Saga sitter på en hög stol vid ett runt bord i NOA:s lunchrum på våning åtta. Hon äter upp snabbnudlarna i plastmuggen trots att de saknar smak och dricker lite av den varma buljongen.
I burkens botten ligger en smet som inte blandats med vattnet. Hon trycker ner ena ätpinnen i den, för spetsen till munnen och känner en smak av citrongräs, sichuanpeppar och salt och förstår hur nudlarna var tänkta att smaka.
Hon slänger burken, torkar av bordet, hänger trasan över kranen, tittar på klockan, tvingar bort sitt obehag inför mötet, går till Manvirs kontor och knackar på den öppna dörren.
– Kom in och sätt dig, säger Manvir. Greta är på väg… Sitt var du vill.
– Har ni hört nånting från Joona?
– Inte än, svarar Manvir och skriver något i sin dator.
Saga sätter sig i en av de blommiga fåtöljerna. Hon vet inte varför hon kallats till ett möte, men tänker att det kanske har med anställningsformen att göra. Hon hoppas att hon ska få operativ befogenhet. Då skulle hon kunna berätta allting om Karl Speler och hans vänner, hon skulle kunna förhöra dem formellt.
En död krukväxt med ett gratulationskort hängande från en av de torra grenarna står i en kartong för pappersåtervinning.
Greta kommer in och stänger dörren mot korridoren efter sig.
– Ursäkta, säger hon och sätter sig i den andra fåtöljen.
– Vet du varför vi har bett om det här mötet? frågar Manvir och vänder sig mot Saga.
– Nej, svarar Saga.
– Okej, vi känner att vi har lite frågor som…
Han tystnar och rullar bakåt i kontorsstolen och tittar på henne med pannan i veck innan han fortsätter.
– Du är på väg att få en anställning här… som operativ kommissarie, säger han långsamt.
– Jag kan nästan inte tro på det, ler hon.
– Men trots att du inte är anställd befinner du dig mitt i en av de största mordutredningarna vi har haft.
– Ja, svarar hon.
– Hur kan det komma sig?
– Jag förstår inte frågan, säger hon. Innan jag är anställd, menar du?
– Ja, nickar Manvir.
– För att mördaren kommunicerar direkt med mig, svarar hon.
– Varför gör han det? frågar Greta och lutar sig framåt.
– Det har vi pratat om, säger hon och försöker avläsa deras ansikten.
– Ja, men det är inte bara det, att han enbart kommunicerar med dig, fortsätter Greta. Du har också en hemlig informatör som ger dig och ingen annan viktig information.
– Kan jag få veta vad det här handlar om? frågar Saga.
– Du har varit väldigt observant som utredare, säger Manvir. Du har avläst mördarens gåtor blixtsnabbt och…
– Inte som Joona, flikar Saga in.
– Men hans logik, hans deduktion förstår jag alltid efteråt, säger Manvir.
– Med dig har det varit som att du bara plötsligt har haft kunskapen, fyller Greta i.
– Nej, alltså… ni vet hur det är, försöker Saga förklara. Ibland har jag gissat utifrån det jag sett… ibland tänkt logiskt… och ibland har jag haft hjälp av en källa som jag lovat hålla hemlig.
– Men du har väldigt ofta haft rätt, ner på detaljnivå… och ändå har vi inte hunnit ifatt mördaren, säger Manvir.
– Är inte det märkligt? frågar Greta.
– Jag går härifrån om ni inte blir tydliga snart, säger Saga. Vad fan är det ni försöker antyda? Säg vad ni vill få sagt!
Röda prickar av upprördhet börjar synas på hennes panna.
– Dina fingeravtryck har hittats på Kymlinge tunnelbanestation, nere på perrongen, säger Manvir och skjuter över rapporten som ligger på hans skrivbord i riktning mot Saga.
– Är jag misstänkt för någonting? frågar hon utan att röra rapporten.
– Vi undrar om det finns något du vill berätta för oss, säger Greta precis när Manvirs telefon ringer.
– Det är Joona, säger han och sätter på högtalaren. Hallå, jag sitter här med Greta och Saga.
– Jag är på planet hem nu… det gick väldigt fort, säger Joona. Jag fick poliseskort till Hamburgs flygplats för att inte missa den här avgången…
Hans röst blir avlägsen och metallisk bakom dånet från flygplanets motorer.
– De ville nog bara bli av med dig, skojar Greta.
– Jag har fått tillåtelse av kaptenen att ringa ett samtal innan vi går ner för landning…
– Du talade med Jakov Fauster? frågar Manvir.
– Ja, det gjorde jag och Saga hade rätt, men…
– Otroligt, säger Manvir torrt.
– Va?
– Det var ingenting.
– Vi har i alla fall ett genombrott, fortsätter Joona. Rovdjuret är en kvinna som besökte Fauster… Han kallade henne för Spindeln, sa att hon suttit på Ytterös slutna psykosavdelning och… hon kom till honom för att lära sig hur hon ska kunna genomföra nio mord utan att bli stoppad… Jag tror att offren, som hänger i gummisäckarna, ska föreställa en spindels metod att lösa upp sina byten i puppor av väv.
Saga reser sig ur fåtöljen.
– Men vi har inget namn? frågar Greta.
– Nej, men… Okej, förlåt, jag måste sluta… jag ringer så fort jag kan.
Det blir tyst i rummet. Manvir lägger mobilen bredvid datorns tangentbord och tittar sedan på Saga.
– Sätt dig igen, säger han.
– Vi måste ju undersöka det här, protesterar hon.
– Det gör vi snart, svarar han.
Hon sätter sig i fåtöljen, suckar och vänder blicken mot dokumentskåpet med skjutdörr av furu och iakttar mönstret av fingeravtryck kring låset.
– Vi behöver en hel del svar från dig, säger Greta.
– Om vad? frågar Saga och möter hennes blick. Jag råkade nudda ett räcke i Kymlinge, jag höll på att svimma… jag är säker på att Joona såg det, men han har kanske glömt att berätta det.
– Det här är ingen anklagelse, men… nånting med magkänslan, säger Greta. Vi måste få veta om du på något sätt har hjälpt mördaren.
Saga stirrar på henne. Hon har blivit alldeles kall i hela kroppen.
– Va?
– Mördaren är ju väldigt kunnig vad gäller kriminalteknik, brottsplatstekniska saker och så vidare, säger Greta.
– Har du bistått mördaren på något sätt? frågar Manvir.
– Vad pratar du om? Joona sa ju precis…
– Jag menar, du har kanske försökt dig på en infiltration på egen hand och blivit tvungen att ge bort en del information.
– Nej, säger Saga otåligt.
– Okej, då vet vi, säger han snabbt.
Saga reser sig igen och känner att hennes rygg är fuktig av svett.
– Joona sa att det är en kvinna som ligger bakom morden, säger Greta och ser på henne.
– Det verkar så, svarar Saga och kan inte låta bli att le snett över den bisarra situationen.
– Visste du det?
– Om det inte är omöjligt är det möjligt, svarar hon sammanbitet.
– Vet du vem kvinnan är?
– Det är inte jag om ni undrar det, svarar hon.
– Det vet vi, men är det du som har valt ut offren? frågar Manvir.
– Va?
– Alla offer är personer i din närhet som du är besviken på…
– Nu räcker det, säger hon mörkt och anstränger sig för att andas lugnt.
– Försök att se det från vårt håll, säger Manvir.
– Varför frågar ni inte Joona samma sak? frågar Saga. Han har haft konflikter med Margot och Verner… han har väldigt många svar, han kopplade ihop tennfigurerna och Silversmeden, löste anagrammet och…
– Vi talar inte om Joona nu, invänder Greta.
– Jag tycker bara att det här är jättedumt, allvarligt talat, säger Saga.
– Är det verkligen det?
– Det är vår plikt att ställa de här frågorna, säger Manvir.
– Okej, men jag bryr mig inte om…
– Och eftersom du inte förstår allvaret upphör din provanställning hos oss nu, avslutar han.
– Jag försöker svara, men ni verkar redan ha bestämt er, så… Fuck off, säger Saga och lämnar rummet.