VII Det Svenska Frimureriets barmhärtighetsverksamhet

Barmhärtighetsverksamheten inom Orden är så intimt förbunden med Frimureriet i övrigt, att den lämpligen bör skildras i samband med Ordens utveckling. För barmhärtighetsverksamheten har sålunda redogörelse lämnats i vad det rör Stora Landslogen å sid 44, Skånska Provinsiallogen å sid. 51, Göta Provinsialloge å sid. 60, Östgöta Provinsialloge å sid. 65 och 68 samt den Värmländska Provinsiallogen å sid. 76.

Under 1700-talet och början av 1800-talet funnos praktiskt taget icke några sociala välfärdsinrättningar i modern mening. Frimureriet hade då ett vidsträckt och mångskiftande verksamhetsfält för sin välgörenhet. Långt in på 1800-talets mitt var det brukligt, att vid logesammanträdena en broder äskade ljud och föreslog en insamling för något behjärtansvärt ändamål. I den mån som de sociala välfärdsinrättningarna ökade, förändrades förutsättningarna och sättet för den frimureriska välgörenhetens utövande. De nu vid logesammanträdena insamlade medlen tillföras barmhärtighetsfonderna, vilka förvaltas och handhavas inom Stora Landslogen av dess Barmhärtighetsdirektorium och inom Provinsiallogerna av deras Styrande Underdirektorier eller någon dess underavdelning.

En grupp behövande, som särskilt legat Orden om hjärtat, har varit de fattiga värnlösa barnen. Inom Stora Landslogen samt Skånska och Göta Provinsiallogerna gick man från början in för sluten anstaltsvård i särskilda barnhem. Till barnhemmet i Göteborg hörde som utbildningsanstalt en liten slöjdskola, »Chalmers Slöjde-Skola» kallad, vilken så småningom utvecklades till Chalmers Tekniska Högskola. För att barnen emellertid under sin uppväxttid skulle få komma i åtnjutande av den kärleksfulla vård, som ett föräldrahem kan erbjuda, har man övergått från sluten anstaltsvård till understöd åt barnen antingen i deras hem eller i fosterhem, varvid man tillser att de få en lämplig och god behandling. Så har exempelvis »Stiftelsen Frimurarebarnhuset i Stockholm» enligt 1940 års stadgar till ändamål att till danande av goda medborgare giva vård och uppfostran åt fattiga och värnlösa barn. Inom den Östgötska och Värmländska Provinsiallogen utbetalade man från början understöd åt barnen antingen i deras hem eller i fosterhem.

Bland övriga välfärdsinrättningar kan nämnas Fonden för brödragåvor. Fonden för brödragåvor inom Ordens Stockholmsloger har exempelvis enligt 1894 års stadgar till ändamål att lämna begravningshjälp åt därav behövande ledamöters efterlevande.

Den senaste formen av välgörenhet var inrättandet av ett åldersdomshem, där man och hustru, föräldrar och barn kunde få följas åt. Tanken på ett sådant hem hade länge föresvävat hovpredikanten Henrik Afzelius, och på sommaren år 1910 avreste Afzelius och två andra frimurarebröder, som han lyckats intressera för saken, till Köpenhamn för att där taga närmare kännedom om det av de danska frimurarna därstädes anordnade ålderdomshemmet. Redan i december samma år höll Afzelius i frimurareordens stamhus ett föredrag i ämnet i närvaro av Konungen och Kronprinsen samt ett stort antal frimurare av alla grader. Föredraget utmynnade i ett förslag om bildandet av en förening av frimurare med uppgift att skapa en stiftelse för åstadkommande av kostnadsfria eller billiga bostadslägenheter åt mindre bemedlade män och kvinnor, företrädesvis frimurare samt deras hustrur, änkor och döttrar. Förslagsställaren tillkännagav vidare, att två frimurarebröder för ändamålet skänkt, den ene 25 000 kronor och den andre en tomt i Lidingö, värderad till 37 400 kronor, samt att såväl Konungen som Drottningen medgivit, att, därest stiftelsen komme till stånd, densamma finge bära deras namn.

Entrén till Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Stiftelse i Lidingö.

Det sålunda framlagda förslaget till bildande av en förening för det angivna ändamålet antogs, och på framlagda listor tecknades omedelbart 47 550 kronor till stiftelsen och 1 560 kronor i årsavgifter till föreningen. Samtidigt utsågs en interimsstyrelse för föreningen med uppdrag att utarbeta förslag till stadgar för föreningen, insamla ytterligare medel för stiftelsens räkning samt i övrigt föra saken vidare framåt.

Knappt två månader senare hade interimsstyrelsen, som bestod av hovpredikanten H. Afzelius, kaptenen greve H. von Stedingk, bankiren G. Strandberg, arkitekten Ludvig Peterson och byrådirektören I. Tengstrand, utarbetat förslag till föreningsstadgar, och den 22 februari 1911 stadfästades »Stadgar för föreningen för Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias stiftelse».

Enligt dessa stadgar är föreningens ändamål att i föreningen tillhörig fastighet bereda kostnadsfria eller billiga bostäder åt mindre bemedlade frimurarebröder samt kvinnliga anhöriga till sådana.

Den till föreningen skänkta tomtplatsen i Lidingö har ett ytinnehåll av 11 020 kvm. Den har ett högt och fritt läge, den sluttar mot söder och väster, och den är rätt så kuperad och bevuxen huvudsakligast med barrskog. En mindre del består av åkerjord, lämplig för trädgårdsanläggning.

Man hade ursprungligen tänkt sig att ålderdomshemmet, liksom det i Köpenhamn, skulle bestå av ett enda större byggnadskomplex, varav till en början endast en del skulle uppföras. Arkitekten Ludvig Peterson, som åtagit sig att utan ersättning uppgöra erforderliga ritningar m. m., påvisade emellertid, att man genom tomtens bebyggande med flera jämförelsevis smärre byggnader eller paviljonger om 10 à 11 rum och 6 kök kunde undvika dyrbara terrassanläggningar. Terrängen kunde då fördelaktigare utnyttjas och bättre bevaras, samt skogen mera skyddas. Det hela skulle då snarare få utseende av villakvarter än av en »inrättning», vilket givetvis skulle bidraga till trivseln för lägenhetsinnehavarna. Därest tomten bebyggdes med mindre hus, skulle såväl omfattningen av den första bebyggelsen som ock framdeles skeende utvidgningar helt kunna avpassas efter den befintliga medelstillgången. Man frångick då den ursprungliga planen på ett större byggnadskomplex och beslöt att till en början uppföra två paviljonger och en mindre förvaltningsbyggnad, och redan den 1 oktober 1912 stodo de tre byggnaderna färdiga för inflyttning. Bidragen till stiftelsen hade i slutet av mars samma år stigit till 146 600 kronor.

Stiftelsens modernaste paviljong.

Totalvy över stiftelsens byggnader i Lidingö. (Husen bortom landsvägen.)

Frimurarebrödernas offervillighet har icke mattats av sedan dess. Genom enskilda donationer samt gåvor frånloger ävensom genom årsavgifter av ett ständigt stigande antal medlemmar i Konung Gustaf V :s och Drottning Victorias stiftelse har stiftelsen blivit i tillfälle att undan för undan utvidga ålderdomshemmet i Lidingö. Enligt styrelse- och revisionsberättelsen för år 1941 består hemmet förutom förvaltningsbyggnaden av 9 paviljonger innehållande tillhopa 75 bostadslägenheter, av vilka 2 bestå av tre rum och kök, 48 av två rum och kök samt 25 av rum och kök eller tillhopa 127 rum och 75 kök. Till varje lägenhet höra erforderliga källare- och vindsutrymmen. Inom hemmet voro boende, förutom vaktmästaren med familj, 83 äldre personer, 24 barn och 4 tjänare eller tillhopa III personer.

Ett liknande frimurarehem i mindre skala finnes i Linköping. Grundplåten till detta hem skänktes av konung Gustaf V år 1912 i samband med invigningen av den nya logebyggnaden i Linköping.