”Den nuvarande organisationen för den svenska säkerhetspolisen bestämdes 1972. Liksom tidigare (sedan 1965) utgör säkerhetspolisen en särskild avdelning vid den svenska rikspolisstyrelsen, avdelning D, med en avdelningschef som formellt leder verksamheten direkt under den svenske rikspolischefen. Den verklige chefen för verksamheten är dock chefen för byrå B (se s 13). Verksamheten är uppdelad på två byråer, A resp. B, och i huvudsak inriktad dels på spaning av yttre karaktär, dels insamling av information samt registerföring.

Vid den operativa byrån (B) handläggs yttre spaning, bevakningsverksamhet, yttre spaning ang vissa inre säkerhetsärenden samt vissa informations- och avlyssningsärenden. Detta görs vid fyra olika sektioner. Utanför denna verksamhet, men under chefen för denna byrå, finns dessutom en grupp för inre säkerhet och läckage på sammanlagt fyra personer (jmf s 22).

Vid register- och informationsbyrån (A) sköts utredning av inkomna ärenden, informationsbevakning samt registrering och de flesta avlyssningsärenden. Detta görs vid tre olika sektioner.

Den nuvarande personalstyrkan (1977) uppgår till 659 polistjänster samt 305 övriga tjänster (kansli samt s k externa informatörer). Av dessa är 104 chefstjänster samt nio högre chefstjänster.

Av den totala personalstyrkan är 290 polistjänster och 150 övriga tjänster placerade vid den centrala myndigheten i Stockholm. Därutöver finns avdelningar vid sex olika polisdistrikt i landet (Malmö, Jönköping, Göteborg, Uppsala, Sundsvall och Luleå). Vidare enheter vid ytterligare 19 polisdistrikt.

Kostnaderna för verksamheten uppgår totalt till (enl 1977 års anslag) 193 500 000 svenska kronor, varav hälften avser löner för personal och resterande belopp teknisk utrustning, utbildning, externa informationskostnader etc. Den svenska säkerhetspolisen har tillgång till relativt kvalificerad teknisk utrustning (se s 85–115).”

(Samenov, Boris De skandinaviska ländernas säkerhetstjänster Röda Arméns förlag; Moskva 1977, cit s 9).