städningen är det frestande att först ägna sig åt gemensamma utrymmen och ägodelar, som vardagsrummet, tvål, läkemedel eller diverse olika hushållsmaskiner och förbrukningsartiklar. Lämna dem till senare. Börja med att gå igenom dina egna saker. Bestäm dig för vilka föremål du vill behålla, och förvara dem i ditt eget utrymme. På det viset lär du dig grunderna i att få ordning på torpet. Lika viktigt som att välja ut föremål som ger dig glädje, är att göra det i rätt ordning.
Böcker som tar städning på allvar brukar råda läsaren att ta hänsyn till trafikmönster när de utformar sina förvaringsutrymmen. Jag säger inte att det är fel. Det finns många som utformat praktiska förvaringsenheter baserat på hur människor rör sig i bostaden, det jag säger nedan rör bara KonMari-metoden. Jag tycker att vi struntar i trafikmönster.
När en av mina kunder, en kvinna i femtioårsåldern, hade sorterat och ordnat förvaring för sina saker kikade vi på hennes mans ägodelar. Hon berättade för mig att hennes man alltid måste ha saker inom räckhåll, oavsett om det var tv-kontrollen eller böcker. När jag granskade deras bostad upptäckte jag mycket riktigt att hennes mans saker fanns utspridda över hela huset. Det fanns en liten bokhylla med böcker på toaletten, en hållare för hans väskor i tamburen och lådor med strumpor och underkläder i närheten av badkaret. Jag lät mig dock inte avskräckas. Jag vidhöll att förvaring ska ske på en enda plats, så jag bad min kund att flytta hans underkläder, strumpor och väskor till garderoben där han förvarade sina kostymer. Hon såg lite orolig ut. »Han föredrar att förvara saker i närheten av platsen där de används«, sa hon. »Tänk om han blir förbannad?«
Det är ett vanligt misstag att bestämma var saker ska förvaras baserat på var det är enklast att få fram dem. Detta är en dödlig fälla. Ett stökigt hem beror på att saker inte läggs tillbaka på sin rätta plats. Förvaring ska därför underlätta att lägga tillbaka saker, inte att plocka fram dem. När vi ska använda något har vi en tydlig bild av hur vi ska få tag på föremålet. Om det inte är oerhört komplicerat är besväret att få fram föremålet inget stort hinder. Det finns två anledningar till att det blir stökigt: antingen upplevs det som för jobbigt att lägga saker på rätt plats, eller också är det oklart var denna plats finns. Om vi förbiser detta faktum kommer vi troligtvis att skapa ett system som resulterar i oordning. För alla som, liksom jag, är lata av naturen rekommenderar jag förvaring på ett enda ställe. Inställningen att saker ska förvaras inom bekvämt räckhåll är som regel en felaktig slutsats.
Många anpassar sina förvaringsutrymmen till hur människor rör sig i bostaden, men hur tror du att dessa trafikmönster uppstod från första början? I nästan samtliga fall beror människors förflyttning i hemmet inte på vad de sysselsätter sig med, utan på var de förvarar sina saker. Vi vill kanske tro att vi har ordnat förvaring för att passa vårt beteende, men i själva verket har vi anpassat vårt beteende efter var våra saker förvaras, Att ordna förvaringen efter rådande trafikläge kommer att resultera i förvaring på flera ställen i huset. Det ökar i sin tur till risken att vi skaffar oss fler saker eftersom vi inte kan överblicka de ägodelar vi redan har, och det gör livet besvärligare.
Med tanke på hur stora bostäderna är i Japan kommer förvaringsutrymmen som följer trafiken inte att spela så stor roll. Om det bara tar 10 till 20 sekunder att gå från ena änden till den andra, tror du verkligen att vi behöver bekymra oss om trafikmönstret? Om du har som målsättning att ha ett städat hem är det mycket viktigare att ordna förvaringen så att det snabbt går att se var saker finns, än att oroa sig över vem som gör vad, när och var.
Det finns inget skäl att komplicera situationen. Anpassa bara förvaringsutrymmena efter bostadens utformning så löser sig problemet. Ditt hus vet redan var saker hör hemma. Det är därför min förvaringsmetod är så otroligt enkel att följa. Jag kan utan problem dra mig till minnes var allt i mina kunders hem finns förvarat. Så enkel är min metod. Jag har aldrig använt mig av trafikmönster när jag organiserar mina kunders hem, ändå har ingen av dem klagat. Tvärtom gör den enkla förvaringsmetoden att de aldrig behöver fundera på var saker hör hemma, det faller sig naturligt att ställa saker på sin rätta plats, vilket i slutänden ger ett städat hem.
Förvara allt av samma typ tillsammans, eller i närheten av varandra. Genom att följa detta råd kommer du att skapa ett naturligt trafikmönster. Det finns heller ingen anledning att ta hänsyn till hur ofta saker används när förvaringen utformas. En del böcker om städning kategoriserar föremål i sex grupper beroende på hur ofta de används: dagligen, var tredje dag, en gång i veckan, en gång i månaden, en gång om året och mindre än en gång om året. Är det bara jag som får svindel av tanken på att dela in mina byrålådor i sex olika avdelningar. Jag delar som mest in mina saker i två kategorier: saker jag använder ofta och saker jag inte använder ofta.
Vi tänker oss innehållet i en byrålåda. Indelningen sker helt naturligt, saker som används ofta hamnar längst fram i lådan medan saker som används mer sällan hamnar längre bak. Det är dock inget som du behöver planera för. När du väljer vad du vill behålla ska du fråga ditt hjärta – när du väljer var du ska förvara sakerna ska du fråga ditt hus. Om du kommer ihåg att göra detta får du en instinktiv känsla för hur du ska organisera och förvara dina saker.
Det finns människor som lägger allt i högar, oavsett om det handlar om böcker, papper eller kläder. Detta är ett slöseri. När det gäller förvaring är lodrätt (vertikalt) bäst. Detta är en av mina käpphästar. Jag förvarar allt vertikalt om det går, däribland kläder, som jag viker och ställer på högkant i mina byrålådor, och strumpbyxor som jag rullar ihop och ställer i en kartong. Detsamma gäller skrivbordstillbehör. Jag ställer allt på högkant oavsett om det rör sig om häftklamrar, måttband eller suddgummin. Jag förvarar till och med min bärbara dator på högkant i bokhyllan, som om den vore en anteckningsbok. Om du har ett förvaringsutrymme som inte räcker till, prova att ställa saker vertikalt. I många fall löser det problemet.
Jag undviker att lägga saker på hög av två skäl. När du bygger högar kan det verka som om förvaringsutrymmet är oändligt stort. Man kan bygga väldigt stora högar utan att riktigt lägga märke till hur mycket plats de tar. Om saker förvaras lodrätt kommer varje tillskott att ta upp utrymme vilket betyder att utrymmet förr eller senare tar slut. När så sker inser du omedelbart att du börjat samla på dig grejor igen.
Det andra skälet är att det som ligger längst ner i högen får det jobbigt. När saker travas ovanpå varandra blir de som befinner sig längst ner sönderklämda. De föremål som får ta hela vikten av högen försvagas och blir utmattade. Tänk dig själv hur det skulle kännas om du var tvungen att lyfta en tung börda under timmar. Dessutom blir sakerna längst ner närmast osynliga och glöms bort. När vi lägger kläder på hög kommer de plagg som hamnar längst ner att användas mer och mer sällan. De plagg som inte längre ger mina kunder glädje, även om de en gång i tiden tyckte mycket om dem, har ofta tillbringat långa tider längst ner i klädhögen.
Detsamma gäller också papper och dokument. Så snart ett dokument placerats ovanpå ett annat kommer det undre dokumentet att försvinna från vårt medvetande, vi tar inte hand om det och snart har vi glömt att det ens existerar. Jag förespråkar därför att allt som kan ställas på högkant ska förvaras lodrätt. Ta en redan existerande hög och res upp föremålen som utgör högen. Genom att göra detta kommer du att bli medveten om hur mycket plats sakerna i högen tar. Man kan använda lodrät förvaring överallt. Kylskåp innehåller ofta en salig röra, men även detta innehåll kan organiseras genom att saker ställs på högkant. Jag älskar morötter. I mitt kylskåp står de i dörrfacket avsett för drycker.
Världen är full av praktiska förvaringsenheter. Anpassningsbara avdelare, smala hyllor som passar i trånga utrymmen eller klädförvaring som kan hängas från klädstången i garderoben. Det går att hitta förvaringsenheter man aldrig kunnat föreställa sig i närmaste affär, från lågprisvaruhus till snofsiga inredningsbutiker. En gång i tiden var jag förvaringsfanatiker, och testade i stort sett alla förvaringsenheter som existerade, däribland en del väldigt märkliga. I dag har jag nästan inte kvar någon av dessa enheter.
De enda förvaringsenheter som finns i mitt hus är ett antal genomskinliga plastlådor för mina kläder och komono, ett antal insatslådor av papp jag använt sedan högstadiet samt en korg av rotting för mina handdukar. Det är allt. Allt ovan har sin plats i en inbyggd garderob. Utöver dessa förvaringsenheter finns inbyggda hyllor i kök och badrum, samt skohyllan i tamburen. Jag behöver ingen bokhylla eftersom jag förvarar mina böcker och papper på en av hyllplanen i skohyllan. Hyllorna och garderoben är mindre än genomsnittet. I grund och botten behöver du bara vanliga hyllor och lådor – det krävs ingen tjusig specialutrustning.
Jag får ofta frågan vad jag rekommenderar, och frågeställaren förväntar sig utan tvekan att få lära sig någon väl förborgad hemlighet. Svaret är mycket enkelt: det finns ingen anledning att köpa en massa specialgjorda förvaringsenheter. Du kan ordna förvaringen med hjälp av sådant du redan äger. Jag använder vanligtvis tomma skokartonger. Jag har provat alla typer av förvaringsprodukter, men har aldrig funnit en är bättre och billigare än en skokartong.
Den uppfyller alla krav jag ställer på storlek, material, hållfasthet, utseende och hur lätt den är att använda. Den är dessutom mångsidig vilket gör den oöverträffad som förvaringsenhet. På senare tid har det dessutom dykt upp skokartonger som är väldigt snyggt utformade. Jag frågar ofta mina kunder om de har några skokartonger.
Skokartonger kan användas till allt. Jag använder dem ofta till strumpor och strumpbyxor. Höjden är perfekt för hoprullade strumpbyxor som står på högkant. I badrummet kan de användas för schampoflaskor, hårbalsam, med mera, och de fungerar även finfint för diskmedel och andra rengöringsprodukter. I köket kan man använda dem för att förvara matvaror, disktrasor, soppåsar med mera. Jag ställer även kakfat, pajformar och annan köksutrustning jag använder mer sällan i skokartonger. Kartongen ställer jag sedan på någon av de övre hyllorna. Av någon anledning är det populärt att förvara bakplåtar i plastpåsar, men jag tycker att de är mycket mer lättillgängliga om de förvaras i en skokartong. Mina kunder uppskattar verkligen dessa enkla lösningar. Jag blir stolt när jag får höra att de bakar oftare efter omorganisationen.
Locket till skokartongen är lågt, och kan användas som en bricka. Det kan hålla kryddburkar eller matlagningsoljor, så att du håller skafferiets hyllor rena och städade. Om du använder locket till en skokartong krävs inga särskilda halkskydd, och locket är lätt att byta ut om så skulle behövas. Om du förvarar matlagningsredskap i en låda, kan du lägga dem i ett skokartongslock. Det gör dels att redskapen inte skramlar runt när du öppnar kökslådan, dels att övriga utrymmet i lådan kan användas effektivare.
Du kan förstås använda många andra typer av kartonger som förvaring. De kartonger jag oftast använder mig av är dels plastfodralen som håller visitkort, dels de som medföljer iPod. Faktum är att de kartonger som Apple-produkter levereras i har precis rätt storlek och utseende, så om du har några sådana kan du använda dem i dina köks- och byrålådor. De är perfekta för pennor och andra skrivverktyg. Andra lämpliga behållare är de av plast, avsedda för mat, som kan användas för alla möjliga mindre köksföremål.
Vilken fyrkantig behållare som helst av lämplig storlek fungerar. Stora pappkartonger, exempelvis för elektronikprodukter, är vanligtvis för stora som avdelare, otympliga som annan förvaring och rent ut sagt fula. Släng dem är du snäll. Om du under städprocessen träffar på kartonger som ser ut att kunna användas till förvaring ska du ställa dem åt sidan i avvaktan på förvaringsfasen. Se till att kasta överblivna kartonger så fort du fått ordning på torpet. Spara dem inte i hopp om att få bruk för dem någon gång i framtiden.
Använd helst inte runda, hjärtformade eller oregelbundet formade behållare som avdelare, de orsakar ofta en massa dött utrymme. Om du har särskilda känslor för en viss kartong är det en annan femma. Att kasta den eller spara den utan att ha användning för den vore slöseri, så i detta fall ska du följa ditt hjärtas röst och använda den till förvaring. Du skulle kunna använda den till hårprydnader, bomullsbollar eller kanske till dina sygrejor. Skapa dina egna kombinationer genom att passa ihop en tom kartong med föremål som behöver förvaring. Slå dig lös och upptäck hur kul det är att experimentera lite.
När mina kunder använder sig av de förvaringsmöjligheter som redan existerar i huset upptäcker de alltid att de har precis det som krävs för att alla deras ägodelar ska få ett hem. De behöver inte ge sig ut och köpa förvaringsenheter. Det betyder inte att det inte finns en massa fantastiska förvaringsenheter i butikerna. Det som är viktigast just nu är dock att snabbt få ordning på torpet. I stället för att panikköpa förvaringsprodukter ska du vänta tills du genomfört hela processen, därefter kan du i lugn och ro börja leta efter förvaringsenheter du verkligen gillar.
Handväskor, tygväskor och andra väskor som inte används är tomma. Det slog mig en dag hur enormt mycket plats de upptog, speciellt eftersom de ofta förvaras på de bästa ställena i bostaden. De tar ofta upp mer plats än nödvändigt då de inte kan vikas ihop ordentligt, dessutom är de ofta fyllda med pappersnäsdukar för att behålla formen. I Japanska hem, där förvaringsutrymmet är extremt begränsat, framstår detta som ett oursäktligt slöseri med utrymme. Att pappersnäsdukarna ofta smulades sönder var extra lök på laxen.
Fast besluten att finna en lösning började jag experimentera. Det första jag gjorde var att avlägsna alla pappersnäsdukar. Jag har som sagt inget till övers för saker som inte skänker någon glädje. Jag provade i stället att fylla väskorna med föremål för andra årstider. På sommaren använde jag halsdukar och handskar, på vintern förvarade jag badkläder i dem. Väskorna behöll sin form, men fungerade samtidigt som förvaring. Jag var mycket nöjd över att hitta en lösning som slog två flugor i en smäll. Inom ett år hade jag dock övergivit denna taktik. Även om det verkade bra i teorin fungerade det inte i praktiken. Att lägga ur en massa saker varje gång väskan skulle användas var jobbigt, dessutom skräpade dessa föremål ner garderoben.
Men jag gav inte tappt. Jag fortsatte att söka efter någon form av stoppnings som inte löstes upp. Nästa idé jag testade var att lägga de mindre föremålen i en smidig tygpåse innan de stoppades i väskorna. Det var enkelt att ta ur föremålen, och tygsäcken såg helt okej ut även på egen hand. Jag gratulerade mig själv till ännu en banbrytande problemlösning. Även denna metod hade dock en nackdel. Jag kunde inte se alla de årstidsbundna föremålen så när deras årstid anlände glömde jag att plocka fram ett par av tygpåsarna ur sina väskor. Det dröjde över ett år innan jag kom att tänka på dem, och vid det laget såg innehållet ganska hopplöst ut. Det fick mig att tänka efter. Trots att min inställning är att alla föremål, oavsett vilken årstid de hör hemma, alltid ska förvaras väl synliga trodde jag att jag skulle komma ihåg även de föremål som var dolda.
Jag tömde tygpåsarna och befriade föremålen inuti, men nu såg de tomma handväskorna vissa ut. Jag behövde något som kunde få dem att hålla formen, men jag ville inte fylla dem med kläder som jag antagligen skulle glömma bort. I ren desperation bestämde jag mig för att placera en väska i en annan väska så länge. Detta visade sig vara den lösning jag letat efter. Genom att förvara en väska i en annan väska halverade jag i ett slag utrymmet som krävdes, och jag lät den inre väskans handtag kika ut så att jag visste var den befann sig.
Nyckeln är att para ihop väskor av liknande typ. De ska till att börja med vara gjorda av samma material, exempelvis läder eller kraftigt bomullstyg, eller avsedda för särskilda tillställningar, exempelvis bröllop eller begravningar. Genom att sortera enligt material och/eller typ behöver du bara ta ner ett väskpar när du behöver en handväska. Det är så mycket enklare. Se till att inte förvara för många väskor i en annan väska. Min tumregel är att inte ha fler än två väskor i en annan väska, och dessutom se till att förvara dem på ett sätt som gör att jag inte glömmer vilka väskor som ligger var. När det gäller tygväskor rekommenderar jag att du viker ihop dem och förvarar dem i en och samma tygväska.
Sammanfattningsvis är det bäst att förvara handväskor, kuvertväskor och andra typer av väskor i uppsättningar med matchande material, storlek, typ, och att förvara dem i varandra ungefär som ryska dockor. Väskornas handtag ska hänga utanför så att de syns. Om handväskan som används för förvaring kom i en egen väska kan du förvara hela uppsättningen i denna. Ställ väskorna i garderoben eller skåpet så att du kan se dem. Tekniken att förvara väskor i väskor, att hitta den perfekta kombinationen, är roligt, ungefär som att lägga ett pussel. När du hittar rätt kombination, där den inre och yttre väskan passar varandra så väl att båda får det stöd de behöver är det som om det vore ödesbestämt.
Det finns en del saker man använder dagligen, till exempel plånbok, pendelkort och fickalmanacka. Många har svårt att förstå vitsen med att ta ur dessa saker när de kommer hem eftersom sakerna ju ska användas nästa dag. Detta är fel tänkt. Syftet med en handväska eller annan väska är att förvara dina saker när du befinner dig utanför hemmet. Du fyller väskan med det du behöver, kanske några dokument, mobiltelefonen och din plånbok, och den tar hand om dessa saker åt dig utan att protestera ens när den är fylld till brädden. När du ställer ner den på golvet skyddar den sitt innehåll utan att yttra ett kritiskt ord. Vilken lojal arbetskamrat! Det vore elakt att inte låta den vila när ni kommer hem. Att hela tiden vara fullpackad, även under fritiden, måste vara som att gå och lägga sig efter en rejäl måltid. Om du behandlar dina väskor på detta sätt kommer de snart att se trötta och slitna ut.
Om du inte skaffar dig vanan att tömma din handväska på kvällen finns risken att du glömmer något i den när du bestämmer dig för att använda en annan väska ett tag, och snart har du glömt vad som finns i respektive väska. När du inte kan hitta din penna eller ditt läppbalsam köper du nya. De vanligaste föremålen vi hittar i mina kunders handväskor när vi städar är våtservetter, mynt, hopknycklade kvitton och använda tuggummin inlindade i sitt omslag. Det finns en uppenbar fara att viktiga föremål, som anteckningsblock och dokument kommer bort bland övriga innehållet.
Töm därför väskan varje dag Det är inte alls så tidskrävande som det kan låta. Du behöver bara utse en plats för väskans innehåll. Ställ ditt passerkort till kontoret, ditt pendelkort och andra viktiga föremål vertikalt i en lämplig ask. Ställ sedan asken i en byrålåda eller på en hylla. Vilken ask som helst duger, men om du inte hittar en med rätt storlek kan du alltid använda en skokartong. Du kan även göra plats i en skrivbords- eller byrålåda utan att först lägga föremålen i en ask.
Utseendet spelar roll, som om du använder en ask ska du försöka hitta en som du verkligen tycker om. Ett av de bästa ställena för denna ask är ovanpå en byrå, gärna i närheten av den plats där du ställer ifrån dig din handväska.
Det är inte hela världen om du skulle glömma att tömma väskan någon gång i bland. Det händer att jag kommer hem jättesent en kväll och inte tömmer väskan eftersom jag måste upp tidigt nästa dag för att gå till jobbet. Så här mellan skål och vägg kan jag erkänna att jag då och då under detta bokprojekt varit så trött när jag kommit hem att jag somnat på golvet, utan att ens ta av mig kläderna. Det viktiga är att skapa en miljö där din väska kan få vila genom att du har särskilda platser där du förvarar de saker som normalt finns i väskan.
Om du har inbyggda skåp eller garderober i ditt hem kan de flesta föremål i ditt hem förvaras i dem. Japanska garderober är idealiska förvaringsutrymmen. De är breda och djupa, och indelade i en övre och undre del av en kraftig hylla. Många vet dock inte hur de bäst ska utnyttja allt detta utrymme. För dem av er som har dessa garderober är den bästa taktiken att använda dem på det sätt som det var tänkt. Oavsett hur mycket tid och energi du lägger ner på att hitta på nya tekniska lösningar blir slutresultatet nästan alltid sämre.
Så här ska du använda garderoberna. Se allmänt till att förvara kläder som inte är i säsong på det mest svårtillgängliga stället. Detta inkluderar julprydnader, skidkläder samt andra årstidsbetonade kläder och saker. Garderoben är även den bästa platsen för större minnessaker som inte får plats i en bokhylla, exempelvis fotoalbum. Men lägga dem inte i pappkartonger. Ställ dem på samma sätt som om det gällde en bokhylla. Annars är risken stor att du aldrig ser till dem igen.
Vardagskläder bör förvaras i garderoben. Om du använder genomskinliga plastbackar rekommenderar jag dem som till utseendet påminner mer om byrålådor. I samma ögonblick som kläder läggs i en låda kommer de att bli besvärliga att plocka fram, och många orkar inte ta fram dem trots att deras årstid har infunnit sig. Du ska givetvis vika ihop och ställa kläderna på högkant i lådan.
Sängkläder bör förvaras på den övre hyllan där risken är mindre att de utsätts för damm eller fukt. Nedre delen kan användas för att förvara elektronisk utrustning som inte används för tillfället, exempelvis fläktar och värmeaggregat. Det bästa förhållningssättet är att betrakta den japanska garderoben som ett rum, och lägga allt som ska förvaras där i mindre lådor och förvaringsenheter. Jag hade en kund som förvarade alla sina kläder löst liggande i garderoben. Synen som mötte oss när vi öppnade dörren påminde om en soptipp.
Det är mycket effektivare att ställa in förvaringsenheter i garderoben. Jag utrustar garderoben med stålställningar, bokhyllor och mindre skåp och hyllor (som även de kan rymma böcker). Jag förvarar även större ägodelar – som resväskor, golfklubbor, elektronisk utrustning och gitarrer – i garderoben. Jag är övertygad om att de flesta av mina kunder tvivlade på att de kunde få in alla sina saker i garderoben, men efter att ha följt KonMari-metoden och omsorgsfullt kastat och sorterar var det förhållandevis enkelt.
Hur många flaskor med hårvårdsprodukter trängs runt ditt badkar? De olika familjemedlemmarna har sina produkter, och du har kanske flera olika sorter beroende på vilket humör du är på, eller för särskilda hårbehandlingar. Den stora samlingen är besvärlig att hantera när det är dags att rengöra badkaret. Om de står på golvet i duschen, eller på kanten till badkaret, blir de snabbt kladdiga. Många försöker undvika detta genom att använda en trådkorg, men min erfarenhet säger att det bara gör saken värre.
Jag köpte en gång en korg som var stor nog att hålla alla tvålar, schampoflaskor och andra produkter familjen använde. Min glädje blev kortvarig. I början torkade jag av korgen varje gång jag badat, men att varje gång torka varje tråd blev för till slut för jobbigt, så jag gjorde det var tredje gång, var femte gång och sedan ännu mer sällan tills jag helt struntade i att sköta om korgen. En dag upptäckte jag att schampoflaskan var röd och kladdig undertill. Jag undersökte trådkorgen och upptäckte att den var så slemmig att det vände sig i magen. Jag tvättade, närmast i tårar, av den och slängde den kort därefter. Den var för svårskött och varje gång jag fick syn på den påmindes jag om den äckliga upplevelsen. Jag borde ha insett att badrummet är den fuktigaste platsen i huset, vilket naturligtvis gör det sällsynt illa lämpat för förvaring.
Det finns ingen anledning att låta tvålar och schampo stå framme när de inte används, dessutom påverkar långvarig exponering för värme och fukt kvaliteten på produkterna. Jag har därför valt att inte förvara något i närheten av badkaret eller duschen. Allt som använts vid badet ska ju torkas efteråt ändå, så det känns mycket vettigare att bara torka av de få produkter som använts och sedan ställa tillbaka dem i skåpet eller lådan. Det kan vid första påseendet verka som om vi får mer jobb, men i själva verket sparar vi tid. Det går mycket snabbare att städa badkaret eller duschen utan att en massa flaskor är i vägen, och det minskar risken för att en massa kladd och slem bildas.
Detsamma gäller diskbänken i köket. Förvarar du diskmedel, diskborstar och kökssvampar vid diskhon? Jag har förvaringen under diskbänken. Hemligheten är att svampen måste vara helt torr. Många använder en metallkorg med sugfötter som sitter ovanpå diskbänken. Har du en sådan föreslår jag att du omedelbart avlägsnar den.
Svampen torkar inte om den utsätts för vatten varenda gång du använder diskhon, och snart börjar den lukta surt. Förhindra detta genom att krama ur svampen så mycket det går sedan du använt den, och häng upp den på tork. Sätt fast den med en klädnypa mot handdukshållaren, om du har en sådan, eller i handtaget till en av köksluckorna. Jag föredrar att hänga svamparna utomhus, exempelvis på klädstrecket.
Jag låter även skärbrädor, porslin och durkslag torka ute på min veranda. Solen är en bra torkmaskin och mitt kök ser alltid väldigt prydligt ut eftersom jag inte behöver något diskställ. Jag äger inte ens ett diskställ när jag tänker efter. Jag lägger allt rengjort porslin i en stor skål eller durkslaget och låter det torka på verandan. Jag diskar på morgonen och låter dem stå ute under dagen. Beroende på vädret där du bor kan detta vara en bra lösning även för dig.
Var förvarar du oljor, salt, peppar, soja och andra smaksättare? Många förvarar dem intill spisen eftersom det är behändigt att ha dem nära tillhands. Om du också gör det hoppas jag att du omedelbart genomför en räddningsaktion. Köksbänken är till för att förbereda måltider, inte förvaring. Utrymmet bredvid spisen utsätts ofta för stänk från matlagningen, och kryddburkar som står här blir ofta kladdiga av fett. Långa rader av flaskor gör det svårt att hålla rent, vilket får som följd att köksbänken allt som oftast är täckt av en fetthinna. Hyllor och skåp i kök är ofta anpassade för att förvara kryddor, så ställ burkarna där de hör hemma. I många kök finns en lång, smal kökslåda i närheten av spisen som du kan använda.
»Snälla, öppna inte den!« är ett vanligt utrop. Mina kunder har ofta en kartong, ett skåp eller en låda de inte vill visa upp för mig. Vi sparar nog alla på en del saker som betyder mycket för oss, men som vi inte nödvändigtvis vill att andra ska känna till. Det handlar ofta om gamla affischer på popidoler, andra idolrelaterade föremål och märkliga hobbyer. Affischerna är hoprullade längst bak i garderoben och cd-skivor förvaras i en kartong. Det är så onödigt. Ditt eget rum borde vara din fristad, det ställe i världen där du kan ägna dig åt det som gör dig lycklig. Om du har ett intresse ska du inte gömma undan det. Om du vill kunna njuta av detta intresse utan att övriga världen får veta har jag ett förslag. Förvandla ditt förvaringsutrymme till din privata sfär, en plats som erbjuder dig glädje. Dekorera den bakre väggen av garderoben, eller insidan av dörren, med dina privata skatter.
Du kan utsmycka din garderob med vad som helst, av privat eller offentlig natur. Affischer, fotografier, prydnader, vad helst du vill. Det finns inga gränser när det gäller utsmyckningen av ditt eget förvaringsutrymme. Ingen kommer att klaga eftersom ingen kommer att se det. Ditt förvaringsutrymme är också ditt privata paradis, sätt din personliga prägel på det.
En sak som alltid förvånar mig när jag hjälper kunder att städa är mängden föremål som fortfarande ligger i sina originalförpackningar. Mat och sanitetsprodukter kan jag förstå, men varför lägger människor ner strumpor och underkläder i byrålådor utan att ta ut dem ur förpackningen? De tar upp mycket mer plats och riskerar att glömmas bort.
Min far gillade att hamstra strumpor. Varje gång han åkte till snabbköpet köpte han grå eller svarta strumpor och förvarade dem i sina originalförpackningar i en byrålåda. Grå tröjor var en annan av hans favoriter, och det hände mer än en gång att jag hittade en bunt tröjor längst bak i garderoben, fortfarande i sina plastpåsar. Jag tyckte alltid synd om kläderna. Jag trodde att min far var ensam om att lida av denna vana, men när jag började besöka kunder i deras hem insåg jag att det finns många som honom. Lagret består ofta av något som kunden regelbundet använder, för det mesta strumpor, underkläder och strumpbyxor. Det kunderna har gemensamt är att det har ett mycket större förråd av saker än de behöver. Jag häpnade över att de köpte nya föremål trots att de ännu inte hade packat upp det tidigare inköpet. Kanske är det just att de fortfarande ligger i originalförpackningen som gör att de inte känns som riktiga ägodelar. Rekordet när det gäller strumpbyxor är 82 par. De låg fortfarande i sina originalförpackningar och upptog en hel plastback.
Jag kan förstå att det är enklast att slänga in nya inköp i byrålådan utan att öppna dem först. Kanske finns det även ett visst nöje att slita upp förpackningen första gången du sätter på dig plagget. Men enda skillnaden mellan varorna i en affär och de ouppackade varorna i din byrålåda är förvaringsplatsen. Många tror att det är billigare att köpa saker i storförpackningar när det är rea. Jag tror att det är tvärtom. Om du tar kostnaden för förvaring i beaktande är det ekonomiskt fördelaktigt att låta affären stå för lagerhållningen. Dessutom kommer de att vara nyare, och därmed i bättre skick, om du gör inköp när du faktiskt har behov. Det är därför jag uppmanar dig att inte hamstra. Köp det du behöver när du behöver det, avlägsna förpackningen omedelbart och lägg undan dem. Har du redan har dragit på dig ett stort förråd kan du åtminstone avlägsna omslagen. Att låta kläderna ligga kvar i sina originalförpackningar gör bara skada.
Det vanligaste plagget som inte packas upp är strumpbyxor. Avlägsna även skivan som strumpbyxorna är lindade kring. Den behövs inte längre. Strumpbyxor tar upp 25 procent mindre utrymme när de packats upp och vikts ihop. Det är också mycket större chans att de blir använda om de är enklare att komma åt. Jag anser att det är först sedan man packat upp sina inköp som man verkligen kan kalla det sitt.
En parallell till att inte ta ut kläder ur förpackningen är då etiketter inte avlägsnats. I mina kunders hem hittar jag ofta skjortor och tröjor där prislappar och etiketter sitter kvar. I de flesta fall har kunden glömt bort dem och ser förvånad ut, trots att dessa plagg hängt fullt synliga på klädstången i deras garderob. Jag undrade länge över vad det var som gjorde plaggen osynliga. I jakten på ett svar började jag studera klädavdelningarna i diverse varuhus.
Efter en tids observationer upptäckte jag en tydlig skillnad mellan kläder som hänger på sin galge i affären, och som hänger i någons garderob. Den förra har en helt annan utstrålning, aura, än de hårt arbetande kläderna vi använder dagligdags. De är prydliga på ett annat sätt, precis som att kläder med prislappar bibehåller denna prydlighet. Så ser jag på det. Kläder i butiker är produkter, medan kläder i någons garderob är privata tillhörigheter. Kläder som har kvar sin prislapp har ännu inte tagits i besittning, och det känns därför som om de inte riktig »hör hemma« i garderoben. De drunknar bland våra »riktiga« kläder och blir på så vis mindre synliga. Det är rätt naturligt att vi förbiser dem och slutligen glömmer bort dem.
En del oroar sig för att kläderna blir mindre värda om prislapp och annan märkning tas bort, och att de inte får så mycket för dem om de skulle göra sig av med dem. Det är motsägelsefullt. Om du köper kläder bör avsikten vara att välkomna dem till ditt hem och sedan ta väl hand om dem. Avlägsna därför prislappen så fort du köpt kläderna. För att dina kläder ska göra övergången från butiksprodukt till personlig egendom måste du så att säga klippa av »navelsträngen« som förbinder dem med affären.
De duktigaste eleverna kräver ofta en ännu högre nivå av trivsel i sina utrymmen när de väl löst problemet med överflödet av ägodelar och förvaring. Vid första anblicken är mina kunders bostäder så städade att det inte ser ut att finnas något behov av hjälp.
En sådan kund var dryga trettio år gammal och levde tillsammans med sin man och deras sexåriga dotter. Hon tvekade inte att göra sig av med saker, redan efter vår första lektion gjorde hon sig av med 200 böcker och 32 sopsäckar med andra föremål. Hon var först och främst hemmafru och tog hand om hemmet, men hon ordnade även testunder för andra mammor ett par gånger i månaden och undervisade i blomsterarrangemang från hemmet. Hon hade ofta besökare och var angelägen att hålla hemmet i prydligt skick så att hon kunde ta emot oanmälda gäster utan att skämmas. Bostaden bestod av två sovrum och ett kombinerat vardagsrum och kök. Deras tillhörigheter förvarades i en inbyggd garderob och två lösa bokhyllor. Det stod inga saker på trägolven, som alltid var välpolerade. Hennes vänner ansåg inte att det kunde vara mer städat, men hon var ändå missnöjd.
»Vi har ganska få ägodelar, men av någon anledning kan jag inte finna ro. Det känns som om det finns ytterligare ett steg att ta.«
När jag besökte henne var bostaden städad, precis som hon sagt, men det var något som inte kändes rätt. Min första åtgärd i dessa fall är att öppna alla dörrar och luckor till förvaringsutrymmena. När jag öppnade garderoben hittade jag det jag förväntat mig. Etiketter som skrek:
»Fantastiska förvaringssystem!« på plastbackarna, förpackningar med luftrenare som försetts med texten »Fräschar omedelbart upp luften«, samt pappkartonger som berättade att de innehållit »Iyo Apelsiner«. Överallt där jag tittade kastade sig ord över mig. Här var nästa nivå som min kunde sökt efter. Att utsättas för en störtflod av information varje gång man öppnar garderoben kan få ett rum att kännas »bullrigt«. Detta är särskilt sant om texten är på ditt modersmål. Så fort du får dem inom synfältet betraktar din hjärna dem som information som måste behandlas. Detta skapar oro i hjärnan.
Min kund angreps av meddelanden som »Iyo Apelsiner« eller »Fräschar omedelbart upp luften« varje gång hon öppnade garderoben för att plocka fram kläder. Det var som om någon konstant muttrade i hennes öra. Märkligt nog döljs inte informationen genom att dörren till garderoben stängs. Orden fyller lyften som ett slags statiskt brus. Min egen erfarenhet säger mig att förvaringsutrymme som upplevs som »bullriga«, även om de ser städade ut på ytan, vanligtvis flödar över av onödig information. Ju mer avskalat bostaden är desto högre upplevs informationen. Börja därför med att ta bort eventuella produktnamn från förvaringsenheterna. Detta är absolut nödvändigt för att de, precis som genom att avlägsna prislappen från kläder, ska känna sig välkomna i ditt hem. Avlägsna etiketter från omslag du inte vill behöva se, till exempel för deodoranter och diskmedel. Även utrymmen som du inte ser varje dag är del av din bostad. Genom att avlägsna överflödig visuell information som inte ger dig glädje gör du din omgivning mycket mer rogivande och bekväm. Skillnaden är så påtaglig att det vore dumt att inte prova.
En av de hemläxor jag ger mina kunder är att uppskatta sina tillhörigheter. Jag uppmuntrar dem att säga: »Tack för att du hållit mig varm hela dagen«, när de hänger upp sina kläder efter att ha kommit hem på kvällen. När de tar av sig sina accessoarer kan de säga: »Tack för att du gjorde mig vacker«, och när de ställer in handväskan i garderoben kan de säga: »Det är din förtjänst att jag fick så mycket gjort i dag«. Uttryck din tacksamhet över alla föremål som gjort din dag lättare. Försök att göra det så ofta kan, om du tycker att det är svårt att göra varje dag.
Jag började behandla mina ägodelar som levande varelser när jag gick i gymnasiet. Jag hade en egen mobiltelefon. Även om skärmen var av den gamla monokroma typen älskade jag den kompakta utformningen och den ljusblåa färgen. Jag var inte beroende, men jag gillade min telefon till den grad att jag bröt mot skolans föreskrifter och gömde mobilen i skoluniformen varje dag. Jag tog fram den ibland bara för att beundra den och le för mig själv. Tekniken gjorde framsteg och de flesta andra skaffade sig mobiler med färgskärm. Jag höll fast vid min förlegade modell så länge jag kunde, men till sist var telefonen för repig och sliten, så jag bytte ut den. När jag fått min nya mobiltelefon fick jag idén att skicka ett SMS till min gamla telefon. Det var första gången jag uppgraderat mig och jag var rätt uppspelt. Jag funderade en stund och sedan skrev jag meddelandet »Tack för allt« och avslutade med symbolen för ett hjärta. Jag tryckte ner sändknappen. Min gamla telefon ringde omedelbart och jag kollade det mottagna meddelandet. Det var förstås texten jag precis skickat. »Jättebra. Mitt meddelande nådde fram. Jag ville bara tacka dig för allt du gjort för mig«, sa jag till min gamla telefon. Sedan stängde jag den gamla telefonen.
Några minuter senare öppnade jag den och upptäckte till min förvåning att skärmen var helt svart. Oavsett vilken knapp jag tryckte ner reagerade inte telefonen. Min telefon, som aldrig någonsin gått sönder, hade dött sedan den tagit emot mitt meddelande. Den fungerade aldrig mer, den hade insett att uppdraget var över och hade avgått från posten på sina egna villkor. Det finns förstås de som inte tror att ett livlöst föremål kan reagera på mänskliga känslor, och det kan förstås ha varit en tillfällighet.
Man hör dock ganska ofta talas om idrottsmän som tar hand om sin utrustning med stor omsorg, nästan som om den vore helig. Det är som om de instinktivt uppfattar kraften hos dessa objekt. Om vi behandlade föremålen i vårt liv, oavsett om det är en dator, en handväska eller en penna, med samma omsorg som idrottsmän behandlar sin utrustning, skulle vi drastiskt kunna öka antalet »understödjare« vi omger oss med. Konsten att ta hand om våra ägodelar är en naturlig del av vårt dagliga liv, inte något som är reserverat för matcher eller tävlingar.
Även om vi inte tänker på det jobbar våra ägodelar hårt för oss, och utför sina respektive uppdrag varje dag för att vi ska ha det bra. Precis som du och jag vill koppla av efter dagens värv, drar våra saker en lättnadens suck när de ställs tillbaka på sina rätta platser. Har du någonsin funderat på hur det skulle vara att inte ha en fast adress? Vi skulle leva väldigt osäkra liv. Anledningen till att vi kan gå till jobbet, åka och handla och träffa andra människor är att vi har ett hem att återvända till.
Detsamma gäller våra ägodelar. Även de behöver känna tryggheten i att ha en bestämd plats att återvända till. Man kan tydligt se skillnaden. Tillhörigheter som har en bestämd plats, till vilken de återförs i slutet av varje dag, är mycket mer levande.
När mina kunder har lärt sig hur de ska behandla sina kläder upplever de alltid att kläderna håller längre. »Mina tröjor noppar sig inte lika lätt, och jag spiller inte lika mycket på dem som förut.« Detta innebär att om du visar dina ägodelar omsorg har de större anledning att stötta dig, deras ägare. Om du behandlar dina ägodelar väl kommer de att belöna dig. Av denna anledning frågar jag mig själv ibland om förvaringsutrymmet jag utsett åt mina ägodelar också kommer att göra dem glada. Förvaring är trots allt den heliga konsten att välja ett hem till mina tillhörigheter.