”Det handlar inte om pengar”, sa Alex. Han satt på Hellmarks trista kontorsrum. Det var svårt att avgöra vad som var värst, de döda blommorna i fönstret eller travarna med mappar längs väggarna. Kommissarien var verkligen ingen estet. Hur det såg ut runt omkring honom påverkade inte alls hans koncentrationsförmåga. Visserligen såg det rörigt ut, men Alex var ganska säker på att Hellmark trots allt visste vad han hade i alla högarna.
Hellmark sa: ”Då ska jag förklara en sak som du kanske inte känner till sen tidigare. Kidnappning har bara ett syfte. Att sno nån på pengar. Det handlar alltid om pengar.”
”Varför har ingen begärt nån lösensumma i såna fall?”
”Det kommer, var så säker.”
”Och av vilken anledning har man då återlämnat babyn varje gång?”
Hellmark sa: ”Nån smart jävel har hittat på ett sätt att krångla till saker och ting. Det är precis som med de där morden härom året. När du själv fick förmånen att se på när de sköt skallen av den där Ljunggren. Då fattade vi inte heller vad det gick ut på. Men vi fick ju skurken till slut.”
”Ursäkta, men ni tog fel kille den gången.”
Hellmark fnös ljudligt. Vem som egentligen låg bakom Miljonmördaren skulle de aldrig enas om. De hade tjafsat om saken så många gånger att ingen orkade plocka upp bollen.
”Du har faktiskt en poäng”, sa Alex. ”Fallen påminner lite om varann. Nån har planerat detta väldigt väl.”
”Och min poäng är denna: det handlar om pengar. I slutänden handlar det alltid om pengar.”
Alex skakade på huvudet. ”Jag tror fortfarande inte det. Det kan inte ha funnits ett bättre tillfälle än det första. Helt oväntat, babyn borta. Vilken familj skulle inte vara mottaglig för ett krav på lösensumma? Sen försvinner babyn igen. Kommer tillbaka på nytt. Nu är ju alla på alerten. Det skulle väl ändå bli svårt att kidnappa honom igen?”
”Får jag påminna om att babyn faktiskt är borta nu igen? Och dottern?”
”Och vad gör ni åt det?”
Hellmark suckade. ”Jag har satt in ett stort team som jobbar med det. Fyra man bara på att hitta dottern Kelly. Men jag hade besök här tidigare idag, så vi får väl se hur länge jag behöver förslösa min ungdom på det här.”
”Är det den eventuella terroristkopplingen som spelar in?”
”Vi får helt enkelt se vad fanken det leder till. De går igenom materialet just nu. De lär väl höra av sig.”
”SÄPO?”
Hellmark nickade. Han knackade på skrivbordet med en penna. ”Att hitta grabben blir svårare. Han är garanterat gömd nånstans.”
”Det här ser ut som en riktig kidnappning.”
”När de snodde barnvagnen från barnflickan första gången?” sa Hellmark. ”Var det en kidnappning?”
”Det vet vi inte tillräckligt om. Nån kan ha hittat den. Lämnat in den. Vi har faktiskt ingen aning.”
”Skulle man hitta en barnvagn med ett barn i kontaktar man väl för fasen polisen? Inte knallar man rakt hem till den förmodade ägaren? Mitt i natten, dessutom. Hur skumt är inte det? Och hur skulle man förresten veta vems barnvagn det är?”
Alex ryckte på axlarna. ”De flesta skulle inte göra det. Men vi vet ju inte vem det var. Och det finns andra skäl än pengar.”
”Vad menar du?”
”Varför gör man saker egentligen? Du till exempel drivs inte av pengar i första hand.”
Hellmark drog sig i örat. ”Det gör nog inga poliser. Och de som gör det blir snart inburade för att ha tagit emot mutor.”
”Har du tänkt på det?” sa Alex.
”På att ta mutor?”
”Nej, det andra.”
”Vad jag drivs av? Att få folk att sluta ta livet av varann.”
”Det är ditt jobb. Men vad är vinsten för just dig?”
Hellmark vred huvudet mot fönstret. Han satt tyst några sekunder. ”Jag är nöjd om jag kan skapa lite ordning och reda i det här förbaskade samhället. Det känns bra att hjälpa till att få allting att fungera. Det finns ju trots allt ett system som vi försöker följa. Lagar och sånt.”
”Du har en traditionell drivkraft.”
”Kallar du mig konservativ?”
”Det innebär att du gärna följer dina värdegrunder. Det du tror på är väldigt viktigt. Och du tror på att antingen skapa system som fungerar, eller om inte det går, att förmå oss andra att följa de befintliga systemen. Människor med den drivkraften vill gärna leva efter nåt slags mönster. De vill att livet ska innehålla en mening. Jag känner igen mig själv i det.”
Hellmark nickade. ”Drivkrafter, säger du?”
”Det som får en att kliva ur sängen på morgonen och göra sitt bästa på jobbet. När det kommer till arbete är det huvudsakligen sex drivkrafter som räknas. Och en av dem är den traditionella. Om den inte tillfredsställs så kommer du inte att må bra helt enkelt.”
”Det är faktiskt inte bara det.”
”Du är resultatorienterad också.”
”Exakt! Om vi inte kommer nån vart med allt slit är det ju meningslöst.”
”Det handlar om att uppnå nånting. Att se att det jobb du lägger ner leder nån vart. De flesta människor har detta som sin starkaste drivkraft. Praktisk ekonomisk drivkraft kallas den. Men samtidigt drivs de flesta inte alls av pengar. Det kan vara annat också, så länge det ger resultat.”
”Hur vet man allt det där?” sa Hellmark.
”Hur vet man vilken drivkraft man har?” sa Alex.
”Ja.”
”Man kan testa det. Men det är även sånt jag tar reda på genom min coaching. Jag rotar fram vad en människa drivs av – för det ändras nämligen inte så lätt – och sen ser jag till att personen tar sig i den riktningen. Om du ägnar dig åt sånt som stimulerar dina drivkrafter kommer din motivation alltid att vara hög och du kommer att må bättre.”