Peter hade inget val. Han hade redan tagit ett flertal mindre lyckade beslut i det här projektet och han erkände utan omsvep att han var på väg att tappa kontrollen över alltihop. Projektet.
Han gillade att liksom avdramatisera hela saken genom att använda ord och uttryck som inte lät så allvarliga. Projektet i stället för terroraktionerna; objektet i stället för kidnappningsoffret; uppdragsgivaren i stället för skurken som betalade hela kalaset. Det gjorde det hela på något vis mindre skrämmande.
Han skissade snabbt upp de olika stegen på ett papper.
”Regel nummer sju?” sa han högt för sig själv.
Begränsa skadorna snabbt.
Alla projekt har sina risker. Så länge man inte gör allting själv kan det alltid gå fel någonstans.
”Dags för Reservplan B”, anförtrodde han rummet.
Kompromettera uppdragsgivaren och därigenom förstöra vederbörandes trovärdighet för den händelse Peter skulle riskera att pekas ut som ansvarig.
*
Marwan Nasser satt i ett förhörsrum, mitt emot en polis som blängde på honom på ett utomordentligt obehagligt vis.
Marwan stirrade tillbaka. Han kunde den här leken. Han hade suttit hos säkerhetspolisen i Kairo innan regimen föll under den arabiska våren. Det var inte mycket den här mannen kunde hitta på som han inte redan hade sett.
Marwan hade legat på sängen och väntat på Sandra när det bankat på dörren. När han öppnat dörren rådde inga som helst tvivel längre. Civilklädda och artiga, men nog var det snutar alltid. Man såg det i ögonen på dem. De vek inte undan blicken som andra människor gjorde. Och de här killarna stirrade som om de hade betalt för att göra det.
Nu satt Marwan mitt emot King Kongs lillebror. Och lillebror såg inte glad ut.
*
Intill Hellmark låg en oordnad bunt papper. Den innehöll lite allt möjligt, men eftersom han ville ge intryck av att ha mycket material att använda mot den här småskurken hade han rafsat till sig de översta lagren på skrivbordet. Han hade faktiskt inte haft något emot om Tegner formulerat några specifika frågor att ställa. Som det nu var skulle det bli lite trevande hit och dit.
”Marwan Nasser”, sa Hellmark och trummade mot bordet med fingrarna.
Marwan sa inget.
”Jag känner inte dig och skulle vara glad om jag slapp”, sa Hellmark. ”Jag ska gå rakt på sak så att du kan åka hem till ditt igen. Det betyder att jag tänker ställa några frågor. Det i sin tur betyder att jag vill ha svar på mina frågor, och alltså inte vill lyssna på en massa skit. Fattar du?”
Marwan ryckte på axlarna. Det fanns snutar och så fanns det snutar. De lät ungefär likadant allihop. ”Dra åt helvete.”
Hellmark var inte imponerad. ”Då vet vi att du inte är stum. Om du inte krånglar med mig försäkrar jag att jag inte ska krångla med dig.”
Hellmark trummade med fingrarna på nytt. Hans händer var dubbelt så stora som Marwans. De såg det båda två, och lagen om den starkes rätt trädde undermedvetet in.
”Vet du, polar’n, du beter dig som om du har nånting att dölja.”
Marwan skakade på huvudet. ”Jag döljer inget.”
”Men du beter dig så.”
Marwan skakade på huvudet.
”Vi har hittat dina fingeravtryck på en viss plats, och jag är väldigt nyfiken på hur det kan komma sig. Så jag tror det vore rent korkat att vägra prata.”
Marwan ryckte på axlarna igen.
Hellmark kände hur han med mentalt våld fick tvinga upp käkarna innan han av misstag bet av en tand. ”Betyder den där axelryckningen ja?”
Marwan gjorde en grimas.
Hellmark höjde blixtsnabbt näven och drämde den i bordet.
Smällen fick Marwan att hoppa högt. Han vräkte ur sig en lång harang på sitt modersmål, kryddad med allsköns förolämpningar riktade mot Hellmarks familj i allmänhet och mot hans mor i synnerhet.
Hellmark reste sig och lämnade rummet. Han låste dörren.
”Hur går det?” frågade Alex som stod vid ett öppet fönster och försökte få i sig lite syre.
”Ärligt talat – jag vet inte. Tänkte han skulle få lugna ner sig ett tag.”
”Men vägrar han svara?” sa Alex.
Hellmark var röd i ansiktet när han sa: ”Du, jag vet inte vad han gör. Han kan ha vägrat, erkänt, förnekat, ljugit eller redogjort för hur många av hans farbröder som pippat honom i småskolan. Det är omöjligt att veta. Han pratar egyptiska just nu.”
”Är det ett språk? Egyptiska?”
Alex höjde ena ögonbrynet. Hellmark var verkligen i sitt esse idag.