1629 äktade den svenske skalden Lars Wivallius den danska adelsfröken Gertrud Grijp frän Björkeberga i Skåne. Han hade gjort det under falska förespeglingar och taget namn. Kort senare avslöjades den falske Erik Gyllenstierna och dömdes till döden. Han benådades och avtjänade så småningom ett femårigt fängelsestraff på Kajaneborgs fästning i Finland. Det är lätt att hamna i saker. Åtskilligt svårare att ta sig ur dem.

Wivallii exempel är både bestickande och sedelärande: lojaliteter kan aldrig överleva utan äkta känslor, och man skall aldrig gifta sig utanför sin egen klass. Gör man det ändå kommer man förr eller senare att möta sitt Kajaneborg. Tro mig. Spåren förskräcker och det är helt följdriktigt att Wivallius slutar sina dagar som advokat i Stockholm.

Precis som Wivallius hade sina vänner så har jag mina. En av dem är Sven Melander. Med honom har jag diskuterat innehållet i denna bok. Dessutom har han stått fadder åt en av bokens huvudpersoner, tre av dess bifigurer, fyra dialogavsnitt och åtskilliga repliker. Med tanke på bokens innehåll och det faktum att Sven Melander är reporter på tidningen Aftonbladet vill jag dock understryka två saker: intrigen är helt min egen, och det statsråd som i boken går under namnet ”Hederlige Harry” har jag också hittat på själv.

För att folk som läser boken inte i onödan skall besvära sina jurister med frågor om Tryckfrihetsförordningens innebörd, förtalsbestämmelserna i Brottsbalken och liknande, vill jag avslutningsvis och på heder och samvete intyga bl a följande: boken skrevs under vintern 1978. Den blev klar i slutet på mars. Jag fick den antagen av förlaget den 8 maj – d v s ganska exakt 24 timmar innan den beryktade bordelldebatten tog sin början i Riksdagshuset vid Sergels Torg. Dessutom: allt, precis allt, som står i den är ändå bara ljug.

Möjligen illustrerar den en av de mest kända teserna hos den store amerikanske massmediasociologen Bartlett K Schuhheimer.

Stockholm i maj 1978
Leif GW Persson

 

 

”Det är fullt naturligt att en så fasetterad och sammansatt verklighet förr eller senare sammanträffar med sin uppdiktade motsvarighet.”

(Schuhheimer, Bartlett K; Poetry and Reality: The Case of Coincidence between Authors’ Imagination and Empirical Truth; Hammond & Leslie, New Jersey 1975, cit s 263 ff)