Saga skakar i hela kroppen när hon går genom trapphuset och ut på baksidan. Framför det låga, gröna gårdshuset står en smal man i skrynklig kavaj och röker.
– Jag letar efter…
– En finurlig katt, säger han.
– Ja, svarar hon och häver sig över stängslet till nästa gård.
Hon springer snett över planen, klättrar på en cykel som står lutad mot en mur, kommer upp på krönet och hoppar ner på en gräsmatta med vita trämöbler, fortsätter fram till ett lågt staket, kliver över och går rakt genom hallonbuskarna in på nästa gård där tre flickor hoppar twist.
Saga stannar och kräks över dagvattenbrunnen under ett stuprör, spottar och stryker bort slem med handen.
Flickorna har slutat leka och stirrar bara på henne när hon springer fram till ett falurött plank.
Hon klättrar upp och river sig på magen när hon hasar ner på andra sidan.
Saga visste givetvis att det fanns risk för en större insats. Det var därför hon skickade fram Karl. Hon hade aldrig trott att de skulle skjuta. Prickskyttar är bara där för säkerhets skull, om operationen skulle gå helt fel, om det skulle uppstå en gisslansituation.
Det här var en avrättning.
Hon korsar en asfalterad innergård med tvättstuga, tar sig över planket och upp på en gård som ligger en meter högre än de andra.
På en liten trätrall står en utegrill och några missfärgade plastmöbler.
Saga släpar med sig bordet över stenläggningen, klättrar upp på det, tar sig över den sista skiljemuren och hoppar ner på en skuggig innergård.
Hon landar på det fuktiga gräset, snubblar framåt genom en buske och återfår balansen.
Smattret från helikoptrarna är mer avlägset nu.
Det gör ont i höger ankel och magen kramar ångestfullt.
Saga haltar fram, öppnar ståldörren och går in i ett vackert trapphus från slutet av artonhundratalet med gröna marmorväggar och röd matta.
Hon fortsätter snabbt fram till den mörka träporten med slipat glas mot gatan, lägger handen på vredet, men tar genast ett steg bakåt.
En polisbuss passerar precis utanför i hög hastighet.
Saga väntar i några sekunder, öppnar sedan försiktigt och tittar ut.
Hon förstår att hon har tagit sig förbi vägspärren. Gatan till höger är blockerad av bilar. Hon ser polisernas ryggar, deras skyddsvästar och förstärkningsvapen.
Hon går ut, svänger omedelbart till vänster och promenerar lugnt längs trottoaren. Sex kvarter bort reser sig de sandfärgade Norra tornen.
En polisbil närmar sig rakt framifrån utan påslagna sirener eller blåljus. Fönstret i den högra framdörren är nedhissat och en hand med en elektronisk cigarett hänger ut.
Hon ställer sig i en port med ryggen mot gatan och låtsas leta i fickorna efter nycklar.
Genom det rombiska glaset ser hon att en äldre kvinna i trapphuset är på väg mot dörren.
Polisbilen rullar långsamt fram och stannar precis bakom Saga.
Kollegorna för ett samtal över Rakel. Hon hör att det rör sig om en slutlig order om verkanseld.
Porten surrar och svänger upp.
Saga måste flytta sig bakåt.
Polisbilen rullar vidare med tungt knastrande däck.
Den gamla kvinnan ser undrande på Saga.
Saga vänder sig bort och skyndar sig upp mot korsningen.
Sirener ljuder avlägset.
Människor sitter på uteserveringarna och äter lunch. Till höger, precis bortom de köande människorna utanför Günters, står fem polisbilar.
I det svepande blå ljuset lägger de ut spikmattor över vägen.
Människor har stannat till för att filma insatsen med sina telefoner.
En uniformerad polis ber dem backa och spänner upp avspärrningsband.
Det hackande smattret från en helikopter ekar mellan husen.
Saga svänger till vänster och skyndar bort från vägspärren.
Hon tvingar sig själv att inte springa.
Fler sirener hörs bakom henne.
Hon närmar sig en byggställning utanför ett hus. En lastbil med lift lyfter ner ett väldigt lass med gipsskivor på trottoaren och fäller sedan upp stödbenen.
Saga ser sig om.
En helikopter med en prickskytt hovrar över ett tak och går sedan högre upp.
Lastbilen börjar rulla och Saga springer fram till den, klättar upp på flaket och drar en bit grå plast över sig.
Bilen kör långsamt bort från vägspärren men saktar in och svänger pysande runt i slutet av gatan.
Saga hasar ut till kanten av flaket och hoppar ner.
Hon landar lite snett och det bränner till i fotleden igen.
Lastbilen får upp farten och kör tillbaka mot byggställningen.
Saga går upp på trottoaren, ställer sig under ett av de stora träden och borstar bort gipsdammet från sina kläder.
Tung trafik passerar på de korsande motorvägslederna och viadukterna mot Solna.
En hög smäll följs av ljudet av glas som går sönder bakom Saga. Hon skälver till och känner en stramhet i nacken när hon vänder sig om.
En äldre man släpper ner tomma vinflaskor i ett av återvinningsstationens kärl.
Hon börjar gå tätt intill fasaden på Norra Stationsgatan när en uniformerad polis kommer ut från en butik tio meter bort och tittar åt hennes håll.
Bakom honom plingar butiksklockan.
Saga ger honom inte en blick, utan vänder sig lugnt mot infarten till en bilverkstad, men ser i ögonvrån hur han börjar famla efter sin tjänstepistol.
I en enda snabb rörelse får hon in handen under jackan och drar loss sin Glock 17 ur hölstret, spinner runt, siktar och skjuter.
Hennes armbåge och axel tar emot rekylen. Partiklar från tändsatsen bränner till över handen.
Kulan går rakt igenom polisens lårmuskel. Blod och benfragment stänker ut bakom honom.
Den skarpa knallen ekar mellan husen.
Saga rusar fram.
Polisen faller snett på axeln och skriker av smärta. En guldtand glimmar till i hans öppna mun.
– Snälla, döda mig inte, flämtar han och trycker ena handen mot såret.
Blod pulserar ut mellan fingrarna. En pöl vidgas under honom. Saga tar snabbt pistolen ur hans öppna hölster och slänger in den under en parkerad skåpbil.
Precis när hon sträcker sig fram och tar hans Rakelenhet plingar dörrklockan till igen.
Saga reagerar blixtsnabbt, vänder och springer snett över gatan.
En bil väjer och tutar utdraget.
Bakom henne avfyras ett varningsskott i luften.
Hon springer hukande intill stängslet. Marken skakar till under hennes fötter när en linjebuss passerar.
En tung duns hörs, bromsar skriker och en människa kastas framåt. Han slår ner på gatan och voltar runt.
En personbil som kommer i motgående riktning kör rakt över honom.
Blod skvätter ut över asfalten.
Det är den andre polisen som blivit påkörd.
Låsta däck glider över underlaget, bromsarna smattrar, personbilen får sladd och snurrar runt.
Saga fortsätter springa när ytterligare en knall hörs. Plåt trycks ihop, glasrutor krossas och splitter virvlar över körbanorna.
Hon släpper Rakelenheten till marken och hölstrar sin Glock medan hon springer så fort hon kan längs Tomtebodavägen.
Adrenalinnivån är så hög att det dånar i hennes öron.
Hon rusar ut på en bro över Klarastrandsleden mot Karolinska institutets campus. Motorvägarnas svängda viadukter skymmer solen högt över henne som väldiga baldakiner.
Sirener från utryckningsfordon hörs.
Det smutsiga stålräcket rinner förbi bredvid henne. Spjälorna flimrar framför trafikleder, branta sprängväggar och rostig räls.
Saga närmar sig flämtande brofästet på andra sidan när hon ser blått ljus svepa över en brun tegelfasad längre fram.
Hon vänder tvärt, springer tillbaka tio meter, hoppar över räcket och hasar på fötterna nerför den branta sandslänten. Resterna av en gammal trätrappa ger vika och Saga dras med i den dammande rörelsen. Hon faller på rygg och slår bakhuvudet i marken, störtar ner genom ogräs och skräp, glider på rygg och hejdas till slut av ett rostigt stängsel framför stupet ner till rälsen.
Hon kommer på fötter och springer på skrå in under bron. Blod rinner från bakhuvudet ner i nacken.
Flämtande gömmer hon sig mot fundamentet.
Tre polisbilar med påslagna sirener passerar över henne.
Det luktar sopor och marken är täckt av cigarettfimpar, tomma ölburkar och sprejflaskor.
Väldiga pelare av betong reser sig överallt som bleka trädstammar.
Damm svävar genom strimmorna av solljus som letar sig ner mellan de höga broarna.
En tät ström av fordon störtar ut ur tunneln längre ner.
Ljudet från en helikopter närmar sig.
Saga fortsätter nerför slänten utmed ett gult kabelrör. Spillrorna av ett krossat matbord ligger i det grova gruset kring ett betongfundament.
Hon har inget val, men tvekar ändå en sekund innan hon springer den sista biten fram till vägtunnelns mynning.
Hon går snabbt intill väggen på den smala remsan till vänster om körbanan. Hennes hår kastas runt av vinddraget från bilarna som passerar tätt intill henne i hög hastighet.
En långtradare tutar brölande och hon trycker sig mot väggen när den dånande passerar.
Sand virvlar upp i hennes ansikte.
Hon spottar, skyndar vidare genom tunneln och stannar inte förrän hon är ute i dagsljuset igen.
Den första etappen är klar.
Femtio meter bort strålar fler än tio körbanor samman i nya tunnlar under ett glänsande höghus.
Skuggan från en helikopter sveper över den snabba strömmen av bilar.
Ljudet från huvudrotorn stegras, stöter i hennes bröst och försvinner sedan bort.
Hon väntar några sekunder innan hon springer på vägrenen så fort hon kan och försvinner in i den nya tunneln.