GÖTGATAN, LÖRDAG 13 JULI
”Modin? Det är chefen. Bra att du svarade.”
Modin sätter sig upp i sängen när han hör Loklinths röst i telefonen. Han har bar överkropp och täcket ligger snurrat runt benen. Han lutar sig fram över nattduksbordet och vänder på sitt armbandsur.
”Hon är halv åtta. Jag var ute igår.”
”Ja, ja, det är dags att gå upp. Ta en iskall dusch. Jag vill att du och Jöran åker ned till Ållonö och fortsätter förhören med Bergling.”
”Har han verkligen så mycket mer att säga?”
”Det är det ni ska ta reda på. Kläm ur honom det sista. Försök få mer information om Hans Holmén och vem den tredje personen på Säpo är. Han i Berglinggruppen. P-G behöver veta mer för att kunna agera.”
”Är det inte bara att ge dem sparken?”
”Nej, du. Det här är Sverige. Och om det är som vi tror kommer många att försöka skydda dem, inte bara GRU.”
”Som vilka då?” frågar Modin och gnuggar sig i ögonen med ena handens knogar. Han försöker fokusera på det Loklinth säger, men eftersom han är rejält bakfull är det svårt.
”Regeringen, Pierre Sorman, media. Behöver jag räkna upp fler? Hörde du förresten att Fors ska sommarprata i augusti?”
”Det är för jävligt”, säger Modin och sväljer. ”Okej, jag ska göra mitt bästa. Kommer Sten Levin att vara med?”
”Nej, du får klara dig utan honom. Han fick ett annat uppdrag. Jag vill ha så få inblandade som möjligt i det här skedet av förhören. När kan du vara där?”
”Ikväll, antar jag. Jag ska bara göra några ärenden.”
”Vadå för ärenden?” frågar Loklinth och Modin ser framför sig hur han står rak som en fura med telefonluren tryckt mot örat och iklädd kostym, trots att det är tidig lördagsmorgon. Han har säkert redan ätit frukost och lyssnar på Melodikrysset med pennan i högsta hugg.
”Jag ska på Posten och betala räkningar, om du måste veta. Jag har missat det på grund av alla uppdrag du ger mig.”
”Bra, gör det. Räkningar ska man inte slarva med.”
Sedan lägger Loklinth på utan att säga hejdå. Det sista han hör i bakgrunden är: ”Lodrätt åtta, fyra bokstäver.”
Modin går upp och duschar. Sedan äter han frukost, som vanligt bestående av knäckebröd med kaviar och en kopp te. Efter att ha klätt på sig, bäddat och packat en övernattningsväska ringer han Jöran och berättar om deras nya uppdrag.
”Ja, vi måste dit redan ikväll. Ska vi säga att vi ses där ute vid sextiden? Glöm inte att köpa mat. Vi blir tre personer.”
Modin lägger på och skyndar sig sedan till posten på Folkungagatan med en bunt räkningar i handen.