Helen stirrade på den mörka tegelfasaden. Hon stödde sig på ynglingen som hade hjälpt henne ur ambulansen och funnit det festligt att hon trott sig vara i Stockholm. Helen hade svårt att se det roliga. Ambulansen hade bara stannat. Sedan hade Helen legat och ropat på britsen ett tag innan dörren plötsligt hade öppnats.
Benen darrade och foten bultade. Hon stannade till när hon fick syn på huset.
Det brusade i huvudet av chocken. Gävle? En bit bort under en gatulykta såg hon någonting bekant. ”Vad är det för bil som står där borta?” sa hon och pekade.
Ynglingen tittade dit hon pekat. ”Den mörka?”
”Ja.”
”Ser ut som en Jagga. Helt ny modell, faktiskt. Lustigt, jag trodde inte det fanns några nya såna här i stan.”
Nej, tänkte Helen, men i Stockholm fanns det några stycken. På Östermalm, till exempel. Kaptensgatan, för att vara mer exakt.
”Ser du registreringsnumret?”
”Kommer du med in om jag går och tittar efter?” sa han, nu lite irriterad.
”Ja, ja, titta efter nu.”
Han släppte långsamt hennes arm, gick bort till bilen, rabblade numret. Helen kände inte igen det, men hon skulle lägga det på minnet. Det borde inte vara så svårt att kolla vems bil det var.
Slump? Hur många likadana Jaguarer fanns det rimligen i Gävle? Och när tanken väl fastnat i hennes huvud var den stört omöjlig att bli av med.
När Helen som nittonåring arbetat extra på ett bankkontor en sommar hade hon hört en rolig historia.
Vad är skillnaden mellan en miljon och en miljard?
Tre nollor.
Tänk dig en man som är rejält trött på sin fru. Han ger henne tusen pund om dagen för att hon ska hålla sig borta från honom. Hon blir överlycklig och går genast med på överenskommelsen.
Tankarna snurrade medan hon lät ynglingen leda henne in på akutintaget. Hon hann kasta en sista blick på Jaguaren innan dörrarna gled igen. Detta hade organiserats av någon som var kunnig på att planera, det måste hon erkänna. Och hon behövde inte leta särskilt länge för att hitta en sådan person. Faktum var att hon levde tillsammans med en mästare i den grenen. Hade William planer hon inte kände till? Han var en skicklig organisatör. Han lämnade ingenting åt slumpen, hans förmåga att förutsäga det oförutsägbara var oöverträffad. Hon hade mer än en gång hört sir Nigel lovprisa William för hans strategiska skicklighet. Fanns det något här som stirrade henne i ansiktet utan att hon förstod? Var han trött på henne? Ville han bort från deras äktenskap? Varför var han i så fall tvungen att välja den här komplicerade vägen?
För mannen blir det efter ett tag påfrestande att frun ringer på varje morgon med handen utsträckt. Så han ger henne en miljon pund.
Frun skiner upp och är borta i tre år.
Varför säger han inte sanningen? Om han nu ligger bakom hela den här vansinniga historien – varför skrämmer han upp barnen?
För att det finns någonting mer att vinna.
Sir Nigels antydan om att det inte alls handlade om Williams yrkesroll. Vad innebar den?
Tanken slog Helen som en vit blixt från en plötsligt klar himmel. Han vill ha vårdnaden. Han vill att jag ska framstå som en hysterisk kvinna som inte är kapabel att ta hand om mina barn.
Hon stödde sig tungt på ynglingen genom korridoren.
Efter tre år var kvinnan tillbaka med handen utsträckt framför sig. Miljonen var slut. Då gav mannen henne en miljard pund.
Det handlade inte om att skilja sig, eller hur? Det handlade om att garantera att hon, Helen, inte skulle spela någon som helst roll i hans liv mer.
Då höll sig kvinnan borta i tretusen år.
Någonsin.
Ynglingen hjälpte henne fram till en disk med flera sköterskor. Hon kände sig märkligt samlad när hon förklarade vad som hänt, och att man skulle ringa en Gabriel Hellmark vid Stockholmspolisen för att bekräfta hennes historia. Hellmark var den enda polis hon kände till och hon kunde inte tänka sig att ringa den där Alex King. Han var på något sätt en av Williams bundsförvanter.
Hon blev omplåstrad. Blödningen i foten hade nästan helt upphört. Man plockade ut glas ur fotsulan, sydde åtta stygn och gav henne instruktioner om hur hon skulle sköta såret.
Ett blodprov fick sköterskan att höja på ögonbrynen. Helen hade nästan en promille alkohol i blodet, ändå kände hon sig inte påverkad. Insikten om Williams mystiska affärer hade gett henne en känsla av att vara spiknykter. Allting hon hörde och sa var plågsamt tydligt.
Ynglingen som hjälpt henne ur ambulansen tittade in genom dörren.
”Det var en sak jag tänkte att du kanske ville veta.”
Hon såg på honom. ”Vadå?”
”När jag kom tillbaka till ambulansen var Jaggan borta”, sa han och såg så ung och oförstörd ut att hon ville hålla om honom.
Han satte upp handen till en hälsning. ”Krya på dig.”
Om det var Williams Jaguar var det ett sammanträffande som inte kunde bortförklaras. Hade han verkligen följt efter bara för att försäkra sig om att man tog hand om henne?
Andy bortrövad tre gånger. Alla gångerna hade William befunnit sig på annat håll. Första gången hade han återfunnits på Williams arbetsplats – var inte det tillräckligt för att väcka misstankar … Han kanske inte vågade släppa Andy ur sikte någon längre tid. Han ville ha kontroll. Det var därför pojken så påpassligt hade hittats just på den brittiska ambassaden. Osannolikt, men tillräckligt vansinnigt för att vara möjligt.
Han måste ha haft medhjälpare, eller hur? En bild dök upp i huvudet. Kondomerna i sängbordet.
Nej, det stämde inte in på William. Han var inte intresserad av andra kvinnor.
Eller hur var det nu? Egentligen? Om han nu hade en kvinna på stan kunde han väl gömma kondomerna någon annanstans? Om det inte var så att han hade sin lilla dam på närmare håll.
Nej.
Liga var arton år, från ett annat land och djupt religiös. William hade inte mycket till övers för människor som gömde sig bakom en gud.
Just därför.
Det var återigen en sådan osannolik möjlighet att den mycket väl kunde vara sann. Fanns Liga undangömd någonstans och tog hand om Andy?
Hon kände pojken, pojken kände henne.
Var det så det låg till? Visst, hon hade varit ur balans en längre tid. Hon visste om det och hon visste att William störde sig på hennes beteende och hennes så kallade inbillade sjukdomar. Kanske hade han till slut ledsnat? Väntade William på att hon skulle bryta ihop fullständigt och skickas till dårhuset?
Och sedan?
Hem till England. Utan William. Utan Kelly och Andy.
Då vore han av med henne inte bara i tretusen år, utan för evigt.
Var det så den djävulska planen såg ut?