Jag har alltid varit usel på att se logiska samband. Knäcka tankenötter har aldrig riktigt varit min grej. Men till och med jag började se ett visst mönster.
Ta till exempel hjärt- och kärlkonferensen på Stockholmsmässan 1997. Där presenterade en rad stora och välgjorda studier samma sak. Alkohol kunde vara riktigt nyttigt.
– En fransk studie visade att franska män som hade druckit 3–5 glas vin om dagen, löpte en mindre risk för att drabbas av hjärtsjukdomar, än om de hade varit nykterister.
– En tysk studie visade att en flaska öl om dagen skyddade lika bra som 3–5 glas vin om dagen.
– Och en finsk studie visade att det gick lika bra med starksprit.
(Problemet med finländarna var bara, enligt Jaakko Tuomilehto från Folkhälsoinstitutet i Helsingfors, att de dricker allt på en gång under helgerna. Och då dör de av slaganfall och av olyckor istället.)
Andra nyttiga saker
• Enligt en colombiansk studie skyddar marijuana precis lika bra mot hjärt- och kärlsjukdomar som 3–5 glas vin, eller en flaska öl, eller en dunk med finsk starksprit.
• Enligt en norsk studie förhindrar man hjärt- och kärlsjukdomar genom att idka säljakt minst en gång i veckan.
Innan vi alla pinnar iväg till Systemet för att köpa ut en pava Explorer mot demensen, förkylningen eller diabetesen kan det med andra ord eventuellt vara bra att känna till vissa saker. Som ölklubben. Och ping-pong-spelandet.
Eller Amsterdamgruppen och CEPS.
CEPS och Amsterdamgruppen. Det låter inte sådär jättekul. Jag vet. Men det är det.
CEPS företräder 90 procent av starkspritstillverkarna inom EU. CEPS är den typen av polare man alltid har önskat sig. Åtminstone när man skall ha fest. På samma sätt som Amsterdamgruppen är det den typen av polare som man skulle ha behövt när man var minderårig och behövde förklara för en vuxen varför man hade haft fest. Det är det Amsterdamgruppen är så bra på. Att leverera märkliga argument så att de låter fullständigt trovärdiga.
Alkoholindustrin har finansierat sin egen forskning under flera år. Forskning som tonar ner riskerna med alkohol, samtidigt som de lyfter fram att en viss mängd alkohol kan vara nyttigt.
Det är det som är Amsterdamgruppens jobb. Att få oss att blunda för riskerna så att vi skall dricka mer, och att spela ping-pong med dem som bestämmer tills de glömmer bort vems intressen de egentligen är i Bryssel för att bevaka. Egentligen är det väl inte så konstigt.
Tänk er själva. En första skoldag som aldrig vill ta slut. Alla känner alla, och själv känner man ingen. Det officiella EU-språket är franska, och ens egen språkbegåvning sträcker sig till att man kan beställa en ”Le Big Mac” och säga ” Äta gelé med träsked i vedboden”. (Etá gelé mé treché i veboa.) Hotellen och EU-byggnaderna som man drar runt i ligger alla en bra bit utanför stan. Söker man inte tröst hos en kvinna ute på den fria marknaden, så är man ett lätt byte för EU-lobbyister. Hyggliga killar och tjejer som pratar bra engelska. De bjuder på öl och ger en lokala telefonnummer när man inga lokala telefonnummer har. Som dessutom vill vara ens allra bästa polare. En jourhavande kompis som bara har ett enda krav. Spela ping-pong med mig.
Men låt oss gå tillbaka till den svenska alkoholpolitiken. Den svenska alkoholpolitiken uppkom inte enbart för att den svenska staten ville jävlas med oss, det svenska folket, som vissa liberaler verkar tro.
Den svenska alkoholpolitiken uppkom för att folk (med undantag för karaktärsfasta självdisciplinerade liberaler som alltid har kunnat kontrollera sitt drickande i alla lägen) helt enkelt höll på att supa ihjäl sig. Vilket var ett större samhällsproblem, och allra mest i arbetarklassen.
Det fanns till och med socialdemokrater som ansåg att det största hotet mot arbetarrörelsen inte alls var kapitalet, utan spriten. Arbetare som söp upp sin lön varenda fredag, och kvinnor och barn som satt hungriga i hemmen och väntade på män som aldrig kom hem.
Sedan finns det ju förstås en rad andra problem.
Alkoholdrickandet kostar samhället cirka 150 miljarder kr om året.
200 000 barn i Sverige växer upp med föräldrar som är alkoholister.
Och sedan har vi problemet med alla människor som dör. Människor som dör brukar ses som ett problem. (Åtminstone så länge de tillhör samma land.)
Så låt oss kolla på lite siffror.
Tillhör du typen som brukar hyperventilera när du tar dig ett glas vin. Vill du att någon skall hålla dig i handen, för att du plötsligt ser alla möjliga typer av skräckscenarier framför dig. Känner du hur paniken stiger när du börjar tappa kontrollen.
Med tanke på att det dör sisådär en 2 000 svenskar varje år på grund av alkohol, så vore det rätt så befogat. Men antagligen gör du inget av ovanstående saker. Antagligen är du mycket mer rädd för att omkomma i en flygolycka, än att dö på grund av alkoholrelaterade orsaker.
År 2002 dog 1 961 personer på grund av alkohol i Sverige.
134 personer dog i drunkningsolyckor.
… och 486 personer dog i bilolyckor.
Med andra ord. Man kan lägga ihop alla drunkningsolyckor, bilolyckor och flygolyckor i Sverige, gånga det med 3, och man är ändå inte uppe i det antal döda som alkoholen orsakar.
(För att inte tala om alla de som blir rånade på fyllan. Får på käften på fyllan. Eller som blir våldtagna på fyllan.)
Oavsett om man är humanist, eller ekonom, eller skattebetalare (hörde ni det liberaler!) finns det med andra ord en rad anledningar till att hålla alkoholkonsumtionen nere. Att hitta någon slags balans i det svenska drickandet.
Staten har sagt okej, livet är inte alltid så kul och ibland blir livet faktiskt lite festligare med alkohol, så trots att den här skiten kostar oss i runda slängar 150 miljarder per år, så har vi ändå bestämt oss för att bjuda er på det här lilla roliga. Ni får köpa alkohol. Men vi har några villkor.
Det blir inga Galna Gunnar-priser för 19.90. Av den enkla anledningen att Galne Gunnar inte kommer att vara med och pröjsa 150 miljarder kronor, för kalaset.
Galne Gunnar kommer inte att stå för någon missbrukarvård, eller ha en mottagning för medvetslösa ungdomar som kommer in med 3 promille i blodet. Galne Gunnar kommer inte att masa sig över till någon lägenhet för att ta hand om en fyraåring som inte har fått mat på en vecka för att morsan är för full för att komma ihåg att hon har några barn. Galne Gunnar kommer aldrig, aldrig att ligga och torka spyor i baksätet på en polisbil.
Så. Därför. Låt oss försöka hålla allas vårt drickande på en hyfsad nivå.
Det är det som är vår hållning. Och det har länge varit den svenska hållningen i alkoholfrågan.
I början av 1990-talet hade vi en låg alkoholkonsumtion i Sverige. Vi var på väg neråt när det gällde de flesta typer av alkoholskador. Alkoholpolitiken var faktiskt en av de mer lyckade delarna av hälsopolitiken i Sverige. En alkoholpolitik som man, om ni minns, sade att man skulle ”värna om” i Europa, enligt den överenskommelse som man träffade den där höstdagen i Köpenhamn.
Detta var också den hållning som det socialdemokratiska partiet lovade oss att de skulle springa ända in i kaklet för. Och förbi.
Men det gjorde de inte. De satte sig ner innan de ens hade börjat springa.