SÖDERMALM, MÅNDAG 24 JUNI
”Hur gick det med Annika?”
”Hur gick det med Mona?” kontrar Modin.
”Mona somnade, och sedan var hon försvunnen på morgonen.”
”Hon var radikal.”
”Kanske det, men vad har det med saken att göra?”
”Den påverkar deras sexliv, politiken”, säger Modin.
”Du skojar?”
”Nej, jag menar allvar. De kan inte tänka på något annat, och din livsstil var nog avtändande. När hon såg utsikten över Riddarfjärden istället för över silon i Västerås hamn blev hon torr som fnöske.”
”Äh, lägg av”, säger Bergman irriterat. ”Nu är du bara fånig.”
Modin dricker ur sin öl.
”Ska vi ta in en till?”
”På en måndag? Du borde inte dricka så mycket. Har du hört av Annika, förresten?”
”Nej. Vi snackar om något annat. Hur går det med hemdatorerna?” frågar Modin och flinar.
”Flina lagom”, säger Bergman. ”Snart har vi hela marknaden i Skandinavien.”
”Jag visste inte ens att det fanns en marknad för hemdatorer.”
”Det gör det, och vi tar hela tiden marknadsandelar från Commodore.”
”Jaha”, säger Modin och försöker verka intresserad. Han ser ut över lokalen de sitter i, Gröne jägaren på Götgatan.
”Hur är det själv på hemliga byrån?” frågar Bergman och fångar hans uppmärksamhet igen.
”Det suger. Jag har blivit av med min operatörstjänst, åtminstone tillfälligt. Nu har jag fått inre tjänst – som utredare. Chefen kom på att jag fortsatte att undersöka Cats Falcks försvinnande.”
”Vet han om att det var vi som hittade henne?”
Modin skakar nekande på huvudet och stoppar den sista potatisbiten på sin tallrik i munnen. Sedan torkar han sig noga med en pappersservett.
”Kaffe?”
”Nej, jag tror inte det”, säger Bergman och tar sig om magen. ”Kan du inte passa på att sluta helt som militär?” fortsätter han. ”Jag kanske kan fixa ett jobb åt dig på försäljningsavdelningen. Du har alltid varit en säljare, Modin.”
”Jag ska tänka på saken. Men jag är säker på att de snart kommer att sakna mig där ute på fältet. Det kommer inte att dröja länge innan vi har en kris igen, och då kommer de att behöva mig – en hot shot.”
”Är du säker på det?”
”Självklart”, säger Modin, och hoppas att det inte syns på honom att han egentligen är långt ifrån säker på sin sak. Han reser sig upp och går och beställer två öl. När han återvänder till bordet med ett glas i vardera handen säger Bergman:
”Du är farlig, Modin. Du går in så hårt för allt du gör, och kastar dig in i saker utan att tänka efter. Det passar förmodligen inte på en säkerhetstjänst.”
”Varför inte?” säger Modin och räcker över det ena glaset till Bergman. Han tar en stor klunk av sin egen öl och får skum på den rakade överläppen.
”De behöver killar som lyder deras minsta order, och någon sådan är inte du. Börja hos oss på Apple. Det är ett framtidsjobb, och du kommer garanterat att sova bättre om nätterna.”
”Jag skulle sakna spänningen och pengarna.”
”Äh, lägg av.”
”Jag menar allvar.”
”Jag tycker att du ska sluta innan det är för sent. Då kan du skaffa flickvän, bli en vanlig kille igen, leva livet.”
”Det kanske redan är för sent”, säger Modin och tittar ned i sitt tomma ölglas. ”Kan vi inte ta en till?”
”Okej, men det får bli den sista”, säger Bergman och vinkar på servitören. Sedan fortsätter han:
”Du mår inte bra, Modin. Jag kan se det. Skaffa dig ett vanligt jobb istället.”
”Hur fan skulle Byrån våga låta mig sluta med tanke på allt jag redan har gjort och allt jag vet om dem? De kommer alltid att ha en hållhake på mig. Jag har mördat, Bergman!”
”Inte så högt. Här, drick lite öl.”
Han skjuter ölen som servitören nyss kom in med närmare Modin och byter hastigt ämne.
”Ska vi ses i helgen?”
”Vi får se”, säger Modin. ”Jag måste gå hem nu. Det här var ingen bra dag, Bergman.”