Kapitel 40

Johnny rullade in vagnen över tröskeln. Den dunsade i dörrkarmen och han svor till. Vagnen hade knappt fått plats i hissen och han var på ett uselt humör. Ungen sov i alla fall fortfarande. Eller den var hur som helst tyst, vilket var precis som han ville ha det. Han visste absolut ingenting om småungar.

Han sparkade till ytterdörren, och den slog igen med en smäll. Ett fruktansvärt vrål steg plötsligt upp ur vagnen.

Johnny hoppade till av överraskning. Han knuffade till vagnen lite, fick den i gungning. Det blev tyst under några sekunder – sedan brakade det loss värre än tidigare.

”Sluta nu.”

Babyn darrade i hela kroppen och skrek bara högre och högre.

Johnny ruskade om honom och för ett ögonblick tystnade ungen. Sedan steg ett vrål värdigt en prärievarg upp ur vagnen.

Johnny röt till. ”Tyst, för helvete!”

Dörren öppnades. Sandra daskade till honom på armen medan hon hängde upp sin jacka.

”Det där funkar ju inte fattar du väl.”

”Det menar du inte? Jag som trodde det var så man gjorde. Har du parkerat bilen?” Han fick höja rösten rejält för att överhuvudtaget göra sig hörd.

”Marwan har den.”

”Var är han?”

”På väg tillbaka till Stuvsta.”

”Men jag skulle ju med dit”, skrek Johnny. ”Vilken idiot. Du får ringa och säga åt honom att åka tillbaka. Nu!”

Sandra muttrade, men plockade upp en mobil ur handväskan.

Johnny rullade vagnen en bit in i hallen och slog till bromsen. Ungen skrek som om han blivit stucken av en geting eller något. Johnny höll redan på att bli galen av ljudet. Det var toppen att de hade en lösning på det här. Någon hade faktiskt tänkt till och det var tur det.

”Hämta henne”, ropade han till Sandra.

Men det behövdes inte. Hon stod redan i dörren till sovrummet. Hon verkade just ha vaknat. Håret var tovigt, men nu såg hon åtminstone ren ut. Kläderna han köpt var för stora.

Hon är verkligen mager, tänkte han. Nå, åt hon inte fick hon skylla sig själv. Det var inte hans problem.

Han lyfte upp den ilskna gaphalsen ur vagnen, tittade på det röda sura ansiktet. Med lätt avsmak vände han babyn ifrån sig och räckte över den till tjejen.

”Gör det du ska.”

Med en förvånad min tog Liga emot den gallskrikande Andy Smythe.