Företagarföreningens alla hjärtans dag-party hölls den första lördagen i februari varje år. Förr hade Brody ofta varit värd för det, men inte i år.
I år hölls partyt hemma hos Jennas mamma Melody och Ellis West, hennes nye man. Brody tänkte inte gå dit.
Han hade haft massor av ursäkter – allihop lama – för varför han inte kunde när Jenna stött på honom i Beachside Grocery. Innan hon fått syn på honom hade han försökt låtsas att han inte sett henne, vilket skulle ha gett honom en utmärkt ursäkt för att inte prata med henne alls.
Men Jenna hade bestämt sig för att de skulle ta sig igenom den här känsliga fasen. ”Jag vill fortfarande vara din vän”, hade hon sagt en gång. Ingen man gillade ordet vän i sådana här sammanhang.
Det var svårt att gå skilda vägar när man bodde i samma lilla stad där ens vägar ständigt korsades, men han måste inte korsa dem avsiktligt.
”Du måste komma”, envisades Courtney Greer när hon kom förbi Beach Dreams Realty. ”Du är vår ordförande.”
Om han bara hade varit ute och gjort något. Vadsomhelst. Men han hade suttit vid skrivbordet och lagt in ett uppdrag i MLS, databasen för fastighetsmäklarnas branschorganisation, så han satt där han satt.
Så fort Courtney kom in på kontoret hade han förstått vad hon tänkte göra. Hon och Jenna hade tydligen bestämt sig för att han behövde hjälp för att få ordning på sitt liv och gaddat ihop sig. Jenna gjorde det av dåligt samvete, det visste han. Courtney gjorde det kanske för att tacka honom för hjälpen när hon köpt Beach Babes Boutique. Eller så berodde det bara på att hon i likhet med många andra kvinnor han kände, däribland hans egen dotter, inte tålde att se en man förbli ogift.
”Jag är övertygad om att ni kan festa utan mig”, försäkrade han henne.
”Men det blir inte lika kul. Och sedan när vill du missa ett party?”
Sedan jag blev dumpad.
Men det kunde han inte säga högt. Så talade bara förlorare.
”Jag ska tänka på det”, sa Brody, vilket betydde nej, det visste de båda två.
”Du borde gå dit”, inföll hans mäklare Taylor Marsh som hade avslutat ett samtal och satt och tjuvlyssnade vid skrivbordet.
”Kom igen, Brody. Du måste åtminstone gå dit och visa dig”, framhärdade Courtney. ”Vad är det för ordförande som inte bryr sig om sina medlemmar?”
Det avgjorde saken. Nästa år tänkte Brody avgå som ordförande för Moonlight Harbors företagarförening. Ämbetstiden var ändå tidsbegränsad.
”Nå?” envisades Courtney.
Det var svårt att säga nej till Courtney. Hon var en naturkraft.
”Jag ska försöka.”
”Det är säkrast för dig. Annars ber jag Victor King leta rätt på dig och föra dit dig i handklovar.”
Resignerat höjde han ena handen. ”Okej, jag kommer förbi en stund.”
”Mer än fem minuter.”
”Mer än fem minuter.” Tio, max.
Han höll sitt ord och gick faktiskt hem till Ellis och Melody West. Paret hade valt att behålla Mels hus men hyra ut det och bo ihop i Ellis, där de hade mer plats för alla familjeträffar.
Huset var perfekt för tillställningar. Från andra våningen hade det samma fantastiska, oändliga utsikt mot stranden som Brody hade hemma hos sig. Där fanns också ett vardagsrum och matsal med öppen planlösning och ett stort kök som Mel hade uppdaterat tills det var värdigt vilken köksmästare i vilken matlagningskanal som helst.
De flesta medlemmarna var där – systrarna MacDowell som ägde Crafty Just Cuz (K.J. var singel och het, men han var inte intresserad), paret Redmond som försåg stadens alla choklad- och sockermissbrukare med sötsaker från Cindy’s Candies, mr och mrs Bell som ägde både Doggy’s Hot Dogs och Beachside Burgers, Kiki Strom, stolt ägare till den populära turistbutiken Something Fishy – och därborta vid matbordet som dignade av läckerheter stod Jenna och småpratade med Rita Rutledge, Beans and Books innehavare.
Som om hon visste att han kommit in och stod precis där han stod vände hon sig om och såg på honom. Sedan log hon och vinkade honom till sig. Detta var det nya normala – glöm alla kyssar de hade delat, allt roligt de varit med om, deras gemensamma framtidsplaner. Nu måste han uppföra sig som om hennes avvisande inte betydde något och att han var nöjd med det liv han levde. Han suckade för sig själv och gick bort till henne och Rita.
”Hej på dig”, hälsade hon honom. ”I kväll liknar du kalenderns mr Februari.”
Han var ledigt klädd i jeans och en slimmad utanpåskjorta. Ljusrosa. Riktiga män var inte rädda för att bära rosa. Och ja, han såg bra ut. Brody gillade att klä sig snyggt.
Men vad skulle han säga till den otvungna komplimangen? Knappast ”Du ser riktigt läcker ut själv.”
Fast det gjorde hon, i en klassisk liten svart klänning och en kort röd kofta plus röda högklackade skor som var som gjorda för att alla varmblodiga karlar skulle tänka på sex. Hon hade varit hos frissan. Frisyren klädde henne.
Men än sen? Han fick inte längre dra fingrarna genom hennes hår.
Han valde att retas. ”Hallå där, objektifiera mig inte.”
Båda kvinnorna fnissade. ”Det skulle jag inte drömma om”, sa Jenna.
Nej, det skulle hon inte. Inte nu längre.
”Men det skulle jag”, skojade Rita.
Han tyckte om Rita och gillade att prata med henne när han drack sitt morgonkaffe på Beans and Books. Hon var intelligent, beläst och alltid beredd att föra en logisk, observant diskussion om böcker eller politik. Enbart det gjorde henne till en unik person.
Men han var inte intresserad av mer än kaffe och samtal.
”Vi försökte avgöra vad som är den bästa alla hjärtans dags-presenten”, berättade Jenna. ”Jag röstade på choklad, men Rita säger blommor.”
”Det är vad jag uppskattar”, förtydligade Rita. ”Ska jag ge bort en present till någon blir det ofta något hembakat.”
”Vem älskar inte en kvinna som gillar att baka?” sa Jenna snabbt.
Vem älskar inte en kvinna som gillar att baka? Var det någon sorts subtil uppmaning att tänka på Rita som en ersättning för Jenna? I så fall funkade det inte. Moonlight Harbor hade ett alldeles utmärkt bageri där han kunde köpa vad han ville ha utan några förbehåll. Och de kakor som Annie Albright sålde i sin foodtruck var värda en gastronomisk guldmedalj.
”Vad säger du?” frågade Rita honom. ”Vilken är den bästa alla hjärtans dag-gåvan?”
Sex. Det var vad alla män ville ha på alla hjärtans dag. Men det var för vulgärt att säga.
”Jag tror att den bästa gåvan är det som mottagaren önskar sig”, svarade han diplomatiskt.
”Och vi vet ju vad ni karlar vill ha”, skämtade Rita.
Just det. Han behövde inte ens säga vad alla visste. Han log mot henne. Rita var verkligen cool, men ingen som han ville ha ett romantiskt förhållande med.
Brody såg Seth närma sig och beslöt att det var dags att avlägsna sig. Han gick ut i köket för att säga hej till Annie, som hade hand om cateringen.
”Tack för att du tog upp krabbkakor på menyn”, sa han och knyckte en ur stekpannan innan hon hann lägga den på ett serveringsfat. ”Det bästa jag vet.”
”Vi måste hålla vår ordförande på gott humör”, sa hon och log mot honom.
”Då funkar krabbkakor”, försäkrade han och stoppade i sig den. Sedan gjorde han tummen upp. ”Fantastisk”, sa han när han hade svalt.
”Det är lätt att göra dig nöjd”, sa hon.
Ja, utom när det gällde kvinnor, tydligen. Han tyckte lika bra om Annie som om Rita, men inte tillräckligt för att ha en relation med henne.
Lika så gott det, intalade han sig. Han tänkte aldrig mer inleda något seriöst förhållande med någon, så vad spelade det för roll om det inte fanns någon kvinna i Moonlight Harbor som frestade honom?
Trots allt var ungkarlslivet inte så illa. Man kunde komma och gå som man ville, äta vad man ville när man ville och titta på allt som man ville se på tv. Han trivdes med sitt liv. Det var nog bara bra att Jenna hade lämnat honom. Han var nöjd med att vara singel.
Hur snart kunde han gå därifrån?
*
Jenna visste att Brody skulle försvinna så fort Seth kom fram till henne. I den bästa av världar skulle mannen hon gift sig med och mannen som hon närapå gift sig med och fortfarande tyckte mycket om ha blivit vänner. Men antagligen var det både långsökt och väldigt orealistiskt. Seth skulle alltid känna sig lite osäker även om det inte fanns någon anledning till det, och Brody skulle alltid känna sig stött. Fast det borde han inte göra. Hur mycket hon än hade tyckt om honom och värdesatt hans vänskap – det gjorde hon fortfarande – hade de inte haft samma starka samhörighet som hon upplevde med Seth. Om Brody var ärlig mot sig själv borde han inse det.
Brodys själsfrände väntade fortfarande någonstans. Tydligen var det inte Rita. Jenna hade iakttagit dem under de senaste veckorna i hopp om att se en kemisk reaktion mellan dem, någon slags feromonexplosion. Kvällens möte hade varit lika spännande som att betrakta ett glas vatten.
Men att se honom flörta med Annie och se hur Annie log mot honom fick henne att undra om de möjligtvis passade ihop. Vem kunde förresten låta bli att tycka om Annie? Hon var snäll, rar och söt. Och om vägen till mannens hjärta verkligen gick genom hans mage så var hon en självklar vinnare med sin matlagningskonst. Utöver foodtrucken var Annies catering legendarisk.
Det skulle vara ett bra val för båda två. Brody behövde hitta en kvinna som uppskattade hans humor och generositet. Han älskade att hjälpa folk och behövde någon att kämpa för. Så varför inte Annie med sin bedårande lilla flicka? Hennes förlorare till före detta man skulle aldrig kunna ta sig samman och att ha någon som hon kunde lita på och som uppmuntrade henne kunde bli det som fulländade hennes stora affärsframgångar.
”Vad tror du om Annie?” viskade hon till Courtney, hennes allierade äktenskapsmäklare, när deras båda äkta män diskuterade husrenoveringar.
”De skulle passa jättebra ihop”, viskade Courtney tillbaka. ”Förutom att båda arbetar väldigt mycket.”
”Ja, men hans arbetstid är flexibel”, påpekade Jenna.
”Och hon skulle behöva en stabil man i sitt liv”, tillade Courtney. ”Även om hon hävdar att hon trivs som ensamstående.”
Annie såg också ut att göra det. Men Jenna visste hur tufft det var att vara en ensamstående mamma. ”Det kanske hon bara säger.”
”De behöver kanske en liten påstötning”, viskade Courtney. ”Jag har den perfekta tävlingen för det i kväll.”
”Då får du skynda dig.” Jenna nickade mot Brody som stod och pratade med Ellis. Förmodligen sa han adjö innan han smet därifrån.
Kanske klarade han sig inte ända fram till dörren. Rian LaShell hade siktat in sig på honom.
Rian var slank och rörde sig alltid lika graciöst som en katt. Jenna hade aldrig tyckt om henne. Kanske för att Rian aldrig hade tyckt om Jenna. Anledningen till det var Brody och nu var hon där och stalkade honom.
Tidigare hade Rian och Brody hängt ihop ett tag, men det tog slut och det måste betyda att de inte hade passat ihop. Brody behövde inte uppleva en tredje hjärtesorg.
”Vad tittar du på?”
Seths fråga ryckte tillbaka Jenna till nuet. ”Inget”, ljög hon och smuttade på punchen. ”Det här är jättegott!” Lyckligtvis hade en av de vitklädda servitriser som Annie anlitat stannat till bredvid dem och räckte fram ett fat med baconinlindade dadlar. ”Åh, de här älskar jag.” Jenna tog en och stoppade den in munnen. Man kunde inte besvara knepiga frågor när munnen var full.
Seths ögon smalnade lätt till vad hon tänkte på som hans farliga piratmin. Hon låtsades inte om den.
Hon försökte heller inte visa att hon övervakade Brody och Rian. Han pratade med henne och log faktiskt, men han såg sig också förstulet omkring i lokalen. Det var alltid ett säkert tecken på att en man inte var intresserad av en kvinna. Han höll utkik efter en flyktväg.
Efter lite mer småprat bad han om allas uppmärksamhet, som han brukade göra på deras sammankomster, för att hylla deras värdpar. Han tackade översvallande värden och värdinnan, varpå alla applåderade så entusiastiskt att Mel rodnade och Ellis som stod med armen om henne log förtjust.
”Och ett stort tack till vår egen kulinariska drottning, Annie Albright, som har ordnat allt detta åt oss”, fortsatte Brody. ”Vem behöver Food Network när vi har henne?”
Ja, Brody hade sannerligen talets gåva. Han log sitt oemotståndliga leende mot Annie medan alla applåderade igen.
”Ett fyrfaldigt leve för krabbkakor!” ropade Nora Singeltons man Bill, som hade njutit av ölen. Bill njöt också av den glass som hans fru dukade upp på deras populära glassbar, vilket bevisades av hans kalaskula.
”Och nu tror jag att Courtney, vår egen mästare på kalabalik, har några alla hjärtans dag-festiviteter på gång åt oss”, sa Brody.
”Det har jag”, bekräftade Courtney. När han försökte smita därifrån tog hon honom i armen. ”Det är lika bra att du stannar. Jag har lite planer för dig.”
”Nu får du passa dig”, skojade Cindy Redmonds man.
En bra plan, tänkte Jenna. Att se till att engagera Brody i allt festligt och alla lekar var ett säkert sätt att få honom att stanna kvar.
Med Brody i ett fast grepp valde Courtney ut K.J:s syster Elizabeth MacDowell, hennes man och Ellis till den första leken. K.J. instruerades att eskortera Elizabeth till ett sovrum längre bort i hallen och binda för hennes ögon.
”Kom ut med henne när vi ropar på dig”, avslutade Courtney när hon och Tyrella Lamb ställde fram tre klappstolar mitt i rummet.
Därefter placerade hon Elizabeths man på en av de tre stolarna. Bredvid honom satte hon Ellis och Brody.
”Det här kallas ’Hitta din mans knä’”, upplyste hon allihop. ”Okej, ni tre, rulla upp byxorna och visa oss era ben.”
Detta ledde till skratt och tjoanden.
”Kan du ens få upp dina byxor över de där timmerstockarna till ben?” fick Ellis höra från Cindys man.
Självklart tyckte alla att det var hysteriskt kul att se Elizabeth lägga sig på knä med förbundna ögon framför männen, treva över deras ben och försöka komma på vilket av knäna som tillhörde hennes man. Ännu roligare blev det när hon valde Brodys.
”Menar du allvar?” undrade hennes man och sträckte protesterande fram händerna när hennes ögonbindel togs av.
”Nu är vi klara med att skämma ut enstaka personer offentligt”, sa Courtney. ”Nu ska jag skämma ut er allihop. Ställ upp er i två rader, män och kvinnor växelvis. Vi ska leka ’Skicka runt apelsinen’.” Detta följdes av stönanden och fniss.
”Jättekul”, muttrade Seth sarkastiskt när han och Jenna ställde sig i samma rad.
”Var nu ingen glädjedödare”, skämtade hon och tog sedan Brodys arm. ”Kom nu, Brody.”
”Du leker inte ’Skicka runt apelsinen’ med honom”, väste Seth.
”Jag vet”, väste hon tillbaka. ”Kom, Annie, och var med i vårt lag”, sa hon och tog även Annie i armen, och så placerade hon henne bredvid Brody.
Annie blängde rodnande på Jenna.
”Kom igen, Annie, det här blir kul”, sa Brody och försökte få henne att slappna av.
Hon nickade och ställde sig bredvid honom medan Rian lyckades tränga in sig på hans andra sida.
Kikis man, som fortfarande var pigg och rask vid sjuttionio års ålder, ställde sig bredvid Jenna. Seth skulle åtminstone inte ha någon anledning att bli svartsjuk när hon och Oscar möttes hals mot hals.
”Så där. Nu slår jag vad om att alla vet hur man leker detta, men för dem som inte gör det …” Courtney höll upp två apelsiner och gav den första i varje rad var sin. ”Kläm fast apelsinen under hakan och så är det bara att skicka den vidare från person till person. Inga händer är tillåtna. Vart än apelsinen går, dit går er haka. Och tappar ni den så måste ni börja om från början, så håll ihop”, tillade hon med ett illmarigt leende. ”Den rad som blir först klar vinner.” Hon höll upp en liten röd presentpåse. ”Här har jag Godiva-choklad till det vinnande laget och om inte det sporrar er så vet jag inte vad som gör det.”
Och så började man skicka runt apelsinen och folk fnissade när de hamnade i klinch med varandra, försökte samordna sina hakor och flytta över apelsinen till varandra. Flera äkta män hade inget emot att låta apelsinen glida ner i sina respektives urringningar.
Jenna såg på när Brody lutade sig ner för att skicka frukten till Annie. Det var så gulligt att se dem stå där hals mot hals. Hon skulle ha varit väldigt nöjd med sig själv om hon inte hade upplevt de högst irriterade manliga vibrationer som kom från hennes man bakom henne. Hon fick apelsinen från Oscar och vände sig om för att skicka den till Seth.
”Jag vet vad du håller på med”, viskade han i hennes öra.
Hon lade armarna om hans midja och tryckte honom intill sig. ”Leker med dig.”
”Brody behöver inte din hjälp.”
”Jag vet”, sa hon när hon hade fört över apelsinen. ”Kärleken vet vart den ska.”
Men det skadade inte att putta lite på den så att den kom åt rätt håll.
*
Brody förstod vad Jenna höll på med så fort hon ordnade så att Annie stod bredvid honom i raden. Hon försökte blidka sitt dåliga samvete genom att hitta någon åt honom, en Jenna-ersättning. Men någon sådan fanns inte.
Kvinnor hade förstås rätt att välja vem de ville gifta sig med och ville Jenna absolut välja fel man så fick hon ju göra det. Men varken hon eller hennes medbrottsling Courtney behövde ta på sig ansvaret för hans kärleksliv.
Trodde verkligen Jenna att han inte klarade av att hitta en kvinna att vara tillsammans med? Det kunde han. Om han ville ha någon. Men det ville han inte. Just nu ville han bara bli lämnad ifred.
Stackars Annie rodnade fortfarande över deras apelsinöverlämning. Han hade klämt fast den ordentligt under hakan, så att den inte hamnade där den inte skulle hamna, och förkortat den pinsamma processen så mycket han kunde.
”Skynda er där borta”, ropade han till det sista paret i raden så att inte Annie trodde att han dröjde vid deras stund av närhet.
Som givetvis hade varit trevlig. Annie var tilldragande med sina fina drag och mjuka små kurvor. Men hon var inte hans typ. Hon var för stillsam. Han gillade en kvinna som det slog gnistor om, en kvinna som …
Det var dags att gå hem.
Leken slutade och deltagarna i det vinnande laget – hans – fick en liten chokladkaka var. Han gav sin till Annie och tackade henne för att hon varit en god lagkamrat.
Han hade gjort sin plikt som företagarföreningens ordförande och kommit dit. Nu tänkte han avlägsna sig.
Courtney höll på att samla alla till en ny fånig lek i vilket deltagarna skulle binda varandra med snören. Perfekt tid att ge sig av.
Snabbt gick han bort till Ellis och Melody. ”Tack båda två för att ni har varit kvällens värdpar.”
”Ska du redan gå?” frågade Ellis förvånat. För det hade funnits en tid då Brody hade varit den siste som gått.
”Ja, jag har en dejt”, ljög han, tog sin rock och gick mot dörren. ”Ledsen, men jag måste sticka”, sa han med en nonchalant vinkning.
”Redan?” protesterade Courtney.
”För mig är det läggdags för länge sedan”, skojade han och flera skrattade.
”Glädjedödare”, ropade Kiki.
Ja, det var han. Glädjen hade försvunnit samma dag som Jenna gifte sig.
*
Alla hjärtans dag-partyt fortsatte inpå småtimmarna och när Jenna och Seth kom hem fortsatte de att festa. Hon var säker på att de hade lagt hennes äktenskapsmäklande bakom sig tills han släckte sänglamporna när de skulle sova.
”Försök inte para ihop folk längre”, sa han.
Eftersom det var för mörkt för att han skulle se hennes storögt oskyldiga min brydde hon sig inte om att göra den. ”Jag vill bara att alla ska vara lika lyckliga som vi”, framhöll hon.
”Inga kan bli lika lyckliga som vi”, mumlade han och snusade i hennes hår. ”Dessutom är han en stor pojke. Han kan hitta någon utan din hjälp.”
”Precis som du gjorde?” retades hon. ”För jag har för mig att du behövde lite hjälp.”
”Det var skillnad. Sov nu, Jenna.”
”God natt”, sa hon, tacksam för att han inte avlockade henne ett löfte om att sluta med allt äktenskapsmäklande. ”Dröm sött.”
”Det gör jag alltid, tack vare dig”, sa han och gav henne en avslutade kyss.
Några minuter senare hade hans andetag fallit in i den regelbundna rytm som tydde på att han hade somnat. Hon kurade ihop sig intill honom och njöt av att känna hans muskulösa kropp mot sin. Seth Waters var så perfekt som en man kunde bli. Stark, sexig, omtänksam. Han snarkade inte ens – rent otroligt! Han var hennes drömmars man som blivit verklighet – krukan med guld vid regnbågens slut.
Det enda som störde hennes fulländade liv var vetskapen om att hon hade sårat Brody när hon valde Seth. Det kändes faktiskt inte riktigt rätt att hon hade blivit lycklig på hans bekostnad. Så vem kunde förebrå henne om hon ville hjälpa honom att hitta sin egen guldkruka?
*
Veckan därpå träffades hon, Courtney och Annie för att äta lunch på Sandy’s restaurang.
”Det känns som om jag serverade här i ett annat liv”, sa Annie när de fått sin mat.
”Det var det ju på sätt och vis”, tyckte Jenna och högg in på sin cobbsallad med räkor.
”Och tänk på hur bra det har gått för dig”, sa Courtney.
”Hur bra vi har det alla tre”, påpekade Annie. ”Jenna äger Driftwood, du har Beach Babes och jag har min foodtruck och cateringen.”
”Kläd-, motell- och matimperier. Vi är fenomenala”, konstaterade Courtney och höjde sitt glas med jordgubbslemonad till en skål för de andra två. ”Och två av oss har hittat våra perfekta män.”
Annies leende försvann och hon harpunerade en bit krabba i sin Crab Louie-sallad.
Jenna kände hur Annies skyddsvägg gled på plats och utbytte en blick med Courtney.
Din tur, betydde Courtneys.
”Jag är säker på att den rätte väntar bakom nästa hörn.”
Annie ryckte bara på axlarna.
”Det finns fortfarande bra karlar i Moonlight Harbor”, tillade Courtney.
”Som vem då?” fnös Annie.
”Vad sägs om Vince på Beachside Grocery?” föreslog Jenna innan hon kom in på Brody.
Annie himlade med ögonen. ”Javisst, om jag behövde ännu ett barn i mitt liv.”
”Bara för att han gillar att spela softboll”, sa Jenna.
”Och beachvolley och tv-spel och fantasy football, vad det nu är. Har ni glömt dejten vi hade i september?”
Jenna hade varit alldeles för upptagen med sin nye man och mindes inte så mycket av det som hänt utanför sovrummet i höstas.
Det verkade som om Courtney också hade varit det. ”Ja, den, ja. Den hade jag glömt.”
”Om jag någonsin gifter om mig så vill jag ha mer än hamburgare, pommes frites och fotbollsmatcher på tv”, sa Annie.
”Men tänk på vilka fantastiska Super Bowl-partyn du skulle kunna erbjuda catering till”, skojade Courtney.
Annie skrattade inte.
”Han är inte den ende”, framhöll Jenna.
”Han är den ende jag kommer på”, förklarade Annie.
”Vad tror du om Brody, då?” Jenna kastade ur sig det så lättvindigt hon kunde.
Annie flämtade till. ”Brody?”
”Ja, varför inte? Han är en schyst kille”, tyckte Courtney.
”Och han är fortfarande kär i Jenna, det ser alla med ögon i skallen.”
”Det tror han bara att han är”, hävdade Jenna. ”Visst tyckte jag om honom, men egentligen passade vi inte ihop. Han kan bara inte erkänna det.”
Annie ruskade på huvudet. ”Jag kände faktiskt Brody innan du flyttade hit och jag har serverat honom många gånger medan jag jobbade som servitris. Hade det varit meningen att det skulle bli något mellan oss så hade det redan skett.”
”Men innan jag flyttade hit var du fortfarande gift. Han kunde ju knappast springa efter en gift kvinna”, påpekade Jenna.
Annie nickade instämmande, spetsade en bit avokado och studerade den. ”Men sedan du kom hit har han inte haft ögon för någon annan.”
Vad låg bakom den kommentaren? Var Annie intresserad av Brody?
”Men tänk om han fick det?” undrade Jenna.
”Det händer nog inte i första taget, om ens någonsin”, svarade Annie.
”Det vet man aldrig. Han behöver kanske bara lite uppmuntran”, inföll Courtney.
Annie stirrade förskräckt på henne. ”Du skulle bara våga uppmuntra honom åt mitt håll.”
”Varför inte? Ibland behöver karlar motivation.”
”Åh nej.” Nu ruskade Annie häftigt på huvudet. ”Jag har sett dig när du har försökt motivera en man och jag har också sett hur det kan spåra ur.”
Courtney gjorde en grimas och tystnade.
”Ni ska veta att jag verkligen uppskattar er omtanke. Men om jag någonsin ska hitta någon igen så ska det ske av sig självt. Och kanske har jag inte hittat någon för att det är meningen att jag ska vara tillsammans med Greg igen”, avslutade Annie milt.
Båda hennes vänner stönade.
”Det kan ju vara så”, insisterade hon. ”Han har inte druckit sprit på nästan ett år.”
”Hur länge varade en nykter period innan dess?” frågade Jenna.
”Ett år.” Annie studerade sin sallad.
”Han är fortfarande omogen och egoistisk”, hävdade Courtney. ”Du behöver inte utsätta dig för hans problem igen.”
”Jag kanske inte behöver någon alls”, framhöll Annie.
Det trodde inte Jenna på. Alla behövde någon.
”Jag vet inte”, sa hennes syster tveksamt när de senare pratades vid i telefon. ”Ska Brody glömma dig så tror jag att det snarare måste upplevas som en skänk från ovan. Ett blixtnedslag.”
”Annie skulle vara en skänk från ovan för vilken man som helst”, envisades Jenna.
”Ja, det skulle hon vara, men antagligen inte för Brody”, sa Celeste. ”Du vet ju hur kärlek funkar. Den smyger sig på när du minst anar det och grabbar tag i dig.”
”Eller så kan den finnas rakt framför dig utan att du ser det.”
”Jag tror inte att det är Brody som behöver en synundersökning.”
”Och vad ska det betyda?” frågade Jenna vasst.
”Att du måste sluta ha dåligt samvete för att du inte gifte dig med honom.”
”Jag har inte dåligt samvete.” Hon var … ledsen. Ledsen för att hon sårat honom. ”Jag vill att han ska vara lycklig, inget annat.”
”Det blir han. Han är för bra för att inte bli fångad av någon.”
”Varför inte av Annie?”
”För att hon kanske inte är den rätta för honom?”
”Nej, kanske inte”, erkände Jenna.
Så hörde hon ett svagt ”mamma, mamma” i bakgrunden.
”Gissa vem som har sovit färdigt”, sa Celeste. ”Jag måste kila iväg. Älskar dig.”
”Älskar dig med”, sa Jenna, men hon talade redan för döva öron. Hon lade ifrån sig telefonen och återgick till att gå igenom de nya bokningar som hade kommit via Driftwood Inns webbsida.
Antagligen hade hennes syster och man rätt. Brody var fullt kapabel att hitta sin egen kvinna och hon behövde inte utnämna sig till hans privata Cupido.
Fast om hon råkade träffa någon som han kanske tyckte om … Människor av alla de slag tog in på Driftwood Inn. Här hade hennes egen syster mött sin perfekte man, så man kunde aldrig veta. Någon kunde svepa in som en gåva från havet. Eller från State Route 3.