Vid det här laget kan det kanske vara läge att sätta saker och ting i lite perspektiv. Har ni läst om tulpanerna i Holland? Historien om tulpanerna i Holland borde vara ett obligatoriskt steg i grundkursutbildningen för ”så blir du en folkaktieägare”.
För så här var det.
I början av 1630-talet upptäckte de holländska odlarna att man kunde tjäna snabba pengar på tulpanlökar om man bara såg till att ligga på dem ett tag. Det enda man behövde ha var lite is i magen. Priset på marknaden steg nämligen väldigt snabbt, i början gällde det bara de mer exklusiva tulpansorterna (som den röd- och vit-strimmiga sorten med namnet Semper Augustus), men efter ett tag spred sig intresset även till de vanligare sorterna. Vilket gjorde att marknaden breddades.
Plötsligt blev tulpanodling en högintressant affär, inte bara för trädgårdshandlare, utan även för folk som var ute efter att tjäna lite snabba pengar. De nya entreprenörerna började driva upp jätteodlingar med tulpaner, samtidigt som de började sälja tulpanlökar till helt vanliga människor. Vilket var något nytt. Tidigare hade tulpanerna bara varit en lyxvara för folk som köpte in dem i jättekvantiteter till sina slottsträdgårdar och större egendomar men nu kunde plötsligt vem som helst köpa dem styckevis. (Hade Björn Rosengren levt på 1600-talet hade han väl kallat dem för folktulpaner.)
Inte undra på att folk tyckte att det här var världens tillfälle. För första gången fanns det en chans för vanliga människor att göra världens klipp. Det vill ju ingen missa. Fler och fler köpte, och ju fler som köpte, desto högre blev priserna. Och ju högre priserna blev, desto fler var det som köpte.
Folk var fascinerade av fenomenet. En blomma som gjorde alla människor till vinnare. Det var helt fantastiskt. Handeln övergick mer och mer till att bli rena spekulationer, och från och med 1635 kunde man börja köpa tulpanlökar som fortfarande låg i marken. Vilket innebar att tulpanhandeln nu kunde blomstra året runt, genom det som vi idag kallar terminsaffärer. Folk spekulerade helt enkelt i det värde som en tulpan skulle ha i framtiden – när man grävde upp den.
År 1636 fick man betala 12 250 riksdaler för en tulpanlök som ”Amiral de Maan”. En lök som två år tidigare hade kostat 840 svenska riksdaler. En annan köpare betalade 4 stora oxar, 8 grisar, 12 får, 79 liter vin, 425 kilo ost, 4 ton smör, 2 lass vete, 4 lass råg samt en säng, ett knippe kläder och en silverbägare för en enda tulpanlök. Dessutom började tulpanhysterin sprida sig utomlands. I Frankrike användes till exempel en enda lök som betalning för ett helt bryggeri.
Sedan hände det som förr eller senare alltid händer. Den 3 februari 1637 träffades ett sällskap i Haarlem på en floristklubb för att göra affärer som vanligt. Auktionsförrättaren började med att bjuda ut ett skålpund tulpaner för ett bra pris, och om allt hade varit som vanligt skulle griffeltavlor ha skickats runt, folk skulle ha klottrat ner vad de var beredda att betala, och tulpanerna skulle ha sålts till högstbjudande.
Det var dödstyst i lokalen.
Auktionsförrättaren gjorde ett nytt försök, och den här gången sänkte han priset på tulpanerna rejält.
Fortfarande dödstyst.
Nu blev auktionsförrättaren riktigt desperat, och bjöd ut tulpanerna till ett pris som var så lågt att folk skulle ha skrattat ut honom för två dagar sedan. Men ingen skrattade. Ingen rörde sig, på sin höjd skruvade folk lite besvärat på sig ute i lokalen.
Bubblan hade spruckit och det dröjde inte länge förrän paniken hade spridit sig i landet. I slutet av veckan hade priserna på tulpanerna rasat med 99 procent från toppnoteringarna, och det är förstås sånt som man kan sitta och garva åt idag – korkade holländare som köpte svindyra tulpanlökar.
Fast frågan är förstås vad det är för skillnad i att spekulera i tulpaner, papper, eller it-företag?
Det är samma historia som upprepar sig gång på gång, samma masshysteri och samma beteende oavsett om det handlar om fastighetskrascher, it-bubblor eller en allmän övertro på börsen.
Ta den här föredragshållaren som skulle hålla ett föredrag inför en jättepublik under it-yran. Han inledde föredraget med att fråga publiken vad som skulle hända om it-bubblan sprack, och sedan stack han hål på en jätteballong som svävade över folks huvuden, varpå det regnade ner pengar över publiken som jublade i extas.
Kanske är det som författaren Peter Englund säger, att det finns två kategorier av människor vid en spekulationshysteri.
Dels finns det en liten klick som förstår att den uppåtgående spiralen förr eller senare måste ta slut. De här människorna ser en trygghet i att det alltid kommer att finnas en ännu större idiot runt hörnet, folk som i sin tur kommer att behöva sälja spekulationsobjektet till en ”ännu, ännu, större idiot”för att få igen pengarna. (Vilket ger en helt naturlig återväxt av idioter.) Sedan finns det alla de andra. Den stora massan och majoriteten som handlar som om priserna aldrig slutar att gå upp.
När det gäller invånarna i Holland på 1630-talet finns det inte så mycket att säga. Invånarna i Holland på 1630-talet hade aldrig varit med om något liknande. Tulpanhysterin är det första kända exemplet i historien på en finansbubbla som spricker. Men sedan dess har det ju hänt en del. Det har gått 375 år sedan tulpanbubblan i Holland, och historien har upprepat sig med jämna mellanrum.
Så varför började en socialdemokratisk regering plötsligt tro att marknaden skulle börja generera en massa pengar, utan att kräva någonting tillbaka? Det här är ett Björn Rosengren-citat från den 13 juni år 2000.
Telia är en vinnare, staten är en vinnare, de som köper aktier är förhoppningsvis vinnare, och de som inte har köpt aktier är också vinnare.
(Lite lustigt är det att Rosengren glömmer att räkna upp bankerna.)
Hur som helst.
Det finns en låt med Plura i Eldkvarn där han sjunger om en man som sitter i en bar. Och mannen i baren blir bjuden på en drink.
– Det är gratis, säger bartendern i sången.
– Ingenting är gratis, svarar mannen i baren.
Ändå verkar det vara socialdemokraternas nya grej. En tro på att det finns win-win-situations. Lägen där ingen förlorar något. Marknaden skall ge oss mer pensionspengar och marknaden skall dra in mer pengar till statskassan, och om man kan lära sig något av historien så är det att vi inte lär oss ett skit av historien, så köp hem ett sexpack med tulpaner från Konsum för 39:90 och ställ dem i en vas på köksbordet, och ta er sedan en funderare över det här med marknadskrafter.
Hur kan det komma sig att man 1636 kunde sälja hus och hem för att få köpa en enda tulpanlök, och hur kunde det komma sig att 60 av 100 analytiker förutspådde att Teliaaktien skulle stiga till upp emot 40 procent den 1 juni år 2000, för att sedan, två månader senare avfärda den som en aktie som ingen trodde på.
Hade Telia blivit ett sämre företag under den här tiden. Gick företaget med förlust? Hade folk slutat ringa till varandra, och börjat köra med röksignaler från höga punkter igen?
Tja, låt oss ta en titt på siffrorna.
• Under det första halvåret efter börsintroduceringen steg Telias vinst med 69 procent.
• Efter det första halvåret på börsen redovisade Telia en vinst efter finansnetto på 3,8 miljarder kronor.
Låter det bra? Det var det inte. Inte enligt analytikerna. Analytikerna tyckte att 3,8 miljarder i vinst var lite för lite, de hade räknat med en vinst på sisådär en 4,2 miljarder kronor.
Så Teliaaktien sjönk med 3,5 procent.
Det är ju just den här idiotlogiken som gör det hela så svajigt. För hur skall vi veta vad tulpanerna är värda i morgon?
Ericsson kan redovisa en rekordvinst, och börsen reagerar med att aktien sjunker. Varför? Jo, för att börsen hade räknat med en ännu större vinst. Allt handlar bara om förväntningar, och väldigt lite handlar om verkligheten. Vilket historien om Boo.com är det allra bästa exemplet på.
Boo.com som för övrigt är en minst lika viktig studielitteratur i kursen ”så blir du en folkaktieägare” som berättelsen om tulpanerna.