Författarens förord

Felix Hamrin är den minst kände av de svenska statsministrar som också har varit ledande partipolitiker. Det finns ingen biografi över honom och han har lämnat få egna skrifter efter sig. Forskningsbibliotekens söktjänst Libris ger bara fem träffar på Felix Hamrin: fyra mötesaffischer och Utredning och förslag angående importmonopol på kaffe (1933).

Hans personliga arkiv förvarades på Kungliga biblioteket, men där finns nu endast noteringen att det återtogs av Ruth Hamrin-Thorell 1972. Arkivets senare öden är okända.

Dessbättre har Sverker Oredsson, historieprofessor emeritus i Lund, haft vänligheten att låta mig läsa ett manuskript till en kommande bok om Felix bror Josef Hamrin och Jönköpings-Posten, som innehåller en hel del om Felix Hamrin. Oredsson har, liksom Britt-Marie Hammarskiöld, Lars Hamrin, Hans Lindblad och Svante Thorell, givit mig värdefull information och ställt material till förfogande.

Felix Hamrin verkade under partiledarna Karl Staaff, Nils Edén och C. G. Ekman, som skildras i andra böcker i den biografiska serie där denna bok ingår. Därför behandlas den allmänna utvecklingen i svensk politik och i de liberala partierna under denna period relativt kortfattat. Från och med Ekmans fall 1932 till Hamrins död 1937 är jag i dessa avseenden lite mer utförlig.

Mitt syfte är att i första hand belysa Felix Hamrins gärning i regering och riksdag mot bakgrund av det som gör honom trefaldigt unik bland svenska statsministrar – att han var frikyrklig, företagsgrundare och smålänning.

ANDERS JOHNSON

Stockholm 2010