”En dag i början av 1964 – jag hade då tillträtt tjänsten som chef för våldsroteln efter att tidigare ha lett mordkommissionen – granskade jag en del ouppklarade försvinnanden som ’släpat efter’ från gångna år. Av de cirka 1 800 fallen är det 30 till 50 som varje år måste ligga kvar för ytterligare behandling och bearbetning medan vi försöker få tag i någon uppslagsända. Under tiden sätts de in i en särskild pärm märkt 1 F (= Första roteln, försvunna personer).”

(Larsson, G W Mordets verkliga ansikte: Bonniers, Stockholm 1971, cit s 13–14)