”Den första dataanläggning som rikspolisstyrelsen inköpte var en UNIVAC. Skälet var att den var ca en miljon billigare än IBM:s 360-system. Affären var i storleksordningen tio miljoner. Ganska snart upptäckte man att de statistiska data om brott m m som levererades till Statistiska Centralbyrån måste konverteras, d v s översättas, beroende på att SCB sedan några år använde en IBM 360-anläggning. Kostnaderna för konvertering uppgick till ca en miljon per år. Dessutom medförde konverteringskravet stora fördröjningar i SCB:s statistikproduktion.”

(Nilsson, Lars M Stenstoden – en kritik av svensk byråkrati Liber 1976, cit s 25)

 

”Polisväsendets datorer hanterar varje vecka inte mindre än 400 000 förfrågningar. Sedan några år tillbaka finns det dataskärmar och dataskrivare i alla polisdistrikt. De utnyttjas för förfrågningar och i vissa fall inrapporteringar till ett antal olika register. Varje vecka ställs bl a över 30 000 frågor om efterlysta personer. Nästan lika många polisregisterutdrag rekvireras ur Person- och belastningsregistret och till de centrala bil- och körkortsregistren ställs närmare 100 000 frågor.”

(Svensk Polis nr 3, 1978)

 

”1977 beviljade regeringen rikspolisstyrelsen tillstånd att inrätta ett särskilt centralt spaningsregister för hela landet. Registret kommer att läggas inom den verksamhet som redan bedrivs vid rikspolisstyrelsens dataavdelning.”

(Mullvaden nr 6, 1977)