Alla visste vad Berlinmuren var. Ingen tyckte att det var en speciellt bra idé. De flesta jublade när den föll. (Utom Lars Ohly för han skall visst ha varit lite kluven.)
Men i övrigt tyckte de flesta att världen blev en ljusare plats när Berlinmuren försvann.
Åtminstone var det ju den bilden som visades utåt.
I själva verket var det lite mer komplicerat.
Bakom kulisserna i väst satt politikerna och skruvade lite besvärat på sig. Funderade på om man kunde ersätta Berlinmuren med en annan mur. Eller något annat system, som kunde fylla ungefär samma funktion som Berlinmuren. Det vill säga hålla fattiga människor utanför det rika Europa.
För att klara det satte de ihop en grupp, IGC, (Infomal Goverment Consultations) som skulle utforma ett åtgärdsprogram. En grupp som också gick under namnet Laboratoriet och som leddes av en grupp tjänstemän: Jonas Widgren från Sverige, Olaf Reerman från Tyskland, Manfred Matzka från Österrike och Peter Arbenz från Schweiz.
Olaf Reerman har uttryckt det så här:
Glädjen över att östs säkerhetssystem hade brutit samman och att människorna äntligen var fria var den dominerande känslan, men sedan märkte man att friheten inte kan vara obegränsad.
Upp med Berlinmuren igen.
Nu var politikerna i väst naturligtvis inte så dumma att de gick ut och marknadsförde det här nya systemet som de hade kommit på, som en ny, ännu bättre, ännu smartare, och ännu mer högteknologisk Berlinmur. Istället uttryckte de det så här:
Vi har inte byggt någon ny järnridå mot öster. Vi har byggt en intelligent gräns.
(Olaf – igen)
Den nya intelligenta gränsen blev det vi idag kallar för Schengensystemet. Till skillnad från Berlinmuren löper den intelligenta gränsen inte bara mot öst, utan runt hela EU. För att hålla folk från Afrika borta har EU och Spanien tillsammans byggt upp en 8,3 kilometer lång betongmur med rörelsedetektorer och övervakningskameror och taggtråd genom Ceuta, den spanska enklaven. Varje femhundrade meter står ett vakttorn och vakter patrullerar muren dygnet runt.
Den största skillnaden mot förr är väl att folk inte längre står och skjuter på dem som försöker ta sig över gränsen från den andra sidan. Nu är det vi som står och skjuter från vår sida för att vi inte vill ha dem här.
Kanske är det framför allt det som Schengensystemet handlar om. Och alltid har handlat om. Kanske är snacket om en passfri union bara en säljretorik för att man inte kan sälja in en ny Berlinmur.
Jag vet inte. Jag har bara en känsla av att det är något som inte stämmer.
Först lät ju allting jättebra.
Som jag minns det var det mest en massa snack om fri rörlighet över gränserna och ett passfritt Europa. Å andra sidan så har mitt minne aldrig varit det bästa. Så jag letade på vinden bland mina gamla anteckningar, och hittade ett gammalt fax från Europeiska Kommissionen. År 1999 kontaktade jag nämligen dem för att försöka ta reda på vad Schengensamarbetet egentligen innebar. Och Europeiska Kommissionen skickade över en artikel från ”Europaposten” som svar på mina frågor.
Så här stod det:
Passfritt nästa år. 70 procent av dagens utrikespassagerare reser inom det som om ett år kommer att vara ett passfritt område, det vill säga EU, Island och Norge /…/ Gabriella Höglund är på väg till London för jobbets räkning. Kvällen före resan kom hon på att hon kanske skulle leta efter passet. Hon letade och letade …
– Jag letade fram till klockan två på natten, berättar hon.
Hon fick istället köpa ett tillfälligt pass av polisen på Arlanda. Efter den 20 oktober slipper hon ta med sig passet så länge hon reser till andra EU-länder, Norge eller Island. Då skall ombyggnaden av Arlanda ha kommit tillräckligt långt för att kunna tillämpa Schengenavtalet om passfrihet.
Tja, Schengen lät ju som en trevlig sak. Eller hur? Lite som ett sådant där åkband som man kan köpa när man går in på Gröna Lund.
Plötsligt skulle man kunna spontan-kvista till Medelhavet utan att först åka hem till lägenheten och hämta passet. Fri och rörlig. Precis som i den där dokumentären som gick på TV som handlade om Stureplan-kidsen som satt och pratade om vikten av spontanitet. Som lojt slängde en blick på klockan med livstidsgaranti samtidigt som lunchtimman sakta gled över i à la carte och sa: tjaaa, vad säger ni, ska vi vara lite crazy och dra ned till Rivieran med sju-flyget? Typ.
Och det förstår man ju. Att passet säkert kan vara en hämmande spontanitetsfaktor i sådana lägen, och för den typen av EU-medborgare. För den typen av resenärer som räknar avstånd i restid och inte i pengar.
Vad vinsterna och förlusterna handlade om för genomsnittssvensken som reser utomlands 1,8 gånger om året (för att inte tala om gotlänningarna som reser utomlands 0,4 gånger om året), det pratades det mindre om. Politikerna körde samma retorik som de senare skulle köra med EMU. Två jättelika samarbeten som rörde valuta och finanspolitik, asyl och flyktingpolitik, för att inte tala om gränskontroller och polisiärt samarbete – men för oss presenterades det som om det gällde en resa till Magaluff.
Åk med oss, och ditt resande blir mycket enklare.
Nu gick det ju inte riktigt så snabbt med den där passfriheten som man först hade trott. Fem år efter att Gabriella Höglund hade stått där och letat efter sitt pass i Europaposten, stod hon fortfarande kvar och letade, och letade. Och så vitt jag vet står hon kvar där än.
Så här stod det på polisens hemsida våren 2005:
Du bör ha med ditt pass när du reser till ett annat Schengenland. Visserligen behöver du inte visa passet vid gränsen men det behövs för att kunna styrka din identitet och ditt medborgarskap vid vistelse inom Schengen.
På regeringskansliets hemsida hittade jag liknande information … Här i en engelsk version.
If you are to travel abroad you will not need to show your passport when travelling in the Schengen area. On the other hand, you may need to verify your citizenship when you are abroad and you should therefore have your passport with you.
Drev de med oss? En passfri union som visserligen inte krävde pass vid gränserna, men som krävde pass om man vistades inne i länderna. Var skulle man annars vistas någonstans? Och vad var det som hade blivit enklare?
Schengen känns som ett sådant där projekt som uppfinnaren i Lorry kunde ha kommit upp med.
MAN PÅ PATENTVERKET: Hej
UPPFINNAREN: Jo, det är så här att jag har tänkt på en grej. I den stora världen, alltså i den stora världen utanför Sundbyberg där jag bor, där finns det ju en massa länder, olika länder, och om man då är i England till exempel och man skall åka till Frankrike va, då kan det ju vara rätt krångligt om man alltid måste ha passet med sig för att kunna resa in i England. Eller i Frankrike. Så då tänkte jag att man skulle kunna resa fritt över hela världen och så där va. Strunta i passen helt enkelt. Så därför har jag uppfunnit ett system som heter Schengen.
MAN PÅ PATENTVERKET: Jaha, hur skulle det gå till då.
UPPFINNAREN: Jo, jag har en ritning här. Det här är hela Europa va, och så gör man så här va, att man kollar bara passen när folk reser in i Europa. Och sedan när man väl är inne i Europa, då kan man resa runt lite hur man vill.
MAN PÅ PATENTVERKET: Jaha, men om det ändå är någon som tar sig in i Europa. Illegala flyktingar och så … Skall de också få resa omkring fritt?
UPPFINNAREN: Naej, de tar polisen fast inne i länderna.
MAN PÅ PATENTVERKET: Fast nu förstår jag nog inte riktigt
UPPFINNAREN: Förstår inte riktigt … nää…
MAN PÅ PATENTVERKET: Om du tar något exempel kanske ….
UPPFINNAREN: Ja. Om man till exempel tar en svensk kille, vilken som helst, och så skall han åka till Frankrike. Då behöver han inte längre ta med sig passet, för det behövs inget pass när han skall resa över gränsen.
MAN PÅ PATENTVERKET: Men hur skall polisen i Frankrike, de som jagar illegala flyktingar, hur skall de veta att killen är svensk när han är i Paris.
UPPFINNAREN: Jo, men han pratar ju svenska.
MAN PÅ PATENTVERKET: Jo, men det gör ju inte de franska poliserna.
UPPFINNAREN: Naej … Det blir så ibland. Fast jag har tänkt på det. Man får kolla lite hela tiden.
MAN PÅ PATENTVERKET: Det låter som rätt mycket kollande …
UPPFINNAREN: Ja, nästan blir det ju det. Fast jag har tänkt på det också. Och om man bara kollar de som ser misstänkta ut, då blir det inte så värst mycket kollande ändå.
MAN PÅ PATENTVERKET: Nej. Men när man kollade folk vid gränserna så visste man ju vilka som man hade kollat och vilka som man inte hade kollat. Hur skall man hålla reda på det nu, skall man springa runt och kolla folk lite överallt. Eller skall man ringmärka dem man redan har kollat på något sätt?
UPPINNAREN: Jaa … Mycket kollande blir det.
MAN PÅ PATENTVERKET: Jo, men om de nu ändå skall bli kollade, då måste de väl ändå ha pass med sig för att visa att de är européer som inte behöver bli kollade. Och då blir det ju inte så passfritt i alla fall.
UPPFINNAREN: Tänkte inte på det.