Författarens förord

Vad roligt, sa jag när jag fick frågan om jag ville skriva om Axel Pehrsson-Bramstorp i statsministerboxen. Sedan började jag tänka: vad visste jag om Bramstorp egentligen? Kohandeln kände jag till men just inget mer. Utan förutfattade meningar började jag leta efter människan och politikern Axel Pehrsson-Bramstorp. Det blev sannerligen en rolig, inspirerande och lärorik upptäcktsfärd i sökandet efter Bramstorps insatser och betydelse i svensk politik.

Han föddes på 1800-talet och var som störst på 1930-talet men han har gett mig stora insikter om dagens politiska klimat. Hans tankar är så oerhört aktuella och jag har länge funderat över om det finns några samverkanspolitiker som Bramstorp idag. Jag svarar nog nej på den frågan.

Axel Pehrsson-Bramstorp var en för sin tid udda politiker som var med och förändrade Sverige. Han var den förste bonden som blev statsminister och fick bilda egen regering.

Min dotter Lovisa frågade mig lite då och då under arbetets gång: »Hur har du det med Bramstorp?« Jag berättade för henne att han älskade kor och nya maskiner. Jag trakasserade min familj med att läsa långa citat av tal som egentligen ingen begrep. Själv skrattade jag däremot förtjust.

Efter att i månader ha levt med Bramstorps tankar och i många fall tillkrånglade uttryckssätt och efter att ha läst hans brev till sin fru Sigrid, där han ger order om smågrisarnas majsranson och diskuterar barnens färg på skorna, blir det tomt att lämna honom.

Mycket har tidigare skrivits om Bramstorp och speciellt om den så kallade kohandeln, krisuppgörelsen mellan socialdemokraterna och bondeförbundet 1933. Sonja Fredgardh som var journalist och personlig vän till familjen har gjort långa intervjuer med Bramstorp och gett oss många personliga bilder från hans liv. Jacob Bjärsdal har i boken Bondeledare, Kohandlare, Brobyggare noga beskrivit och analyserat hans liv och gärning. Guldgruvor att ösa ur har också varit dagböcker och minnesanteckningar från olika politiker som verkade vid den här tiden.

Flera personer har hjälpt mig i mitt arbete. Jag vill framhålla Axel Pehrssons barnbarn Ingrid Bramstorp och hennes man Stig G. Nordström. De har bjudit på lunch och berättat om Axel och jag har fått låna deras privata fotoalbum.

Historikerna Alf W. Johansson och Anders Björnsson har diskuterat med mig och gett värdefulla tips. Per-Ola Karlsson, arkivchef på Centrum för Näringslivshistoria, där LRF har sitt arkiv, har verkligen hjälpt mig. Tack också till alla andra, ingen nämnd, ingen glömd som har ställt upp och gett mig både uppmuntran och tips.

Axel Pehrsson-Bramstorp skrev en vänbok till Per Albin Hansson som i mycket bestod av hans egna tankar och funderingar om deras intima samarbete. Han tillägnade den boken Sveriges Ungdom, och nu dedicerar jag min bok om Bramstorp till Sveriges ungdom. Lär av en politiker som kunde samverka!

LOTTA GRÖNING

Olsbenning 2010