ÅLLONÖ SLOTT, SÖNDAG 14 JULI
”Hur gick det?” frågar Loklinth upphetsat i telefonen. De har låtit telefonledningen vara den här gången, behovet av att kunna ringa ut i en eventuell krissituation kändes större än risken för att Bergling skulle få tag i en telefon och ringa efter hjälp.
”Inget vidare”, ljuger Modin. ”Jag tror inte att vi kommer längre.”
”Vad berättade han?”
”Inget som vi inte redan visste från de tidigare förhören.”
”Hur menar du?”
”Jag berättar när vi träffas. Men jag tror att vi är klara här.”
”Fick du ur honom uppgifterna jag frågade efter?”
”Nej, inga fler namn, men han gav lite mer detaljer om Fors och Holmén som kan vara användbara för oss.”
”Okej”, säger Loklinth. ”Vi lägger ned förhören, tillfälligt. Objektet behöver säkert vila. Skriv en rapport om det du har fått fram och lämna den till mig tillsammans med banden så snart du kan.”
”Vad gör vi nu?”
”Jag har en ny uppgift åt dig, Modin, och det brådskar.”
”Jag skulle behöva ledigt ett par dagar.”
”Inte nu. Det här är viktigt”, klipper Loklinth av.
”Men jag skulle verkligen behöva …”
”Nej, nej. Jag kommer hem till dig vid sextiden ikväll. Du och Jöran ska lämna av objektet i Norrköping klockan tre. Var noga med tiden. Två killar från kriminalvården möter er bakom den nedlagda Statoilmacken där. Kom ihåg, klockan tre.”
Modin hinner inte säga mer innan Loklinth har lagt på. Han känner en molande värk sprida sig i magen, som om han börjar få magkatarr.
Jävla Loklinth!