Eftersom Moonlight Harbors företagarförening hade pengar att sätta sprätt på innan årets slut bestämde man sig för att boka Sandy’s restaurang till sin årliga julfest. Restaurangen hade inte vunnit tävlingen om företagens bästa julpyntning – det hade Courtney Greers Beach Babes Boutique gjort – men den hade fått många röster. Den konstgjorda julgranen i receptionen hade klätts med blå och vita ljus och prydnader på temat strand. När matgäster fördes till sina bord passerade de en stor hummerskulptur försedd med serveringsbricka och tomteluva. Fönstren hade prytts med röda girlanger och på varje bord stod en liten julstjärna.
Företagarföreningens medlemmar och deras familjer minglade med varandra och sedan de ätit fettuccine med fisk och skaldjur, vitlöksbröd och caesarsallad avnjöt de en efterrättsbuffé. Efter middagen satt många julfirande medlemmar kvar vid borden och småpratade medan andra gick bort till baren, där The Mermaids spelade dansmusik.
Jenna hade berättat för Lucy att Brody aldrig dansade, men han hade bevisat att hon hade fel genom att ge prov på imponerande danssteg på golvet där han snurrat och vänt på Lucy som ett proffs.
”Du skulle kunna vara med i Dancing with the Stars”, talade Tyrella om för honom.
Han hade aldrig gillat tv-showen men det var en av dotterns favoriter, så han bestämde sig för att ta Tyrellas kommentar som en komplimang. Särskilt som han inte dansade tillnärmelsevis så bra som Darrell Banks, Tyrellas fästman.
”Det är inte fel att dansa med sin kvinna”, sa Darrell när Brody uttryckte förvåning över att se en pastor på dansgolvet. ”David dansade inför Gud. Inte på det viset”, tillade han. ”Men när kvinnan du ska gifta dig med vill dansa, då dansar du.”
Jenna och Seth gick förbi dem på vägen till baren och hon höjde ena ögonbrynet mot Brody. ”Sedan när har du börjat dansa?”
”Sedan jag slapp stå i rad och bara se på en kvinna”, svarade han snabbt. ”Line dance”, sa han till Lucy som om det förklarade replikskiftet.
Det log Seth milt åt när han lade armen om Jenna och ledde henne därifrån.
”Nu hänger jag inte med”, sa Lucy.
”Hon ville alltid att jag skulle dansa line dance med henne på Drunken Sailor på söndagskvällarna. Jag avstod. Vad är det för vits med att dansa om man inte får hålla om en kvinna?”
”Särskilt som du är så bra på det”, påpekade hon.
När de var hemma hos henne slog de sig ner med varsin sängfösare, och han tänkte på hur underligt det var att han kunde trivas så bra med en kvinna som han inte ville se röken av för bara några månader sedan. Han hade tyckt att hon var en riktig bitch, och hennes vana att alltid röra vid folk hade irriterat honom enormt. Den hade verkat så falsk.
Men det var den inte. Det var en del av Lucy Holmes personlighet och irriterade honom inte längre, särskilt inte när han var den som hon rörde vid. Han njöt av hennes sällskap och gillade tanken på att vara tillsammans med henne under resten av deras liv. De skulle förmodligen också vara det, med tanke på det som utvecklades mellan deras barn.
Snart pratade de om julhelgens familjeplaner. Han behövde inte hinta särskilt mycket för att Lucy skulle bjuda hem honom på juldagens eftermiddag. ”Jag är tillbaka från familjens julfirande vid fyra och Hannah kommer ner. Jag antar att vi har mer julmat över än vi orkar äta. Om dina barn kommer ner så är de välkomna hit.”
”Det låter som bra en plan. Jag har nog egen julmat att bidra med.”
”Knytkalas på jul”, sa hon lyckligt.
Ja, Lucy Holmes visste verkligen hur hon skulle skapa julstämning.
*
Det blev en annorlunda jul. Hannah tillbringade julaftonen hos sin pappa.
Naturligtvis var det bra att hon hade förlåtit honom eftersom det som hänt mellan honom och Lucy inte hade något med henne att göra, förutom att det givetvis hade påverkat henne. Hon hade också klagat för Lucy om hur konstig julen skulle bli när inte de tre firade den tillsammans.
”Det känns inte rätt”, hade hon sagt. ”Och jag avskyr att se pappa ihop med Pandora.” Ja, det hade ju framgått av hennes tidigare sms-kampanj.
Det förstod också Lucy. Det skulle ha varit Evan och hon och deras dotter som satt vid julgranen och öppnade julklappar på juldagsmorgonen. I ett annat liv skulle de ha åkt hem till hans föräldrar på julafton. Och i ett annat liv skulle de ha åkt hem till Darla och hennes familj senare på juldagen.
Nu var de splittrade och delvis var det kanske Lucys fel. I princip hade hon överlämnat honom till den andra kvinnan utan att ens kämpa emot.
Men skulle hon ha kämpat för en otrogen man som hade satt större värde på tarvliga upplevelser än sitt äktenskap? Vad var det för mening med det? Om han verkligen hade ångrat sig när han ertappades och gjort ärliga försök att få henne tillbaka skulle det kanske ha varit annorlunda. Men det faktum att han inte ansträngt sig för att ha henne kvar bevisade för henne vad han innerst inne kände. Och nu var det som det var.
Alltihop var konstigt, men det skulle de snart vänja sig vid. Konstigt skulle blekna till normalt. Under tiden fick de hitta på andra sätt att fira julens glädje.
Ett av de nya sätten var att Lucy åkte hem till sin syster dagen före julafton och firade jul med Darla och sin bror Jeremy, deras familjer och hennes föräldrar medan Hannah var hos sin pappa.
”Du ser fantastisk ut, syrran”, sa Jeremy och kramade henne.
”Jag mår också fantastiskt bra”, sa hon.
Tja, det skulle hon i alla fall göra när hon hade sin dotter där.
Hannahs frånvaro lade också sordin på Lucys julstämning. Familjens julfirande kändes inte rätt förrän dottern kom på juldagsmorgonen för att öppna julklappar och njuta av frukostbuffén som Darla, Lucy och deras mamma Donna hade gjort i ordning tillsammans.
Hannah hade med sig Declan och Donna godkände honom. ”Han är förtjusande”, sa hon till Lucy när de ställde undan matresterna.
”Hans pappa är heller inte illa”, sa Darla och tittade på Lucy med ett menande leende.
”Det är inget allvarligt”, påpekade Lucy och koncentrerade sig på att slå in de skinkskivor i folie som Darla envisats med att hon skulle ta med sig hem. Åtminstone var det inte allvarligt för Brody.
”Vänskap kan växa till något mer”, sa Donna. ”Så blev det mellan er pappa och mig.”
”Och det var så det började med Evan och mig”, sa Lucy med en grimas. ”Vi skulle kanske ha nöjt oss med vänskap.”
Hennes mamma pekade på henne med en serveringssked som hon tänkte lägga in i diskmaskinen. ”Du hade alldeles för bråttom med Evan.”
”Och det säger du nu”, gav Lucy igen.
”Jag såg att han inte var den rätte för dig”, fortsatte Donna.
Samme Evan som hennes pappa hade spelat golf med i Palm Springs. Samme Evan som hennes mamma alltid hade bakat kakor till när de kom på besök. Honom menade hon alltså.
”Du verkade då tycka att han var väldigt underbar hela tiden då vi var gifta.”
”Jag hade väl lite synproblem ett tag”, erkände Donna och fortsatte att ställa in disk i diskmaskinen. ”Men jag visste redan från början att han inte dög åt dig. Han var inte lika smart.”
Men han hade varit tillräckligt smart för att dölja en otrohetsaffär från sin fru.
”Du sa aldrig något under hela tiden som vi hade sällskap”, påminde Lucy sin mamma.
”Skulle det ha hjälpt? Du var kär och förresten skulle du inte ha lyssnat ändå. Ungdomen lyssnar aldrig på de äldre.”
”Ibland gör de det”, medgav Lucy och tänkte på att Hannah faktiskt hade lytt hennes råd.
I samma ögonblick valde Hannah att komma in i köket med skålen med resten av fruktsalladen. ”Vem gör vad?” undrade hon.
”Jag tror att din mamma ville skryta över dig”, gissade Darla.
”Bara lite”, sa Lucy. ”Hannah har varit klok och fattat livsviktiga beslut.”
”Du måste bestämma dig för att behålla den där unge mannen”, sa Donna. ”Såg ni hur han drog ut stolen åt mig vid middagen?” frågade hon sina döttrar. ”Väldigt omtänksamt.”
”Han är omtänksam”, sa Hannah, ställde ifrån sig skålen och lade armen om Lucys axlar. ”Tack vare någons goda råd förhastar vi oss inte, men jag vet att han är den rätte. Och oroa dig inte, mamma, det blir inte med oss som med dig och pappa”, försäkrade hon henne som om hon läste sin mammas tankar. ”Declan är inte alls som pappa. Han skulle aldrig vara otrogen mot mig och han skulle heller inte vara så dum att han valde någon som Pandora”, sa hon föraktfullt. ”Hon frågade mig faktiskt om jag ville kalla henne för mamma”, avslutade Hannah och himlade med ögonen.
Mamma! Vreden slog ner i Lucy snabbare än en blixt. ”Vad frågade hon dig?”
”Glöm det. Jag sa att hon var dum i huvudet, och då ljuger jag inte. Det enda hon kan prata om är kläder och sin diet. Hon har slutat på jobbet. Nu köper hon bara prylar till huset och spelar spel på mobilen.”
Evan hade valt en blodsugare. Det var svårt att inte känna sig lite, lite … skadeglad. Män som ville återuppleva sin ungdom borde se sig för innan de önskade sig något.
”Hon trodde verkligen att det skulle gå så lätt att sälja hus”, anmärkte Hannah nedlåtande.
”Framgång kommer aldrig av sig själv”, sa Lucy.
”Ja, det har jag kommit underfund med”, erkände Hannah.
Det hade hon också. ”Och du är jätteduktig”, berömde Darla henne. ”Vi är stolta över dig allihop.”
”Välförtjänt framgång”, sa Lucy. ”Hon jobbar hårt för varje nytt steg hon uppnår.”
Hannah strålade. ”Jag börjar bli vuxen, mamma. Jag kommer aldrig att bli en Pandora”, tillade hon upprört.
”Det hoppas jag verkligen inte”, sa hennes mormor. ”Du har alldeles för många goda egenskaper.”
”Och nu måste vi komma iväg om vi ska hinna hem före Declans pappa och Mariah”, påpekade Lucy.
Declans pappa. Ett ganska formellt sätt att beskriva Brody, men också det säkraste. Hennes syster visste att hon hade fallit som en fura för honom och hennes mamma misstänkte det, men om hon erkände det för dem var hon säker på att alltsammans skulle gå åt skogen.
De gav sig av. Declan och Hannah körde efter dem i hans bil och kom hem till Sand Dollar Lane en halvtimme innan Brody och Mariah dök upp. Båda hade med sig massor med mat som bidrag till festen. När alla slog sig ner för att äta dignade bordet av läckerheter alltifrån skivad julskinka, kalkon, dressing och skiktad sallad till småfranska och red velvet cupcakes. Till det serverade Lucy äggtoddy.
Medan männen spelade bowling på Wii umgicks Mariah med Hannah och Lucy i köket där de fyllde ett fat med de sista julkakorna som Lucy hade bakat tidigare i veckan.
”Tack för att vi fick komma hit”, sa Mariah till Lucy.
”Och jag är så glad att ni kunde komma.”
”Jag älskar att komma hit”, sa Mariah som fokuserade på att hjälpa till att lyfta över några brownies från en kakburk till fatet. ”Och det är så roligt att se pappa så lycklig. Så här har jag inte sett honom på jättelänge. Jag är glad att ni två är tillsammans.”
På sätt och vis, tänkte Lucy. ”Vi trivs ihop”, sa hon, medvetet vagt. Ungefär som deras förhållande.
Fast nu var de tillsammans. Än sen om de inte var juridiskt bundna. Det var säkrare på det viset.
Om hon bara inte hade börjat tröttna på att vara på den säkra sidan.
*
Ungdomarna åkte tillbaka till Seattle för att ringa in det nya året, och Lucy och Brody firade för sig själva. Han bjöd henne på middag hemma hos sig, grillade biffar och hummer, och hon gjorde smält kladdkaka till efterrätt.
Nästa dag var de hemma hos henne, slappade i soffan och tittade på fotboll. Det vill säga att han tittade på fotboll. Hon tittade med ett halvt öga medan hon jobbade på en punktlista som hon lovat Hannah att göra till webbsidan: sex sätt som gör ditt hus oemotståndligt för köpare. I pausen mellan matcherna granskade Brody listan och kom med kommentarer och förslag. Det kändes så hemtrevligt, som om de hade varit tillsammans i flera år i stället för månader. Hon undrade om han också tyckte det.
Hon bestämde sig för att inte fråga honom.
Det var sent på dagen när han till sist åkte hem och efter all gemenskap behövde hon … mer. Lucy gillade inte att vara ensam och huset kändes tomt.
Hon ringde till Bonnie. ”Jag tänkte göra lite gammaldags ostgratinerade makaroner. Har du lust att hålla mig sällskap?”
”Ja, gärna”, svarade Bonnie och kom tio minuter senare med en stor chokladask som de skulle dela på.
”Hoppsan, var fick du den ifrån?”
”Glen Olsen. Han kom till Elks i går kväll när vi spelade och hade med sig den till mig.”
En av Bonnies hoppfulla groupies. Glen var femton år äldre än hon med figur som en geléklump. Bonnie höll honom på armlängds avstånd men hävdade att det inte hade med hans utseende eller åldersskillnaden att göra.
”Man måste älska med liv och lust”, gillade hon att säga. ”Annars är det bara ett slöseri med tid. Och om jag vill ha romantik kan jag alltid streama en film eller uppleva det genom dig.”
Vilket hon var beredd att göra när hon satte sig vid köksbaren med ett glas äggtoddy och såg på när Lucy jobbade. ”Hur var din nyårsafton?”
”Brody lagade middag – biff och hummer.”
”Skål för att ha en man som kan laga mat”, sa Bonnie och höjde sitt glas mot Lucy. ”Det ser faktiskt ut som om du har fått honom att stadga sig.”
Hade hon? Det var hon inte så säker på.
De var precis klara med makaronigratängen när Hannah messade Lucy.
Pandora har lämnat pappa!
Lucy blinkade åt skärmen, övertygad om att hon läst fel. Nej, det stod så. Där ser man.
”Goda nyheter, hoppas jag?” undrade Bonnie.
”Inte för Evan.”
Lucy visste fortfarande inte mycket om Bonnies förflutna, medan Bonnie hade fått höra hela historien om Lucys kraschade äktenskap. ”Så äktenskapsförstöraren har dumpat honom”, gissade hon.
Egentligen fick man inte skratta åt någon annans olycka. Lucy log. ”Just det.”
”Som man bäddar får man ligga. Det säger alltid min mamma.”
”Det är svårt att tycka synd om honom”, medgav Lucy.
”Bra, för det ska du inte göra.”
”Han förstörde vårt äktenskap för ingenting.”
”Det är det som är problemet med ingenting. För det känns som någonting när det händer”, sa Bonnie.
Så kom nästa sms:
Jag tror han är ledsen för det han gjorde mot dig.
Lucy fnös och läste det för Bonnie.
Jag tycker nästan synd om honom.
Bonnie läste det och himlade med ögonen. ”Blä.”
”Tja, han är hennes pappa”, sa Lucy och skrev tillbaka:
Jag vet, men han klarar sig.
”Innan alla hjärtans dag har han en ny flickvän”, förutspådde hon. ”Det är han tvungen till, hans ego tål inte att avvisas.”
”Vilken intressant början på ditt nya år”, anmärkte Bonnie. ”Tror du att han kommer krypande tillbaka?”
Lucy skakade på huvudet. ”Nej, det skulle vara för skämmigt. Dessutom har han fått aptit på ungdom.”
Bonnie rynkade på nästan. ”Aptit på ungdom? Du får honom att låta som en vampyr. Ungt blod”, sa hon och vickade med fingrarna.
”Det kanske han är, på sätt och vis. En psykisk vampyr. Han försökte då verkligen suga livet ur mig.”
Bonnie lade huvudet på sned. ”Det måste finnas en låt om det.”
Lucy småskrattade. ”Nu ser jag musikvideon framför mig – en cowboy som ränner omkring i jeans, Stetsonhatt och en stor svart cape.”
”Det enda som är stort på dig är din cape”, fick Bonnie ur sig och så gapskrattade båda två.
Lustigt hur lite det hade funnits att skratta åt i Lucys liv för bara några månader sedan. Hon var ett levande bevis på att man kunde vända ryggen åt det som var tråkigt och fylla sitt liv med trevliga saker.
Senare på kvällen låg hon i sängen och tänkte på Evan och det liv som de haft tillsammans. Allt hade inte varit dåligt. De hade också upplevt fina tider och delat både skratt och tårar. Var någonstans hade de förlorat den kärlek som de delat när de var unga, etablerade sin mäklarfirma och bildade familj? Det visste hon fortfarande inte och hon skulle antagligen heller aldrig få veta det.
*
Brody låg i sängen och tänkte på Lucy. På sistone tänkte han ofta på henne. Hon hade kommit att betyda mer för honom än han någonsin kunnat föreställa sig. Han älskade hennes kreativitet, hennes skratt och skrattgropar.
Men älskade han henne? Lika mycket som han hade älskat Jenna?
Hur kunde han jämföra dem? Det han hade med Lucy var något annat än det han haft med Jenna. På något vis kändes det mer gediget. Han hade alltid upplevt att Jenna var avvaktande, även sedan de förlovat sig.
Lucy å sin sida hade entusiastiskt kastat sig in i deras förhållande – trots dess begränsningar. Var det värt att göra ett tredje försök med något varaktigt? Vågade han utsätta sig för det?
Nästa dag frågade han sig det fortfarande.
*
”Det suger ändå att din pappa blev dumpad”, sa Declan när han och Hannah gick längs en snöig Seattle-gata mot Starbucks för att dricka äggtoddy med latte.
”Han borde aldrig ha varit ihop med henne”, sa Hannah. ”Nu tar han kanske sitt förnuft tillfånga och går tillbaka till mamma.”
Declan gav henne en besynnerlig blick. ”Vill du det?”
”Om han verkligen ångrar sig. De borde vara ihop.”
”Ifall du inte märkt det så är din mamma och min pappa ihop.”
”Jag tror inte att det är något seriöst.”
”Skojar du? De är jämt tillsammans. Pappa gillar henne verkligen.”
Hannah visste inte vad hon skulle säga om det. Hon tyckte mycket om Declans pappa, men hennes föräldrar hade varit ett par i årtionden. Det verkade bara logiskt att de insåg vad som var bäst och blev ihop igen. De tre var en familj. De behövde vara tillsammans igen, göra sådant som en familj gjorde och fira helger i samma hem.
”Jag vet att de har hängt med varandra”, erkände hon. Fast det var ju för att hennes pappa var ihop med någon annan. Vad skulle hennes mamma annars göra?
”Om du tror att det är allt de har gjort så är du blind. Dumpar hon pappa så knäcker det honom.”
Declan lät nästan arg. Hm. Lika arg som när hon sagt att hon oroat sig för att hans pappa skulle dumpa hennes mamma.
”Men mina föräldrar är inte som dina. De har varit tillsammans i nästan hela sitt liv.”
”Det är intressant att höra hur snabbt du vill att de ska bli ett par igen med tanke på hur skitsur du var på honom”, påpekade Declan. ”Din pappa uppförde sig som en skit, men nu vill du att han ska gå tillbaka till din mamma och röra till hennes liv, det schysta liv som hon har med min pappa. Är det inte lite egoistiskt?”
”Det är det inte”, framhärdade Hannah. ”Jag vill bara hennes bästa.”
”Eller så vill du ha den fantasibild som du bygger upp i skallen om att ni tre lever lyckliga tillsammans.”
Hon blängde på honom. ”Nu är du elak.”
”Kanske, men är det sant?”
Hon knep ihop munnen.
”Jag försöker inte vara taskig. Jag tycker bara att du ska låta dina föräldrar bestämma själva vad de vill göra med sina liv, okej? Så får det bli som det blir.”
Det dröjde länge innan hon sa ”Okej”, men till slut gjorde hon det. Det betydde förstås inte att hon skulle avstå från att ge pappa sin mammas adress.
*
När januari hade övergått i februari visste Brody att han ville ta den relation som han hade med Lucy till nästa nivå. Gjorde han inte det riskerade han att mista henne, och han stod inte ut med tanken att inte ha henne i sitt liv.
”Planera inget för alla hjärtans dag”, rådde han henne. ”Jag tänker ta med dig till ett alldeles speciellt ställe.”
”Ett speciellt ställe. Det låter spännande”, sa hon. ”Du kan inte ge mig en vink?”
”Nix, det blir en överraskning.”
”Vad ska jag ha på mig?”
Så lite som möjligt. ”Du är så vacker i den svarta klänningen”, sa han.
”Något tjusigt ställe, alltså.”
”Endast det bästa är gott nog åt dig. Det är därför du är tillsammans med mig”, skämtade han.
”Jag har väldigt god smak”, påpekade hon.
Tredje gången gillt, sa man, och det verkade också stämma. Han avslutade samtalet och åkte till Cindy’s Candies där han köpte den största chokladask han hittade.
”Vem kan den vara till?” retades Cynthia Redmond.
”Min mamma”, svarade han kvickt.
I blomsteraffären beställde han faktiskt blommor till sin mamma. Och så beställde han en handledsbukett till Lucy. Den skulle se fantastisk ut på hennes smala lilla handled.
Nu var han klar. Han hade reserverat ett fönsterbord i den eleganta restaurangen på Ocean Crest Hotel. Han skulle förse henne med champagne, ge henne chokladen och fråga henne om hon ville gå vidare och förvandla deras förhållande till något mer varaktigt.
*
Lucy kom precis hem från kontoret när det kom ett sms från Hannah.
Stanna hemma i kväll.
På alla hjärtans dag? Hur tänkte hon egentligen? Lucy svarade:
Jag har planer.
???
Trodde verkligen hennes dotter att hon skulle sitta hemma på alla hjärtans dag? Hade Hannah inte sett vad som hade utvecklats mellan Brody och henne?
Antagligen inte, förstod hon sedan. De undvek ömhetsbetygelser inför barnen och var som vanliga vänner. När hon tänkte efter insåg hon att hon inte hade pratat särskilt mycket med dottern om det som pågick i hennes liv. Dels berodde det på att deras samtal brukade handla om Hannahs senaste projekt för dem eller vad som hände i hennes liv, antingen i skolan eller med Declan. Dels på att Lucy faktiskt föredrog att inte säga något, det insåg hon.
För hur skulle man berätta något sådant? Jag håller på att bli kär i mannen som jag sa att jag avskydde … Kan du tänka dig att din mamma har kastat sig in i ett förhållande och nu är djupt förälskad i någon och inte vet vad det ska leda till? Hon gör precis det som hon avrådde dig från att göra.
Inte så underligt att hon inte sagt något om hur allvarligt det hade blivit.
Jag ska gå ut och äta middag med Brody.
Så där, ja. Middag med Brody på alla hjärtans dag borde säga något, dessutom högt och tydligt.
Då kom nästa sms:
Det blir en överraskning.
Vad det än var så kom det troligtvis innan hon gick. Så snällt av hennes flicka att tänka på henne.
Ska hålla utkik.
Och kom inte denna mystiska överraskning i tid kunde den vänta på verandan tills hon var hemma igen.
Det kom ett tummen upp-tecken och ”Älskar dig.”
Älskar dig med.
Det gamla uttrycket ”älskar dig mest av allt i hela världen” kom inte ens i närheten. Snarare ”mest av allt i hela universum”.
”Ha kul med D”, tillade hon.
Det behövde hon inte säga till Hannah, för det skulle hon ha. Det verkade som om deras förhållande var på väg att bli riktigt seriöst och det hade Lucy absolut ingenting emot.
Under tiden var det underbart att se dottern så framgångsrik och lycklig. Hon hade överlevt föräldrarnas skilsmässa och nu lyste det om henne.
”Det som inte dödar mig gör mig starkare.” Kanske hade Nietzsche rätt ändå. Lucy var säker på att både hon och Hannah hade blivit lite starkare efter den hemska pärsen, och båda levde ett gott liv.
Hon gjorde sig en kopp av sitt älsklingste, mynta med choklad, och kopplade av med ett avsnitt av House Hunters. Sedan var det dags att göra sig i ordning inför kvällen. Hon började med att skämma bort sig med ett skumbad och smorde sedan in sig med sin älsklingslotion, Hempz Sugar Lemon Squares. Den hade hon fått i julklapp av Brody och hon hade blivit beroende av doften. Men naturligtvis kunde beroendet inte jämföras med det hon kände för honom.
Medan hon målade sig undrade hon när dotterns överraskning skulle dyka upp. Posten hade redan varit där, liksom FedEx och UPS. Snart skulle Brody komma. Hon hoppades att hon skulle få vad det än var innan hon åkte hemifrån, för nu blev hon nyfiknare för var minut.
Hon hade den sexiga svarta klänningen på sig som Brody älskade att se henne i och var redo att gå när det ringde på dörren.
Överraskningen fick vänta.
Leende öppnade hon dörren. ”Glad alla hjärtans …”, hann hon kuttra innan resten av meningen dog på hennes läppar.