”Får jag lov?”
Modin vänder sig om. Bakom honom står en av tjejerna från Västerås, den ljushåriga som skrattade så uppfriskande på Smedsuddsbadet tidigare idag. Modin, Bergman och Krattan har haft en bra kväll hittills. Modin har beställt in all möjlig sprit och öl, och Krattan verkar bottenlös. Men kul har de.
”Visst, men sätt dig en stund först”, säger Modin. ”Ta ett glas. Vi har tagit in en bricka med blandad grogg.”
Modin häller upp rikligt med Bacardi i ett högt glas med is och fyller på med Coca-Cola.
”Var har du kompisen”, frågar Bergman över musiken.
Tjejen, som visar sig heta Annika, vinkar till någon på andra sidan det halvfulla dansgolvet, och hennes mörkhåriga väninna från badet kommer över till deras bord.
”Det här är Mona”, säger Annika och tar en klunk. Hon frågar inte utan häller upp en grogg till sin kompis också. ”Här fanns det tydligen resurser.”
”Ja, för fan. Det är Krattan här som fyller år”, säger Modin och dunkar Krattan i ryggen.
”Jag fyller inte år …”, mumlar Krattan berusat.
”Det gör du visst det. Du minns det bara inte längre, men det gör inget.”
De fem sitter vid bordet, dricker, samtalar, skrattar och dansar om vartannat. Till slut somnar Krattan med kinden mot den fuktiga bordskivan.
”Låt honom sova”, säger Modin. ”Han har varit uppe länge, nästan hela sitt vuxna liv.”
”Hur känner ni den där gubben”, frågar Annika och drar sitt ljusa hår bakom ena örat. Hon har en vit åtsittande tröja som framhäver hennes kropp. Modin känner en längtan i bröstet. Det var länge sedan han kramade någon, om man räknar bort hans mamma då, förstås.
”Krattan är Bergmans farsa”, säger han och skrattar.
”Äh, lägg av. Låt killen vara”, säger Bergman och lägger ena handen på Krattans rygg. Han sover tungt med ett leende på läpparna.
”Här kan han inte sova. Följ med här”, säger en kraftigt byggd vakt som plötsligt har dykt upp vid bordet. Han tar tag i Krattans ena arm.
”Låt honom vara”, säger Modin och reser sig upp.
En annan vakt som har stått en bit bort och iakttagit dem lägger snabbt armen runt Modins hals bakifrån och bryter ned honom. Modin blir överraskad men vrider sig ur greppet och sparkar undan benen på vakten. Han rycker tag i hans jacka för att han inte ska slå huvudet i trägolvet.
”Oj, det var visst halt”, säger han sedan och skrattar.
”Lägg av, Modin. Behärska dig!” säger Bergman och tar tag i hans arm.
Modin skakar av adrenalinkicken, men han inser att Bergman har rätt. Han har inte råd med ett slagsmål på krogen nu när han snart ska vara tillbaka på jobbet igen. När vakten reser sig och tar fram en batong, säger han med armarna i luften:
”Vi ger oss. Ingen vill ha bråk. Stoppa undan nassebatongen nu, Arnold.”
”Vill du ha smörj”, skriker vakten högt över dansgolvet. Musiken har tystnat nu och alla i rummet tittar på dem.
”Sluta”, säger Bergman. ”Vi ska gå. Han har lugnat ned sig.”
Vakten ser ut att vara beredd att kasta sig över Modin med batongen vid minsta tecken på mer bråk.
”Vi ska ha farsan med oss hem”, säger Modin och tar tag i Krattans ena armbåge och får upp honom till stående, om än med visst besvär.
Annika och Mona följer efter sällskapet när vakterna ledsagar dem ut ur lokalen. Musiken drar igång på dansgolvet igen, och det sista Modin hör är introt till ”Can’t Fight This Feeling” med Reo Speedwagon.