SÖDERMALM, LÖRDAG 29 JUNI
Det fanns en grupp diplomater på UD som tvingade statsministern att sätta Sovjets intressen före de svenska.
(Förre diplomaten och UD-tjänstemannen Bo J Theutenberg i sina dagboksanteckningar från 1980-talet.) http://www.inblick.se/opinion/2017/06/29/palmemordet-i-ny-dager
”Vi borde dra till Gotland i sommar.”
”I år igen?” säger Modin och lutar sig på armbågarna där han ligger på de solvarma klipporna.
Han och Bergman befinner sig längst ut på Långholmen, nedanför Karlshälls gård, och tittar ut över Riddarfjärden mot Kungsholmen på andra sidan vattnet.
”Ja, vore inte det kul?” säger Bergman och öppnar en burk starköl. ”Vi kan cykla som vi gjorde förra året.”
Han suger i sig skummet på ovansidan av ölburken innan han fortsätter:
”Och hälsa på Ingmar Bergman. Kommer du ihåg? Vilken lirare.”
”Ja, han var udda”, säger Modin och ler.
”Ska du ha en öl?”
”Gärna”, svarar Modin. ”Vi får bara max tio sådana här varma dagar om året, sedan är det höst igen.”
”Ja, vi måste leva i nuet. Är det inte härligt med sommar?”
Bergman lägger sig ned på klipphällen med sin ryggsäck som huvudkudde.
”Fast jag måste nog jobba istället för att åka till Gotland”, säger Modin.
”Varför då? Du har ju just fått kontorstjänst. Då får du väl industrisemester?”
”Jag har ju precis kommit tillbaka efter sjukskrivningen. Dessutom ska jag få komma ut på fältet igen.” Modin ler förnöjt med slutna ögon.
”Redan? Vad ska du göra?”
”Utföra ett viktigt uppdrag för nationen. Det är hemligt”, säger Modin och sätter sig upp och tar några klunkar öl.
”Lägg av. Inga fler mord väl?” säger Bergman och sänker rösten.
”Nej, nej. Det här är ett bra jobb. Seriöst och nödvändigt för att skydda Sverige. Jag kanske berättar sedan. Förresten, vet du vad det är för byggnad som ligger på andra sidan vattnet?”
Modin pekar på ett stort hus i Marieberg.
”Du menar huset med alla antennerna? Ingen aning”, säger Bergman.
”Det är den ryska ambassaden. Från det huset utgår förmodligen mer makt i Sverige än från regeringskansliet.”
”Du skojar?”
”Nej, tyvärr inte. Ryssarna har kontakter med flera viktiga socialdemokrater i landet. Vi får ny information om det varje vecka. Byrån misstänker till och med att det sitter en rysk spion i regeringen. De har spioner på Sveriges Radio och på Sveriges Television, troligtvis även på Säpo, i vår militärledning, på FRA och kanske till och med i min organisation. För att inte tala om i näringslivet. Det är illa.”
”Men jänkarna då. Är inte de lika jävliga?”
”Man skulle kunna tro det, men så är det inte. De har relativt öppna kontakter med våra myndigheter, medan ryssarna utövar sin makt genom våld och utpressning, eller genom köpslående. Alla i väst går att köpa, Bergman. Det är vår livsstil med alla förbannade prylar, resor och stora hus. Mycket vill ha mer. Det gör jobbet lätt för de ryska agentvärvarna där på andra sidan vattnet. Ibland behöver de inte ens göra något, i flera fall har svenska militärer och politiker gått rakt in på öststatsambassader och erbjudit sina tjänster i utbyte mot pengar. Så illa är det.”
”Jag tror dig inte.”
”Du, jag jobbar med det här. Vi har långa listor över misstänkta svenska spioner. De finns överallt. Till och med på biblioteken och på universiteten. Och alltihop görs möjligt genom den öststatspropaganda vi ständigt utsätts för. Minns du ’Drutten och Krokodilen’ på tv? De är från Sovjet, och John Blund från Östtyskland. Barnprogram, ja, tjena.”
”Jag tror dig inte i alla fall. Du är miljöskadad av jobbet. Sverige är ett fritt och bra land att leva i. Ta en öl till och koppla av. Du behöver det.”
”Jo visst, Sverige är bra. Men väldigt sårbart. Ge hit en bira, då.”