”Att må bra? Är det vad din coaching går ut på?”
Alex tänkte på en mellanchef han coachade för tillfället. Han höll på att komma underfund med mannens drivkrafter. ”Mer eller mindre. Till exempel är det nånting just nu som inte möter dina egna behov här på jobbet.”
”Hur vet du det?”
”Ärligt talat så är du vresigare än nånsin. Och du svär värre än vanligt.”
Hellmark reste sig upp och sköt igen dörren. När han satt sig igen sa han: ”Bara mellan oss?”
”Givetvis.”
”SÄPO går mig på nerverna.”
”Det var snabbt”, sa Alex.
”Jag har inga problem med att de tar över utredningen, det skiter jag i. Men de vill inte ta över den, i stället vill de ha full insyn. Det vill säga, de vill att jag gör jobbet så att de kan steppa in när det passar dem. Och då blir det locket på.”
”Det förklarar saken.”
”De kan göra vad de vill, det är så det funkar.”
”Men det är fel.”
Hellmark slog ut med händerna. ”Det är helt enkelt ganska fult gjort.”
”Och det är ett exempel på vad som kan hända när man stöter på nån som inte följer spelreglerna. Man mår helt enkelt inte bra. SÄPO agerar på ett sätt som inte stämmer överens med dina värdegrunder. De följer helt enkelt inte spelreglerna. Därför känner du stress. Och ditt röda sätt gör att alla andra märker att du är frustrerad.”
”Så det hänger ihop? Drivkrafter och färger?”
”Egentligen inte det minsta. Färgerna, beteendet, ligger ovanför ytan. Alla kan se dem. Men drivkrafterna finns hela tiden under ytan. Och ganska få människor har en aning om vilka drivkrafter de har. Men för att gå tillbaka till det vi egentligen pratar om. Hotet mot familjen Smythe kanske handlar om pengar men egentligen tror jag inte det. Det finns betydligt djupare motiv än så.”
”Men om det inte är pengar”, sa Hellmark frustrerat, ”vad i helvete är det då?”
”Vi kan titta på drivkrafterna och använda uteslutningsmetoden”, sa Alex. ”Det är inte den teoretiska drivkraften.”
”Och vad är det då?”
”Strävan efter kunskap. Efter att förstå saker och ting. En önskan att gå till botten med det man gör och att lära sig saker hela tiden.”
”Låter typiskt blått, om du frågar mig. Analytikerköret. Detaljer och allt det där.”
”Och ändå har det ingenting med den färgen att göra. Människor med teoretisk drivkraft vill helt enkelt lära sig nya saker. Men de kan ha olika färger för det, det vill säga kommunicera helt olika om saken.”
”Så det handlar mer om vad de snackar om, snarare än hur?”
”Exakt. En gul person med teoretisk drivkraft låter ganska annorlunda än en blå med samma drivkraft. Den blå gräver ner sig, medan den gula måste prata med alla andra om det han lärt sig. Sen har vi ju den sociala drivkraften. Strävan efter att hjälpa andra.”
”Tror jag många poliser har. De är ofta inte särskilt tuffa av sig. Faktiskt oväntat mänskliga, många gånger.”
”Det får vi verkligen hoppas”, sa Alex.
”Så det är folk som mår bra av att hjälpa till? Att ställa upp för andra?”
”Till exempel folk på Brottsofferjourerna. Kommer du ihåg den där Johanna som hanterade Sara Leijon till en början?”
”Lite grann.”
”Hon var en typisk sån person. Hon ville hjälpa till, mådde dåligt när hon inte kunde hjälpa till. Och då drog hon sig undan. Dessutom är många av personerna med social drivkraft inne på att undvika konflikter.”
”Det här låter bekant”, sa Hellmark. ”Är inte det grönt beteende?”
”Här är den enda statistiskt säkerställda kopplingen till färgerna. Varannan grön person har den här drivkraften.”
”Fast jag gillar också när jag känner att jag gjort nåt för nån.”
”Det kan jag faktiskt tänka mig. Det finns många röda med den drivkraften. De liksom tvingar på en hjälp oavsett om man vill ha den eller inte.”
”Nåt ligger det kanske i det. Vad finns det för fler drivkrafter?”
”Estetisk drivkraft. Strävan efter skönhet och harmoni.”
”Gå vidare.”
Alex log. Hellmarks reaktion var inte helt oväntad. Det var dessutom den drivkraft som det var svårast att få utlopp för i ett vanligt arbete. Ofta blev just den missförstådd i arbetslivet.
Hellmarks mobil ringde och han lyssnade.
”Är hon på väg? Okej.” Han knäppte bort samtalet efter trettio sekunder. ”De har hittat flickan.”
”Kelly?”
Hellmark nickade. Han övervägde under några sekunder om han skulle ringa Tegner eller Kruse. Hur såg deras överenskommelse egentligen ut? De hade inte sagt åt honom att låta bli utredningen. De hade faktiskt bara bett om information. Borde han höra av sig nu och bjuda in dem? Eller kunde han faktiskt strunta i det tills vidare?
Vad var det värsta som kunde hända?
”Vi åker dit.”