GÖTGATAN, SÖDERMALM, FREDAG 21 JUNI
”Här kommer jag med midsommaren”, säger Bergman när han kommer in i lägenheten med ett flak Pripps blå i famnen.
”Juste, kompis. De lär behövas. Det är inte många som är kvar i stan nu.”
”Vi är kvar. Räcker inte det för en fest? Vi åker till Smedsuddsbadet. Packa badbrallorna.”
”Men det är ju iskallt i vattnet”, protesterar Modin.
”Lägg av. Vad hände med Grisslehamnssonen? Där är det väl knappast mer än sjutton grader ens i slutet av sommaren.”
”Det kan faktiskt bli tjugofyra grader i Ålands hav. Men okej, vi åker dit. Kyla är stärkande för själen.”
”Har du ringt din mamma?” frågar Bergman när han ställer ned ölflaket på köksbordet.
”Nej, hurså?”
”Jag tycker att du borde göra det. Hon sitter ju ensam och väntar säkert på att du hör av dig. Det är ju trots allt midsommarafton.”
”Ja, ja. Du tänker på allt du, Bergman. Jag ringer henne sedan. Nu åker vi och badar!”
Fem minuter senare sitter de i en taxi på väg till Kungsholmen. Bergman ville ta t-banan, men Modin envisades. Nu när han tjänar bra med pengar tycker han inte att det finns någon anledning att snåla. Trafiken är gles och resan längs Söderleden och Norrmälarstrand tar inte mer än tio minuter.
”Jag tar det. Staten betalar”, säger Modin och tar fram det American Express-kort han har fått från jobbet. Kortet har ingen begränsning och är kopplat till ett hemligt konto i utlandet, där SSI sätter in hans lön och pension.
De går ned till badet och Bergman tar av sig ryggsäcken som han har packat full med öl. Han lägger ut en filt på gräset en bit från strandlinjen. Det är ganska gott om plats på badet, och Modin föreslår att de ska kasta frisbee.
Bergman iakttar Modin när han kastar sig efter frisbeen. Han har låtit håret växa sedan han muckade från Kustjägarna, och nu är det solblekt och går ned en bit över öronen. Han börjar smälta in bland Stockholms unga befolkning igen, och ser inte ut som en stridis längre. Det stora blåmärket på bröstet som han fick efter trafikolyckan i julas har nästan försvunnit. Det enda som skulle kunna avslöja att han är en operatör i hemlig tjänst är hans vältränade och seniga kropp, tänker Bergman. Han har alltid haft sämre fysik än Modin, och han avundas honom hans naturliga styrka och spänstighet. Modin skulle säkert ha kunnat bli elitidrottare om han velat det.
”Kasta så att jag kan slänga mig”, ropar Modin.
Bergman gör ett lågt kast och Modin slänger sig åt sidan och fångar frisbeen med en hand, rullar runt över ena axeln och kommer upp i stående igen. Bergman ser hur folk runt omkring dem tittar på Modin.
”Du ska alltid stajla”, säger han.
”Äh, det är kul. Ska vi bada?”
De springer ned till vattnet och efter att ha känt på temperaturen går de långsamt i och tar några simtag.
”Nej, det blir ingen långtur för mig idag”, säger Bergman och går snart upp på stranden igen. När de är tillbaka vid filten och har satt sig ned tittar Bergman försiktigt på Modin och säger:
”Ska du verkligen jobba kvar på Byrån? Jag menar, efter olyckan och det som hände Cats Falck.”
Modin rotar runt i ryggsäcken och öppnar en öl.
”Värst vad du var omsorgsfull.”
”Äh, lägg av. Man bryr sig väl om sina kompisar.”
”Men för att svara på din fråga så vet jag inte”, säger Modin och suger upp skummet som rinner från ölburken. ”Fast fördelarna överväger nackdelarna, tycker jag. Tänk inte på det nu.”
”Jag menar allvar, Modin. Ditt jobb kommer bara att bli värre. SSI är i grunden författningsvidrigt, precis som föregångaren IB var. Jag tror inte på en stat i staten. Det brukar förr eller senare spåra ur. Du minns väl vad Nixon gjorde?”
”Vad menar du?” Modin lutar sig bakåt på armbågarna och spanar in två tjejer en bit bort som skrattar glatt åt något.
”Jag menar det som hände under Watergateaffären. Det var väl folk som ni som bröt sig in i demokraternas partihögkvarter i USA? Förr eller senare kommer du att användas för någons eller någras privata intressen. Som till exempel för politiskt spioneri.”
”Äh, sossarna har alltid spionerat på sina motståndare, Bergman. Och om inte jag gör det så kommer någon annan att göra det … och få ta över mitt kontokort och mina pensionspengar.”
”Det där är argument som inte håller, och det vet du.”
”Jag tänker inte misslyckas igen, Bergman. Jag kan inte svika min farsa och morsa. Det är viktigt för dem att jag är någon. Du vet hur farsan var.”
”Men kom igen. Din pappa är död sedan flera år och din mamma vet väl inte ens vad du gör?”
”Nej, hon gör inte det, och det är ett problem.”
”Du tänker väl inte berätta om det?”
”Nej, du vet att jag inte får det. Men bara känslan av att jag gör något viktigt för landet ger mig tillfredsställelse, liksom. Jag mår bra av det. För det mesta i alla fall. Och vad skulle jag annars göra? Köra taxi? Dessutom har jag vant mig vid att ha pengar.”
Bergman ser ut att vara på väg att protestera när Modin sätter sig upp och skålar i luften med en av tjejerna. De verkar vara intresserade, nickar tillbaka och är fnittriga. Det är väl solen och värmen. Det är en härlig dag, tjugo grader minst och klar himmel.
”Du behöver inte oroa dig”, säger Modin och vänder sig mot Bergman igen. ”Jag tål det här jobbet. Du vet att jag är stark.”
”Ingen är så stark, Modin. Inte ens du. Det är en jävla massa skit ni håller på med. Jag fattar inte hur dina chefer tänker. Du jobbar på en hemlig, statlig avdelning som varken följer svensk lag eller internationell rätt.”
”Vi skyddar faktiskt Sverige. Äh, skål, Bergman. Har du inte sett tjejerna mitt emot?”
”Jag menar allvar”, säger Bergman och tittar ned i det nedtrampade gräset framför sig. ”Hur mår du egentligen? Med tanke på allt som du har gjort i rikets tjänst.”
”Det är midsommar, kompis. Vi tar det där en annan gång, okej?”
”Okej”, säger Bergman och reser sig upp. Han funderar en stund och går sedan fram till tjejerna.
”Vad ska ni göra ikväll?” frågar han och sätter sig ned på huk.
”Gissa det du.”
”Kom igen. Vi är infödda här, vi kan visa er runt. Var kommer ni ifrån?”
”Västerås.” Tjejerna skrattar igen samtidigt som Modin kommer fram till dem.
”Vad tror ni om att gå till Bacchi vapen i Gamla Stan?” säger Bergman och ler. ”Det är inte många ställen som är öppna ikväll. Alla är ju ute i skärgården.”