HUVUDKONTORET, SSI, SÖNDAG 14 JULI
”Ulf.”
”Hej, det är Chris på SSI. Kan vi prata?”
”Javisst”, säger statssekreteraren i andra änden.
”Jag tror att det är dags att lämna ett meddelande till dina vänner.”
”Okej, jag förstår. Vad har hänt?”
”Objektet har avprogrammerats och det mesta finns på band.”
”Var finns de banden?”
”De kommer att färdas i en röd Camaro Z28 från Ållonö slott vid tvåtiden idag med en svart van i följe. Objektet ska överlämnas i Norrköping bakom den nedlagda Statoilmacken klockan tre. Banden ska medföras i den bilen.
”Okej, då är det bråttom. Jag ska se vad jag kan göra. Är dina killar beväpnade?”
”Nej.”
”Vet du vad objektet har berättat?”
”Han har avslöjat spioner inom Säpo. Det kommer att ställa till det för er. Det vore nog bra om han kom ut ur landet så fort som möjligt. Det skulle underlätta min vardag i alla fall”, säger Loklinth och tuggar på en tandpetare.
”Vår vardag också. Tack ska du ha. Vi hörs, Chris.”
”Det gör vi. Och du, säg åt dem att vara rädda om mina killar.”
Loklinth lägger på och går och ställer sig vid fönstret. Han står ofta där och tittar ut över den i regel tomma gårdsplanen framför Armémuseet när han har bekymmer. Han känner sig olustig över att han är tvungen att sätta dit sina unga adepter. Hoppas nu bara att killarna inte kommer till skada, tänker han, då skulle jag aldrig förlåta mig själv. Men Bergling måste bort. Annars kommer vi att få en konstitutionell kris på halsen, och det är min uppgift att skydda konstitutionen, särskilt som Säpo är utslaget av utländska spioner. Av alla dåliga alternativ är att låta Bergling fly det bästa. Det är det enda sättet vi kan undanröja det akuta hotet mot våra styrande på. Spionerna som Bergling avslöjat får vi ta tag i senare. Jag är säker på att P-G Näss kommer att lösa det här på bästa sätt och utan att något kommer ut. Bara han inte själv är inblandad. Ja, vem kan man egentligen lita på i dessa dagar?