Helen snarkade. William låg i sängen och gick igenom dagen i huvudet. Han hade samtalat med Nina Mander i över en timme på telefon. Han hade ställt tusen frågor, försökt vrida och vända på situationen tills han märkt att hon nästan blivit irriterad. Det fanns ingenting de kunde göra just idag. Grannen Alex hade varit uppe en sväng och försäkrat honom att inga resurser skulle sparas i jakten på kidnapparna.
Nu undrade William vad han skulle meddela ambassadören imorgon. Denne skulle kräva full insyn i händelseutvecklingen. William skakade på huvudet. För ambassadören var de flesta hot ett hot mot rikets säkerhet. Han började i huvudet skissa på en struktur för hur han skulle lägga fram budskapet. Efter en stund slappnade han av och föll i orolig sömn.
Ett plötsligt knäppande ljud fick honom att rycka till.
Han kände igen ljudet. Det tog bara ett ögonblick att lokalisera. Han reste sig ur sängen och drog på sig morgonrocken över pyjamasen. Försiktigt gick han ut i hallen. Marmorgolvet var iskallt under hans nakna fötter.
Med örat mot ytterdörren höll han andan. Inte ett ljud hördes utifrån. Han sneglade på sitt självlysande armbandsur. Halv två. Han var förmodligen den ende som var vaken i hela fastigheten. Han låste upp dörren, och tog några djupa andetag. Han måste vara beredd på det värsta. Ljudet han hört hade varit bromsen på barnvagnen.
I trapphuset stod Andys barnvagn. I den låg Andy och sov. Ansiktet var rofyllt.
Hur mycket han än stirrade förändrades inte bilden. William såg sig omkring. Tanken att rusa ner och försöka springa ifatt den som lämnat vagnen passerade och försvann. Han behövde klä på sig först. Åtminstone hitta ett par skor. Blicken vandrade mellan trapphuset och vagnen. Medan han övervägde alternativen försvann troligtvis tillfället att ta upp jakten.
Han drog in vagnen över tröskeln, tassade tillbaka in i lägenheten och låste. När han lyfte på täcket rörde sig Andy lätt i sömnen. Det var bortåt sexton timmar sedan Liga lämnat lägenheten med pojken, men blöjan var torr.
William stod och stirrade ner i vagnen, oförmögen att röra sig. Ena sekunden ville han rycka upp sonen ur barnvagnen och hålla om honom, i nästa ville han ta fram ett papper och en penna och skriva ner händelsen i detalj för att inte glömma bort någonting.
Exakt vad var klockan när han vaknade? Hur lät ljudet han hört?
Medan han övervägde vad han skulle göra åt situationen, oförmögen att bestämma sig, kom Kelly ut från sitt rum. Hon såg inte på barnvagnen utan på William. Kelly satte händerna för munnen.
Hennes ansiktsuttryck förändrades hela tiden.
”No, no, no”, viskade hon och tog ett par steg bakåt.
William såg förvirrat upp. ”Come”, sa han och gjorde ett tecken med handen. ”He is fine.” Han var tacksam för att någonting ryckte honom ur passiviteten.
Kelly höll fortfarande händerna för munnen när hon smög fram till vagnen. Med uppspärrade ögon kikade hon ner i den. I samma sekund som hon böjde sig ner öppnade Andy ögonen.
*
Mannen som lämnat barnvagnen var inte samme man som stulit Andy Smythe från Liga. Han stod utanför dörren till lägenheten och lyssnade i trapphuset. Hans instruktioner var tydliga – försök att snappa upp vad du kan om familjens reaktioner. Samtidigt som han lyssnade var han beredd att springa om någon skulle komma utrusande från lägenheten. I och för sig trodde han inte det. Stämde förhandsinformationen skulle ingen ta upp jakten. Han hörde hur vagnen drogs in i lägenheten. När dörren till lägenheten stängts smög han nerför trapporna och ut på gatan. Han rättade till de mörka solglasögonen som han bar trots att natten var mörk.
Han hade inte hört babyn skrika så som hans medbrottsling hade berättat om. Vad pratade han om? Ungen var ju hur lugn som helst. Men det var klart – det fanns ju skäl till det. Det man blandat i vällingen hade verkligen gjort susen.
Han drog av sig gummihandskarna, stoppade dem i fickan. Det var en försiktighetsåtgärd kontakten hade tjatat om till förbannelse. Ingen tar i någonting utan handskar.
Med en cigarett i mungipan strosade mannen gatan bort. När han kom fram till bilen satt hans partner och sov.
Vilken idiot.
Mannen som precis lämnat tillbaka Andy Smythe knackade lätt i biltaket och hoppade in på passagerarsidan.