Hon vågade inte se sig i en spegel. Han hade slagit henne. Bara för att de kom från samma land trodde han att han kunde göra som han ville med henne.
Liga hade lyckats gå ut på nätet gratis på ett internetcafé genom att charma en finnig tonårskille som stod bakom en disk. På tio minuter hade hon hittat några härbärgen att prova till kvällen. Hennes svenska var dålig, och hon hade svårt att tolka vägbeskrivningarna. Men det var inget fel på hennes minne. Under några sekunder hade hon lekt med tanken på att kontakta någon hemma i Riga för att förklara sin situation, men innan hon hunnit bestämma sig var surftiden ute. Hon ville inte be tonårskillen om mer tid.
Härbärget i Midsommarkransen drevs av Frälsningsarmén, och hon trodde att hon kunde känna sig säker där. Det fanns två stora sovsalar, en för män och en för kvinnor. Men det gick att ta sig mellan dem. När hon somnat smög han sig på henne. Lade en hand över hennes mun och släpade in henne på toaletten. Ingen märkte någonting och hon var för orkeslös för att kunna göra särskilt mycket motstånd.
Vad han ville var uppenbart redan från början.
”Jūsu prostitūta. Es ņemšu iemācīt jums kaut vai divas.”
Det finns ingenting du kan lära mig, tänkte hon medan han våldtog henne på golvet. När hon inte gjorde motstånd blev han arg och drämde till henne i ansiktet med knytnäven. Hennes huvud slog i toalettstolen, och hon tappade för några ögonblick andan helt.
När han var klar lämnade han henne på golvet med byxorna runt ena foten. Hon hörde dörren till härbärget slå igen.
Liga låg kvar på golvet och letade inom sig efter kraften att ställa sig upp. Hon vägrade att bli hittad på det här förödmjukande sättet.
Efter tio minuter lyckades hon ta sig upp på fötter igen, och en hastig blick i badrumsspegeln sa henne allt hon behövde veta. Läpparna var spruckna. Blod rann från munnen, men det kunde hon tvätta bort.
Hon bad en stilla bön att mannen inte var smittad.
Medan hon tvättade bort blodet och ordnade till sina kläder tvingade hon sig att tänka på annat. Vad? Vad kunde hon fokusera på annat än sin olycka? Om hon inte hjälpt den gamla gubben upp från gatan den där gången hade inget av detta hänt. Han hade säkert överlevt utan hennes hjälp. Han hade ju sin tant med sig. Varför hade hon inte kunnat låta honom vara?
När hon kom ut till den säng som hon blivit tilldelad, såg hon att jackan var borta liksom den andra väskan.
Han hade rånat henne på det sista hon hade.
Hon ägde bara kläderna på kroppen.
*
Långsamt stapplade hon ut på gatan. Den kyliga nattluften slog emot henne och hon undrade vad som hindrade henne från att helt enkelt falla ihop på trottoaren. Det gjorde ont mellan benen, men hon hade stoppat trosorna fulla av papper för att ta hand om ytterligare blödningar.
När bilen stannade intill henne stannade hon också. Den var svart, den var låg och den innebar både hot och hopp, allt i ett.
Liga vände sig långsamt mot bilen medan en ruta gled ner.
Mannen tittade upp på henne.
”Liga”, sa han. ”Låt mig hjälpa dig.”