Flickan satt längst ut på kanten av fåtöljen. Hon mötte inte Alex blick, utan sneglade på William. Hon visade ingen rädsla för den svale, allvarsamme engelsmannen. Alex harklade sig, lutade sig bakåt i stolen för att inte framstå som hotfull. Han uppmanade henne att med egna ord berätta vad som hänt föregående dag.
Till en början kom det bara enstaviga ord ur henne, men efter att han jobbat med öppna frågor en stund kom hon igång. Liga berättade korthugget vad som hänt. Hon provade först på engelska, men hennes kunskaper i språket var så dåliga att hon fick övergå till svenska. Då gick det i alla fall att förstå henne.
Med händerna knäppta i knäet berättade hon att hon helt i enlighet med instruktionerna hade tagit en promenad med lille Andy i barnvagnen klockan tio på förmiddagen. De skulle vara ute i två timmar varav minst en timme på Djurgården. Helen brukade hävda att luften var bättre där. Liga hade gått förbi Nordiska museet, korsat gatan och rundat restaurangen Ulla Winbladh, fortsatt upp förbi det lilla bruna museet som hon inte kunde minnas namnet på och gått mot ingången till Cirkus. Hon stannade till utanför teatern och tittade på porträtten i fönstret. Det var spännande att se gamla stjärnor som utstrålade glitter och elegans.
Medan hon tittade in genom fönstret blev hon plötsligt kissnödig. Hon studsade barnvagnen över de knöliga stenarna och in i receptionen till Hasselbacken. På knagglig svenska frågade hon efter en toalett. Hon var tvungen att åka hiss. Väl nere i källaren var det kris och hon mer eller mindre kastade sig in på toaletten; hade inte tid att tänka ut hur hon skulle göra med barnvagnen. Den blev kvar utanför båset.
Medan hon gjorde det hon skulle gnällde pojken oavbrutet i vagnen. Hon gjorde sig snabbt klar medan hon lugnande pratade genom dörren med babyn. Men plötsligt blev han tyst.
Liga tittade på Alex för första gången under samtalet, sedan kastade hon en kort blick på William. Hon medgav förläget att det var skönt när Andy äntligen tystnade. Hon trodde helt enkelt att han somnat. Sedan hade hon hört dörren till damtoaletten.
När hon kom ut ur båset var barnvagnen borta.
I stället för att springa upp till personalen i receptionen på entréplanet och fråga om de hade sett någon gå ut med en barnvagn greps hon helt enkelt av panik och rusade ut på gatan, vilt stirrande omkring sig. Hon tog först av åt höger, men såg ingenting. Därefter försökte hon åt vänster, men efter några hundra meter kunde hon fortfarande inte se barnvagnen.
”Hörde du steg inne på toaletten, Liga?” frågade Alex.
”Inte steg. Helt tyst, bara den dörren som kanske gick upp och igen.”
”Ingenting som slog i dörren?”
”Vad?”
”Slog dörren mot barnvagnen? Om den inte gjorde det kanske de var två stycken?” Han nickade uppmuntrande.
”En hålla upp dörren?” Hon skakade långsamt på huvudet. ”Vet inte. Kan inte säkert säga.”
Alex bad henne upprepa historien några gånger, men den lät på det hela taget likadan varje gång. Hon blev av med barnvagnen och rusade hem i panik, där berättade hon alltihop och inkasserade en örfil från Helen. Medan hon berättade var hon lugn, samlad, och visade inga tecken på oärlighet. Såvitt Alex kunde bedöma var hennes oro för babyn äkta. Flickan behövde helt enkelt gå på toaletten vid fel tillfälle. Några spår skulle ju inte gå att finna längre, den saken var klar. Det var bara i kriminalromaner av Agatha Christie som folk erinrade sig en mystisk man och ett besynnerligt ljud och en konstig doft.
”You are excused”, sa William till Liga.
Med axlarna uppdragna mot öronen mötte hon Alex blick innan hon snabbt lämnade rummet.
Vänd mot Alex sa William: ”Vad säger du om detta, då?”
Alex ryckte på axlarna. ”Hon talar sanning.”
William betraktade honom under några ögonblick. ”Hur kan du veta det? Historien innehåller många luckor.”
”Hon är inte inblandad i vad det än var som hände. Dessutom har riktiga berättelser alltid luckor eftersom man i verkliga livet inte går omkring och noterar alla detaljer. Det finns ju ingen anledning, och då kan man inte förklara vem som stod var eller vad den eller den hade på sig. När en historia inte har några luckor alls, då finns det anledning att undra.”
William såg ner i golvet och verkade överväga det han sagt.
Alex ställde sig upp. De skakade hand och innan Alex gick sa han: ”Jag är ledsen att jag inte kunde få fram nåt av värde.”
William nickade lätt. ”Jag hade inte kunnat göra det bättre själv. Tack.”
Alex kände sig dum när dörren gled igen. Vad hade han haft hos familjen Smythe att göra? Med vilken rätt lade han sig i den här historien?
Han tittade på klockan. Gott om tid till föreläsningen på City Conference Centre.