Johnny låg på sängen i bara kalsongerna och rökte. Fascinerad studerade han hur cigarettröken dröjande slingrade sig bort i ständigt nya mönster. Lägenheten blev mer och mer inpyrd, men det struntade han i. Och sedan han hade tagit upp den idiotiska ovanan med att röka på nytt hade det bara tilltagit.
Han hade börjat röka ungefär samtidigt som alla andra korkade småungar. Mest var det Raketens fel. Raketen hade rökt i flera månader när han till slut lyckades övertyga Johnny om att cigaretter var en lysande idé.
Johnny log åt minnet. Han kom ihåg snacket som om det bara varit några veckor sedan. Han hade kanske varit tolv, möjligen tretton, och hade velat visa sig tuff för småtjejerna nere vid korvkiosken på den heltrista och halvsömniga hemorten i mellersta Sverige. Raketen hade sagt att det funkade, och till viss del hade han faktiskt haft rätt.
Men varför hade han egentligen slutat röka?
Han mindes inte. Förmodligen för att någon brud tyckte att han luktade illa.
Men när Raketen blivit skjuten hade pressen blivit för stor. Och att knuffa bilen med hans bästa kompis över kajkanten var kanske det värsta han gjort i hela sitt liv. Okej, Raketen var förlorad, han skulle inte ha klarat sig. Mängden blod i bilen var allt Johnny behövde för att fatta att det bara var fråga om minuter innan det ändå skulle vara över. Men påfrestningen att faktiskt genomföra själva handlingen var inte av denna värld. Efter en rejäl fylla och mycket gråt tog han till det bästa stimulansmedel han kände till.
Det var inte den enda orsaken. Det här projektet som han var delaktig i var dessutom otroligt påfrestande för psyket. Han var tvungen att koncentrera sig, behålla sitt fokus. Och nikotin funkade alldeles förträffligt.
Efter ett uppehåll på flera år hade det första blosset smakat som röken ur en krematorieugn. Han hade hostat som en vansinnig, fått för sig att en enda cigarett skulle ge honom den där vidriga lungbottenhostan tillbaka. Han trodde han skulle kräkas, svimma eller få en hjärtattack; allt på samma gång. Men han hade tvingat sig att röka hela cigaretten färdigt, och han hade vant sig på nytt. Nu var det som om han aldrig hade lagt av.
Han höjde cigaretten mot taket och föreställde sig att han saluterade Raketen. Helvete, vad han saknade honom.
Han torkade bort en tår ur ögat.