”Så, har vi koll på Marja Svart?” sa Peter.
Johnny tog ett djupt andetag. ”Enligt Marwan har hon inte varit ute på flera dagar. Så det verkar ju lugnt.”
”Du pratade med henne?”
”Jag ringde på som du sa, ja. Men hon var ju påtänd.”
”Men vet du att det är lugnt? Att hon inte ställer till med nånting?”
”Förvänta dig inte för mycket. Hon är rätt knäpp.”
De satt i en anonym Volvo på en halvtom parkering utanför ICA Maxi i Hallunda och tittade ut genom bilrutorna. Feta människor med feta ungar befolkade McDonald’s vid entrén. Slöfockar letade efter den perfekta parkeringen närmast dörren. Det duggade ute och var allmänt bedrövligt.
”Peter?” sa Johnny och vände sig mot sin chef som tittade ut genom vindrutan med halvslutna ögon.
”Peter?”
Han ryckte till en aning. ”Ja?”
”Det är så stressande. Hela den här skiten. Hur mycket är det kvar?”
Peter rätade på sig i förarsätet. ”Vi har en ganska avancerad sak kvar att göra. Sen ska allting utvärderas innan vi stänger butiken.”
Johnny fnös och ändrade ställning. ”Vadå för avancerad jävla sak?”
”Det får du se.”
”Jag kanske skiter i alltihop.”
Peter vred sakta på huvudet. ”Det skulle jag inte tro att du gör. Inte om du är smart.”
”Jag bryr mig inte om Ratko”, sa Johnny och korsade armarna framför sig.
Peter flinade. ”Nu ljuger du. Jag kan inte alltid styra honom, det måste du ha klart fört dig.”
Johnny kände hur rödfärgen steg på halsen, som den gjorde varje gång han ljög. Det var då förbannat.
”Dessutom vill du ha dina pengar.”
Johnny sa ingenting på en stund.
”Marwan håller på att rasa ihop. Sover inte som han ska. Stressen.”
”Är det vad saken handlar om? Du är orolig för din polare?” sa Peter.
”Han är ganska lynnig. Han kan paja allting.”
”Du ser till att han inte börjar droga igen.”
Det var en order lika mycket som ett konstaterande.
”Han hänger fortfarande utanför den där gamla horan Marja. Jag vet inte hur länge han orkar med det.”
”Så länge som jag säger att det är nödvändigt.”
”Varför håller vi på med det här egentligen?” sa Johnny.
”Ifrågasätter du mina order?”
”Jag menar, vad i helvete är vitsen med alltihop?”
”Du behöver inte förstå anledningen för att göra jobbet. Håll nu käften och gör det du ska. Jag måste ringa ett samtal.”