Onsdag den 18 januari satt alltså Johansson och Jarnebring hemma i Johanssons kök på Wollmar Yxkullsgatan. På köksbordet hade de brett ut en större mängd papper. Det var utdrag ur Person- och belastningsregistret och ur spans eget personregister, två nerlagda förundersökningar i kopplerimål, spaningspm och rent privata anteckningar. Dessutom låg det två fotografier på bordet.
Det ena fotot föreställde en man som höll upp en bildörr åt en kvinna. Det var taget snett bakifrån, och visade mannens ansikte snett från ena sidan och kvinnans i rättvänd profil. Trots att bilden var tagen på långt håll, och trots att ljusförhållandena inte var de bästa, så visade den åtminstone två saker: den första var bilens registreringsnummer, åtminstone om man använde lupp så syntes detta mycket tydligt; den andra var att mannen som höll upp bildörren var påfallande lik Hederlige Harry. Kroppen, klädseln och det man såg av ansiktet var påfallande likt Hederlige Harry.
Registreringsnumret och manspersonen var sådant som kunde noteras av envar med normal synskärpa och genomsnittliga politiska kunskaper. Hade man dessutom tillhört den s k fittpolisens spaningsgrupp under vintern och våren 76/77, var sannolikheten hög att man också skulle känna igen kvinnan på bilden. Kvinnan på bilden var i vart fall påfallande lik den Eva Zetterberg som förekommit i den s k Lindgrenaffären.
Det var ingen dålig bild. Rent tekniskt var det ingen dålig bild med tanke på att den var tagen genom en nervevad bilruta på drygt trettio meters avstånd en kylig vårkväll i slutet av april. Det var kriminalinspektör Lars M Johansson som hade hållit i kameran, en NICON som tillhörde spaningsroteln, och som var försedd med ett speciellt och ohyggligt dyrbart teleobjektiv avsett just för mörka kvällar och mörksens gärningar. Inte heller i andra avseenden var det någon dåligt bild. Om Johansson och Jarnebring hade varit utpressare exempelvis – då hade den här bilden utgjort ett hyggligt startkapital. Därför hade Johansson och Jarnebring också ett särskilt namn på sin bild. De kallade den för sin ”pensionsförsäkring”.
Den andra bilden var tagen tre timmar senare. Av samma fotograf och med samma utrustning. Den var mer intetsägande än den första: en man som gick ut ur porten till ett hyreshus. Bilden hade en excellent skärpa och visade mannen rakt framifrån. Om inte bilden föreställde Hederlige Harry själv, så föreställde den antingen direktör Harald Brännström, 56, eller någon tredje person som var intill förväxling lik de båda första.
Starka skäl talade för att bilden föreställde den förstnämnde. Det starkaste var registreringsnumret på bilen som fanns på den första bilden, en blå SAAB 99L som enligt bilregistret innehades av hustrun till ett känt statsråd som i polishuset gick under namnet Hederlige Harry.
– Okey, sa Johansson. Vad vet vi? Bilden tog jag den 28 april. Fjorton dagar före rånet. Hederlige Harry brukar åtminstone koncentrera sig på samma dam en månad. Jag tycker vi chansar på Zetterbergskan?
Jarnebring nickade. Det fick bli Zetterbergskan. Det var f ö den enda som de hade aktuell i samband med Hederlige Harry.