Från början var det här mitt lekprojekt. Efter att ha skrivit ett 50-tal barn- och ungdomsböcker, varav många lättlästa, kände jag ett starkt behov av att få skriva helt utan hämningar och få leka med orden utan att ta hänsyn till någon. Först var det bara lösryckta fragment av tankar och drömmar, men efter hand lösgjorde sig fyra kvinnor ur dimman. De började ta allt mer plats och efter hand var det som om de tog över min hjärna. Jag kunde inte släppa tankarna på dem och det kändes som om de ville – ja, krävde - att jag skulle skriva deras historia.
Tillsammans har vi fem skrattat, gråtit och hatat, vi har muttrat, surat och galopperat sida vid sida genom skogen, vi har suttit tätt ihop runt en lägereld och berättat historier för varandra.
Tack Ellen, Linn, Lisbeth och Annika för att ni har låtit mig leka med er!
Men det är många fler jag vill passa på att tacka nu när jag har chansen:
Först och främst min man och mina barn som gör livet värt att leva. Utan er betyder ingenting någonting!
Min häst Ginza, inspirationskälla och livsglädje.
Larsgunnar Gunnarsson, Hannes Hagmar, Björn Hagmar, Gunnel Hagmar, Christel Nyberg, Petra Andersson, Agneta Willung och Susanne Karén – STORT tack för att ni tog er tid att läsa manuset, komma med uppmuntrande tillrop och konstruktiv kritik.
Henrik Gudmundson för hjälpen med slagskeppet.
Jessica Berglund för hjälpen med skostorlekar.
Maria Thufvesson, min fantastiska redaktör som med varlig hand har försökt stävja mina vildaste utsvävningar. Det kan inte ha varit lätt.
Cina Jennehov, utgivningschef på Damm förlag som tog sig tid att läsa mina första trevande utkast och gav mig mod att fortsätta.
Kerstin Salomon som måste ha haft det svettigt med korrekturläsningen och som kom med många bra förslag när jag snurrat till det.
Jag vill också passa på att tacka alla användare på diskussionsforumet Bukefalos, en internetsida för hästintresserade. Det har blivit många skratt, tårar och vilda diskussioner genom åren, om allt från toapappersvikning och blå mikrougnar till ytterst seriösa och livsavgörande ämnen. Genom era diskussioner har jag lärt mig mycket, inte bara om hästar utan även om att vara människa. Framför allt har er generositet vid speciella krissituationer inspirerat mig.
Jag vill poängtera att alla personer och situationer i den här boken är påhittade och ett resultat av min fantasi.
/ Pia Hagmar