TIO

TODD WICKS HADE ALDRIG gjort något sådant här tidigare men å andra sidan hade Todd Wicks heller aldrig varit i Shanghai.

Han hade åkt till Shanghai för att närvara på Shanghai Hi-Tech Expo, och även om det inte var hans första internationella mässa var detta definitivt första gången han hade träffat en vacker tjej i hotellbaren som mycket tydligt signalerade att hon ville att han skulle följa med upp till hennes rum.

Hon var prostituerad. Todd var inte den mest världsvane resenär man kan tänka sig, men det var något han lyckades förstå ganska snabbt. Hon hette Bao och med sin kraftiga men lockande brytning berättade hon för honom att det betydde ”värdefull skatt”. Hon var underbar. Hon var kanske tjugotre år gammal och hade långt, rakt hår i samma färg och med samma lyster som svart granit från Shanxi. Hon hade på sig en åtsittande röd klänning som var elegant och sexig på samma gång. Hon hade en lång och smal kropp. När han först såg henne trodde han att hon kunde vara filmstjärna eller dansös, men när han fångade hennes blick, lyfte hon sitt glas med vitt vin från marmordisken med finlemmade fingrar och gick bort till honom med ett lätt men självsäkert leende.

Det var då som Todd insåg att hon var prostituerad och att hon arbetade.

Han frågade henne om han kunde bjuda henne på en drink och bartendern fyllde på hennes vinglas.

Todd Wicks brukade verkligen inte göra sådana här saker, men hon var så förbluffande vacker att han intalade sig att han var tvungen att göra ett undantag. För en gångs skull.

Före Shanghai var Todd en trevlig kille med ett trevligt liv. Han var trettiofyra år gammal och försäljningschef för området Virginia/Maryland/Washington för Advantage Technology LLC, ett IT-företag från Kalifornien. Han ägde ett hyggligt stort hus i det attraktiva området West End i Richmond och hade två stiliga barn. Han var gift med en kvinna som var smartare, snyggare och mer framgångsrik inom sitt område – läkemedelsförsäljning – än han var inom sitt.

Han hade allt, han hade inget att klaga på och han hade inga fiender.

Fram till den kvällen.

Senare, när han tänkte tillbaka på den kvällen, skyllde han på all den vodka tonic som han hade druckit ända sedan middagen med sina kolleger, och han skyllde på en lätt yrsel från den förkylningsmedicin han hade tagit efter att han hade fått ont i bihålorna under den tjugo timmar långa flygningen från Dulles.

Och han skyllde på den där förbannade flickan. Bao, den dyrbara skatten som förvandlade hans liv till ett helvete.

Några minuter före midnatt klev Todd och Bao ut från hissen på elfte våningen på Sheraton Shanghai Hongkou Hotel. De gick arm i arm och Todd vinglade lite på grund av all alkohol och av att hans hjärta slog så hårt av upphetsning. När de kom fram till slutet av korridoren kände Todd varken skuld eller ångest för vad han var på väg att göra, bara en viss oro över hur han skulle dölja uttaget i bankomaten på 3 500 kinesiska yuan – över 500 dollar – för sin hustru. Men han sade till sig själv att han fick oroa sig över det på morgonen.

För nu fanns det ingen anledning att bekymra sig över sådant.

Hennes svit var likadan som hans, en king size-säng i ett rum som låg innanför ett vardagsrum med en soffa och en stor teveskärm, men hennes rum lystes upp av stearinljus och doftade av rökelse. De satt på soffan och hon erbjöd honom ytterligare en drink från baren, men nu var han rädd för att hans sexuella förmåga skulle påverkas om han drack för mycket och därför tackade han nej.

Småpratet förförde Todd Wicks lika effektivt som den unga kvinnans skönhet. Hon berättade om sin barndom på ett avväpnande vis och hennes frågor om honom och var han hade växt upp, om hans bröder och systrar, och hennes försynta undran om vilken sport det var han ägnade sig åt som gjorde att han var i så god fysisk kondition – allt detta trollband honom och gjorde honom än mer benägen att kasta all försiktighet över bord.

Han älskade hennes röst. Den var låg och stapplande men intelligent och full av självförtroende. Han ville fråga henne hur det kom sig att en så trevlig flicka som hon hade hamnat i den här situationen, men det verkade lite olämpligt. Hotellet var trivsamt, och Todds avtrubbade hämningar gjorde det svårt för honom att se något fel med det som höll på att hända. För övrigt kunde han inte se något alls förutom hennes glittrande ögon och djupa urringning.

Hon lutade sig fram för att kyssa honom. Han hade inte ens givit henne de 3 500 yuan han var skyldig, men han hade en stark känsla av att hon inte tänkte på pengarna just nu.

Todd visste att han var ett kap, och säkert tio gånger bättre än alla andra torskar hon hade plockat upp. Todd tvekade inte det minsta över att Bao var fascinerad av honom, lika mycket som han var fascinerad av henne.

Han kysste henne djupt, lade händerna på ömse sidor om hennes lilla ansikte och höll fast henne för att förlänga kyssen.

Strax gled de ner från soffan till golvet och kort därefter låg hennes klänning och skor på golvet i vardagsrummet, medan de själva hade förflyttat sig till sovrummet. Hon låg på sängen, han stod naken över henne.

Han ställde sig på knä och hans fuktiga händer gled uppför utsidan av hennes ben. Han sökte sig fram till hennes trosor och drog försiktigt i dem. Hon fogade sig, och han såg detta som ytterligare ett bevis på att hon kände lika djup lust som han. Hon höjde sig uppåt för att hjälpa honom att dra av silkestrosorna från hennes smala höfter.

Hennes mage var platt och muskulös och hennes alabasterfärgade hy skimrade i det svaga skenet från stearinljusen.

Trots att Todd stod på knä, kände han hur knäna skakade under honom. Han reste sig långsamt på ostadiga ben och sedan lade han sig ner på sängen.

Några ögonblick senare förenades de. Han låg ovanpå henne, han befann sig tusentals mil hemifrån och ingen skulle någonsin få reda på något.

Till en början rörde han sig långsamt men bara under en kort stund. Sedan började han röra sig snabbare och snabbare. Det droppade svett från hans panna ner mot hennes ansikte. Hon såg djupt koncentrerad ut med hårt sammanpressade ögon. Han tolkade det som extas.

Han ökade takten än mer, och strax fastnade hans blick på hennes vackra ansikte när hennes huvud började röra sig från höger till vänster i en orgasm.

Ja, detta var en affärsuppgörelse för henne, det var hennes jobb, men han kände hur hon kände honom, och han kunde säga med absolut säkerhet att hennes orgasm var äkta och att hennes blossande hud var varm som en följd av en känsla inuti henne som skilde sig från den känsla som hon hade upplevt tillsammans med andra män i det förflutna.

Hon var helt besegrad av sina känslor precis som han själv.

Han fortsatte att röra sig ytterligare en liten stund, men sanningen att säga var hans uthållighet inte lika bra som han hade hoppats, och det gick för honom kort därefter.

När han flämtade och andades tungt där han låg ovanpå henne, hade deras kroppar upphört att röra sig bortsett från hans tunga andhämtning och hennes tungt dunkande hjärta. Hon öppnade långsamt ögonen.

Han stirrade djupt in i dem och gyllene gnistor blänkte till i skenet från stearinljusen.

Just när han tänkte berätta för henne att hon var perfekt, blinkade hon till och sedan stirrade hon på en punkt ovanför hans högra axel.

Todd log och vred långsamt på huvudet för att följa hennes blick.

Vid kanten av sängen, ovanför Todds nakna kropp, tornade en bister, medelålders kinesisk kvinna upp sig. Hon var klädd i en duvgrå overall. Med en röst lika vass som en kniv som hade slipats mot ett bryne sade hon: ”Är ni klar nu, mr Wicks?”

”Vad i helvete?”

När han frigjorde sig från Bao och reste sig upp, såg han andra män och kvinnor i hotellsviten. Det rörde sig om fem, sex främlingar som på något sätt hade lyckats ta sig in i rummet medan Todd hade varit helt försjunken i sin extas.

Han sjönk ner på golvet. Han var naken och kröp runt på alla fyra och letade efter sina byxor.

Hans kläder var borta.

Tio minuter senare var Todd Wicks fortfarande naken, även om kvinnan i den grå overallen hade hämtat en handduk till honom från toaletten. Han satt på kanten av sängen med handduken runt midjan. Han var tvungen att hålla hårt om den för den var inte stor nog att skyla honom ordentligt. Takljuset var tänt och stearinljusen hade släckts, och det var som om alla främlingarna runtomkring honom hade glömt bort honom. Han satt där halvnaken medan män och kvinnor i svarta och grå overaller och regnrockar gick runt i rummet.

Han hade inte sett till Bao sedan hon iklädd morgonrock snabbt hade förts ut genom dörren strax efter främlingarnas uppdykande.

På den femtiotvå tum stora plasmaskärmen i vardagsrummet, väl inom synhåll för Todd där han satt på sängkanten, tittade ett par män på en inspelning som de uppenbarligen hade gjort med en övervakningskamera. Todd sneglade mot skärmen när de satte på den och han såg sig själv sitta på soffan och nervöst småprata med Bao. De spolade fram ett par minuter och kameravinkeln växlade. Ytterligare en kamera hade uppenbarligen gömts undan i sovrummet högt upp i hörnet vid sängen.

Todd betraktade hur han tog av sig kläderna och stod där naken med erektion. Sedan ställde han sig på knä mellan Baos ben.

Männen spolade fram inspelningen igen. Todd gjorde en grimas när hans mycket nakna och vita rygg började röra sig i skämtteckningsliknande hastighet.

”Herregud”, muttrade han och vände sig bort. Att titta på detta i ett rum fullt med män och kvinnor, ett rum fullt med främlingar, var rena rama mardrömmen. Han skulle inte klara av att titta på sig själv när han låg med någon ens om han var ensam. Det kändes som om hjärtat kramades åt i bröstet på honom och att musklerna i ländryggen hade dragit ihop sig runt ryggraden.

Todd tyckte det kändes som om han skulle spy.

En av de två männen som stod vid teven vände sig om mot honom. Han var äldre än Todd, kanske fyrtiofem, och han hade sorgsna, tunga ögon och smala axlar. Han tog av sig regnrocken och gick fram mot Todd. Han hängde regnrocken över underarmen och drog ut en stol från skrivbordet och ställde vid sängkanten. Sedan satte han sig ner mitt framför Wicks.

De sorgsna ögonen såg Todd rakt i ansiktet samtidigt som mannen sträckte ut högerhanden och klappade Todd lätt på axeln. ”Jag beklagar det här, mr Wicks. Vi har verkligen betett oss ytterst påfluget. Det måste kännas förfärligt för er.”

Todd tittade ner i golvet.

Mannen talade bra engelska. Hans accent var brittiskengelsk och tonfallet var lite tvärt på asiatiskt vis.

”Jag heter Wu Fan Jun och är kriminalare vid Shanghaipolisen.”

Todd fortsatte att stirra rakt i golvet. Förlägenheten och förnedringen var outhärdlig. ”För Guds skull, kan jag få lov att ta på mig mina byxor?”

”Tyvärr inte. Vi är tvungna att beslagta dem som bevismaterial. Däremot kan vi hämta lite kläder från ert rum. Ni bor väl i rum 1844, eller hur?”

Wicks nickade.

Till höger om honom i vardagsrummet fortsatte uppspelningen på den femtiotvå tum stora plasmaskärmen. Todd sneglade dit och såg sig själv från en annan vinkel.

En vinkel som inte var mer smickrande än den tidigare.

Vad i helvete? Håller de där typerna på att redigera filmen?

”Kan ni inte stänga av det där?”

Wu slog ihop händerna som om han själv hade glömt och sedan ropade han på mandarin över sviten. En man rusade bort till teven och mixtrade med fjärrkontrollen i flera sekunder.

Till sist slocknade äntligen skärmen och Todds lustfyllda stön tystnade i det för övrigt helt tysta rummet.

Wu sade: ”Så ja. Då så. Jag behöver knappast berätta för er att det här är en mycket känslig situation.”

Todd bara nickade och tittade ner i golvet.

”Vi har utrett ... otillbörlig verksamhet här på hotellet under en tid. Prostitution är olagligt i Kina eftersom det är ohälsosamt för den kvinnliga parten.”

Todd sade ingenting.

”Har ni familj?”

Wicks tänkte just säga nej som ett rent reflexmässigt svar för att hålla sin familj utanför det här, men hejdade sig. Jag har foton av mig, Sherry och barnen i plånboken och i min bärbara dator. Han visste att han inte kunde förneka att de existerade.

Han nickade. ”Jag är gift och har två barn.”

”Pojkar? Flickor?”

”En pojke och en flicka.”

”Då är ni en lycklig man. Själv har jag fru och en son.”

Todd tittade upp mot Wu och såg in i hans sorgsna ögon. ”Vad kommer att hända nu?”

”Mr Wicks, jag beklagar verkligen den situation som ni befinner er i, men det var inte jag som försatte er i det här predikamentet. Ni utgör bevis som vi behöver i vårt åtal mot hotellet. Deras prostitutionsverksamhet är källa till stor oro här i staden. Föreställ er bara att det var er unga dotter som hade hamnat i ett liv som ...”

”Jag är oerhört ledsen. Jag har aldrig gjort något sådant här förut. Jag har ingen aning om vad som for i mig.”

”Jag ser att ni inte är någon dålig människa. Om jag fick bestämma, skulle vi bara avskriva det här som en olyckshändelse, en turist som hamnade mitt uppe i något otrevligt och låta det hela bero. Men ... ni måste förstå att jag inte har något annat val än att gripa er och åtala er för att ni anlitat en prostituerad.” Wu log. ”För hur skulle jag kunna åtala hotellet och kvinnan om jag inte har er. Ni utgör nämligen det tredje hörnet av triangeln i detta mycket sorgliga brott.”

Todd Wicks nickade frånvarande och förmådde ännu inte tillgodogöra sig att det här verkligen hände honom. Men sedan fick han en idé och han ryckte till av upphetsning samtidigt som han höjde blicken. ”Jag kan lämna ett uttalande. Jag kan betala böter. Jag skulle kunna lova att ...”

Wu ruskade på huvudet och de tunga påsarna under hans ögon verkade sjunka än längre ner. ”Todd, Todd, Todd. Det där lät som om du försökte erbjuda mig någon sorts muta.”

”Nej. Självfallet inte. Det vore mig helt främmande ...”

”Nej, Todd. Det vore mig helt främmande. Här i Kina finns en viss korruption. Det är inget jag förnekar. Men den är inte alls lika omfattande som resten av världen vill göra gällande och även om det kanske låter lite oförskämt vill jag påstå att en stor del av denna korruption härrör från västerländskt inflytande.” Wu viftade med en liten hand mot rummet för att antyda att Todd själv hade utsatt Wus stackars fosterland för denna korruption men han sade det inte högt. I stället ruskade han bara på huvudet och sade: ”Jag vet inte om det finns något jag kan göra för att hjälpa dig.”

Todd sade: ”Jag vill tala med min ambassad.”

”Det finns bara ett amerikanskt konsulat här i Shanghai. Ambassaden ligger i Beijing.”

”Då skulle jag vilja tala med någon på konsulatet.”

”Det kan självfallet ordnas. Men eftersom jag själv har hustru och barn vill jag påpeka att om det amerikanska konsulatet underrättas om den här situationen, måste Shanghaipolisen överlämna våra bevis till konsulatet. Det är nämligen viktigt för oss att visa att detta inte rör sig om någon fabricerad anklagelse mot dig.”

Todd kände ett litet hopp tändas. Att det amerikanska konsulatet skulle få kännedom om att han hade bedragit sin hustru med en kinesisk prostituerad skulle vara än mer förnedrande, men de kanske kunde hjälpa honom ur den här knipan.

”Och tro inte att konsulatet kan sopa den här historien under mattan. Deras inblandning i det här kommer i huvudsak bli att meddela dina nära och kära i USA om din situation, och att hjälpa dig att hitta en advokat som kan hjälpa er.”

Fan, tänkte Todd och det lilla hopp han hade känt dog tvärt.

”Och om jag helt enkelt erkänner mig skyldig?”

”Då kommer du att stanna kvar här en tid. Du kommer att hamna i fängelse. Om du däremot bestrider anklagelsen” – Wu kliade sig i bakhuvudet – ”även om jag inte begriper hur det skulle gå till eftersom vi har hela ... hela akten inspelad med både bild och ljud, men om du gör det, då kommer det att bli en rättegång, och den kommer att få en viss uppmärksamhet, inte minst i USA.”

Todd Wicks kände sig illamående.

Just då höjde Wu ett finger i luften som om han fått en idé. ”Men, mr Wicks, jag tycker om dig. Jag ser att du är en man som har gjort ett allvarligt misstag genom att ge efter för sina liderliga lustar och inte låta sig styras av intellektets röst, eller hur?”

Todd nickade ivrigt. Tänkte Wu erbjuda honom någon form av utväg?

”Jag kan tala med mina överordnade och ta reda på om det finns någon annan lösning på det här problemet.”

”Vad ... vad ni än vill att jag ska göra ... så gör jag det.”

Wu nickade eftertänksamt. ”Jag tror att den lösningen vore bäst, inte minst med tanke på din hustru och dina två små barn. Jag ska ringa ett samtal.”

Wu klev ut ur rummet, men han ringde inte till någon för när det kom till kritan behövde han inte tala med någon. Han kom inte från Shanghaipolisen, han var inte gift eller hade några barn och han var inte här för att bedriva en utredning mot hotellet. Nej, allt detta var lögner, och att ljuga var en central del av Wus arbete. Han kom från MSS, Ministeriet för statssäkerhet, och Todd Wicks hade just gått i hans honungsfälla.

Normalt var Wu fullt upptagen med att själv hitta lovande offer för sina fällor, men Todd Wicks från Richmond i Virginia var annorlunda. Wu hade fått en order från sina överordnade med en lista med namn på anställda inom diverse teknologiska företag. Shanghai Hi-Tech Expo var en av de största teknikmässorna i världen, och det var inte särskilt förvånande att tre av männen på hans överordnades lista närvarade där. Wu hade inte kommit någon vart med den första mannen, men lyckats hundraprocentigt med nummer två på listan. När Wu stod i korridoren visste han att det i sviten på andra sidan väggen fanns en amerikan som skulle kasta sig över möjligheten att få spionera för Kinas räkning.

Han visste inte vad hans överordnade hade i åtanke för Todd Wicks. Det var inte hans sak att känna till och inte heller något han brydde sig om. Wu levde som en spindel; hela hans liv, hela hans varelse, var koncentrerad på att känna ryckningar i nätet som berättade för honom att ett nytt offer närmade sig. Han hade fått Todd Wicks att fastna i sitt nät såsom han hade fått så många andra att fastna, men han tänkte redan på den japanske försäljaren på samma hotell, ett mål som Wu redan hade lyckats lura till utkanten av sitt nät. Wu förväntade sig att han skulle fastna i nätet före gryningen.

Han älskade verkligen Shanghai Hi-Tech Expo.

Todd var fortfarande naken även om han med hjälp av ihärdigt teckenspråk hade lyckats få en av poliserna att ge honom en handduk som han virat om kroppen, och slapp hålla ihop med ena handen.

Wu kom in i rummet och Todd tittade på honom med hopp i blicken, men Wu ruskade bara sorgset på huvudet och sade sedan något till en av sina yngre poliser.

Handklovar dök upp och Todd drogs upp från sängen.

”Jag har talat med mina överordnade och de vill att jag ska ta med dig.”

”Herregud. Kan vi inte ...”

”Häktet är vidrigt, Todd. Jag blir både personligt och yrkesmässigt förnedrad av att ta med mig en utbildad utlänning dit. Jag kan försäkra dig att standarden inte motsvarar kraven i ditt land.”

”Jag bönfaller er, mr Wu. Ta mig inte till häktet. Min familj får inte veta något om det här. Jag kommer att förlora allt. Jag gjorde bort mig. Jag vet att jag gjorde bort mig, men jag bönfaller er att släppa mig.”

Wu verkade tveka ett ögonblick. Efter en trött axelryckning som sade att han inte kunde göra något åt saken, talade han lågt med de fem andra i rummet och de gick snabbt därifrån så att Wu och Todd blev ensamma kvar i rummet.

”Todd, av dina resehandlingar framgår att du skulle lämna Kina om tre dagar.”

”Det stämmer.”

”Jag kanske kan ordna så att du slipper sitta i fängelse, men i så fall måste du vara beredd att stå till tjänst med lite hjälp.”

”Jag svär! Jag lovar att göra vad som än krävs.”

Wu verkade fortfarande tveka, som om han inte kunde bestämma sig. Till sist tog han ett steg fram mot Todd och sade lågt: ”Gå tillbaka till ditt rum. I morgon går du till mässan och utför ditt arbete som vanligt. Du ska inte tala med någon om vad som har hänt här.”

”Självfallet! Självfallet! Å, herregud, jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig.”

”Du kommer att bli kontaktad, men kanske inte förrän du har återvänt till ditt land.”

Todd slutade tacka Wu och sade: ”Okej. Jag förstår ... jag är beredd att göra vad som helst.”

”Låt mig ge dig en varning som en vän, Todd. De som kommer att be dig om en tjänst, kommer att förvänta sig att du är tjänstvillig. De kommer att ha kvar alla bevis mot dig om vad som hände här.”

”Jag förstår”, sade han, och det var sant, han förstod verkligen. Nej, Todd Wicks var inte särskilt världsvan, men nu började han få en stark känsla av att han hade gått i en fälla.

Fan också! Det var så jävla dumt.

Men oavsett om de hade arrangerat allt det här eller inte, hade han gjort bort sig. Han var beredd att göra vad som helst för att förhindra att den där videon nådde hans familj.

Han var beredd att göra vad helst som den kinesiska underrättelsetjänsten bad honom att göra.