Sagas hjärta slår snabbt efter samtalet från Randy. Hon befinner sig nästan mitt på den sexhundra meter långa Västerbron.
Skummande vågor syns på fjärden långt där nere.
Hon går på höger sida för att den närmaste biltrafiken ska komma bakifrån.
Den hårda vinden dånar mot kapuschongens tyg.
Tidigare i dag gick hon in i en av Naturkompaniets butiker, tog med sig ett antal klädesplagg till provrummet, valde en mossgrön jacka av vindtyg, slet bort larmet, gömde den under tröjan och gick ut.
Saga ser till att telefonen inte låser sig och vet att hon om någon timme måste hitta ett sätt att ladda den.
En polisbil med påslaget blåljus närmar sig bakifrån.
Saga låtsas titta i telefonen när den passerar förbi.
Hon tvingar sig själv att inte se efter bilen, att bara fortsätta framåt med sänkt huvud.
Efter någon minut stannar hon, vänder ryggen mot trafiken, blickar genom vajerräcket ut över vattnet och bort mot öarnas tätt stående höghus.
Fingrarna är kalla när hon knappar in Joonas telefonnummer och lägger telefonen mot örat.
– Det är jag… jag ringer bara för att säga att Randy har fått en kartong hem till sig, han är nästa offer… och jag sa åt honom att sätta sig i bilen och köra till en plats han aldrig varit på eller pratat om.
– Bra, helt rätt, säger Joona.
– Jag tror att figuren och emballaget är kvar hemma hos honom, men jag har ingen möjlighet att ta mig dit.
– Saga, jag är ledsen för…
Hon avslutar samtalet. Joona ringer tillbaka, men hon svarar inte utan fortsätter bara på bron i riktning mot Långholmen och Hornstull.
Medan Saga går och vinden rycker i hennes jacka upprepar hon för sig själv att Randy kommer att klara sig om han gör som hon säger, om han bara åker långt bort från Stockholm där han kan gömma sig tills det här är över.
Då har Maras plan äntligen fått en spricka – och det som spricker kan också krossas.
Det måste vara möjligt att stoppa henne.
Saga ska börja med att gå efter motorvägen i Skärholmen och leta efter Emoja vejave. Platsen där allting började. Mara tänker lura dit Joona och skjuta honom i ryggen med den sista vita kulan.