Julius har förberett sig noga. Han har varit med mamma i centrum och köpt ett silverhalsband som han har slagit in i tjusigt presentpapper. Han har fixat frisyren, och i säkert hundra minuter har han stått i badrummet och putat med läpparna.
Julius övar på att pussas, och han börjar bli bra, riktigt bra. Dessutom är svullnaden runt ögonen nästan helt borta nu. Ändå känner han sig orolig – inte för att någon av tjejerna ska pussa honom, utan för att Linn ska pussa någon annan kille. Det skulle kännas hemskt, hemskare än när Linn sa ”nä” tror Julius.
Sedan är det en annan sak också. När Isak fyllde åtta bjöd han bara Julius och några av de andra killarna i klassen. De spelade tv-spel och åt korv. Och när Julius fyllde åtta gjorde de ungefär samma saker på hans kalas. Linn ska ha pusskalas och på inbjudan står det disco. Julius vet inte exakt vad disco är, men han har förstått att man dansar till en viss sorts musik och sedan ska man alltså pussas.
Julius putar med läpparna mot spegeln igen. Pussandet ska han nog klara av, men dansandet, hur ska det gå med det?
Mamma bankar på dörren.
– Har du bosatt dig där inne? Isak är här.
Julius putar en sista gång med läpparna mot spegeln. Sedan öppnar han dörren.
Mamma har börjat äta choklad igen och är på gott humör.
– Åh vad söta ni är, säger hon och tittar på dem.
Först på Julius och sedan på Isak, som har färgat sitt hår blått.
– Färgen försvinner när man tvättar håret, förklarar Isak.
Mamma ler.
– Skynda er nu så att ni inte kommer för sent, säger hon.
– Jag också följa med, säger hon.
Julius och Isak skrattar och säger att hon får vänta tills hon blir lika gammal som dem. Lydia kastar sig ner på golvet och skriker:
– Också följa med, också följa med.
Julius skakar på huvudet och smäller igen dörren.
När de går längs cykelvägen får de syn på Lennart. Som vanligt står han på sin balkong och spejar ut över sjön.
– Hej hej, ropar Isak och börjar springa och då måste Julius också springa. Medan de springer skrattar de. Och när de kommit fram till Linns hus, som ser ut som Julius hus, fast vitt, och åkt hiss till tredje våningen, skrattar de så mycket att det hörs ända in till Linn som öppnar dörren.
– Välkomna, säger hon.
Isak och Julius tystnar tvärt.
Linn har en svart klänning och ett silvrigt diadem i håret. Det är ett fint diadem. Det finaste diadem Julius har sett.
Inifrån lägenheten hörs discomusik.
Julius räcker snabbt fram paketet och blir varm om kinderna.
De följer efter Linn in i hallen, där de tar av sig skorna. Sedan fortsätter de vidare till vardagsrummet, där klasskompisarna står utspridda i grupper.
I ena hörnet står Theodor och Edvin. De har randiga skjortor och finbyxor på sig. Deras hår som annars brukar krulla sig bäst det vill ligger bakåtkammat.
I andra hörnet står Klara och småpratar med ett par andra tjejer från klassen.
Julius ser sig omkring. Han har aldrig varit hemma hos Linn tidigare. Det är väldigt städat. Till och med kuddarna i soffan ligger prydligt.
Linns pappa kommer in till dem med popcorn i en skål, som han ställer på soffbordet. Plötsligt skruvas musiken upp. Linn, Annie och några av de andra tjejerna börjar dansa.
Isak och Julius står som statyer. Det vet liksom inte hur de ska göra.
Linn och Annie dansar fram till Theodor och Edvin. Men trots att Theodor sa att han är grym på att dansa och att han skulle visa det på kalaset står både han och Edvin lika fastklistrade i golvet som Isak och Julius.
Annie dansar fram till Isak. Han flinar osäkert, sedan börjar han försiktigt röra på fötterna. Julius börjar också röra lite på sig. Han gungar.
Linn tittar på honom och ler, och då vågar Julius gunga ännu mera.
Och snart är både Isak och Julius, utan att de vet hur det har gått till, inne i dansen.
Isak skakar på huvudet, så som han brukar göra när de spelar guitarhero och Julius springer flera varv runt i rummet.
Julius tycker att det känns som om tusentals fåglar kvittrar inuti honom när tjejerna tittar på dem.
Han springer fram till soffan, kastar sig i den och rullar ner på golvet.
– Aj aj aj, låtsas han.
Isak slår en kullerbytta och skriker:
Plötsligt känner Julius hur något träffar honom i ansiktet. Det är Theodor och Edvin som börjat kasta popcorn.
Julis och Isak tar skydd bakom soffan. Popcornen studsar omkring dem.
Isak får tag i en av soffkuddarna och kastar den allt vad han kan mot Theodor. Tyvärr träffar den huvudet på Linns pappa som kommit för att säga att maten är klar. Allt skrattar, utom Linns pappa som ser lite chockad ut.
Julius känner att han aldrig har varit på ett roligare kalas. Han säger det till honom.
– Det är ett väldigt roligt kalas det här, säger han.
Linns pappa nickar, och skyndar in till köket för att duka fram hemmagjord pizza.
De sitter vid köksbordet. Alla är hungriga som vargar.
Julius och Isak låtsas att de är vargar och sliter pizza-bitarna i stycken med tänderna.
– GRRRRR, ryter de när de vill att Linns pappa ska servera dem mer.
Julius tänker att det kanske är ofint. Därför säger han en gång till:
– Väldigt roligt kalas det här.
Sedan vänder han sig mot Linn och Annie.
– När ska vi pussas då?
– Pussas? säger Annie och flämtar till.
Det blir tyst.
– Ja … Är inte det här ett pusskalas?
En efter en av klasskompisarna runt bordet börjar fnittra. Julius fattar först ingenting, sedan tittar han på Isak som rycker urskuldande på axlarna.
Linns mamma kommer in till dem.
– Hur går det?
Hon tittar på Linns pappa.
– Jodå, jodå, säger han och torkar bort lite svett från pannan med handen.
Sedan vänder hon sig mot dem och ler.
– När ni har ätit upp ska Linn öppna sina presenter. Sedan blir det fiskdamm.
– Ja! ropar alla. Julius också. För även om det där med pussandet verkade spännande känns det bra att det inte blev något. Han hade kanske fått pussa Klara, och Linn hade kanske fått pussa Theodor. Eller så hade han fått pussa Theodor. Fiskdamm är bättre. Det tycker i alla fall Julius.
De går in i vardagsrummet igen, där Linns mamma har lagt paketen i en hög på soffbordet.
Linn sätter sig i soffan och börjar öppna. De andra står runt henne och tittar på.
Hon får en hårborste och målarfärger och en dagbok. När hon ska öppna Julius paket blir han alldeles spänd. Till Linn från Julius har han skrivit med stora bokstäver på det gröna presentpappret.
Linn sliter av det och när hon tar upp halsbandet med ett hjärta i silver, hör Julius hur det går ett sus bland tjejerna. Linn tittar på det en lång stund.
– Tack Julius, säger hon.
Julius funderar. Vad säger man när någon säger tack?
– Var … Varsågod, får han till slut ur sig.
Sedan är det dags för fiskdamm. Linns pappa har spänt upp en filt framför dörröppningen till Linns rum.
Julius och Isak är ivriga och kan inte stå still. De studsar upp och ner och kittlar tjejerna genom att trycka sina pekfingrar i magarna på dem.
Linn tar tag i pinnen som har sträckts fram till dem. Det rycker i den.
Linn tar i och får nätt och jämt godispåsen över filten.
– Det verkar vara stora fiskar i den här sjön, säger Isak och tränger sig fram till henne.
Isak berättar att han har fiskat många gånger, med sin pappa och med sin farbror.
Linn plockar av godispåsen från klädnypan och Isak tar pinnen och slänger över linan. Julius och de andra barnen tittar nyfiket på honom. När det rycker till tar Isak ett hårt grepp om pinnen, drar upp benen under sig och blir hängande.
Plötsligt hörs ett brak. Pinnen går av och Isak ramlar ner på golvet.
Linns pappa störtar ut till dem.
– Oj oj oj, säger han. Hur gick det, hur gick det.
Isak säger att det gick bra men att Linns pappa borde skaffa ordentligt fiskeutrustning innan de ska fiska nästa gång.
Linns pappa nickar stressat och delar ut alla godispåsarna istället.
Sedan är kalaset slut.
Isak, Theodor, Edvin och några av tjejerna springer mot hallen. Linns pappa skyndar efter för att hjälpa dem att hitta skor och jackor. Julius står kvar. Han vill inte att kalaset ska vara slut. Inte nu, när de hade som allra roligast.
– Undrade du om jag vill bli ihop med dig på riktigt?
Julius rycker till.
Linn står alldeles intill honom.
Julius nickar snabbt.
Det känns som om hela rummet snurrar.
Linn är på väg att säga något mer, men blir avbruten av att hennes mamma kommer in till dem.
– Har ni haft kul?
– Ja, svarar Julius och Linn med en mun.
De tittar på varandra och skrattar.
– Vad bra, säger Linns mamma.
Sedan följer hon och Linn med Julius ut i hallen.
Flera föräldrar har kommit för att hämta sina barn, även Julius pappa, som frågar hur det har gått.
– Jodå, jodå, säger Linns pappa och torkar bort några svettdroppar från pannan.
Linns mamma försäkrar att det har gått jättebra.
Linn står bredvid henne. Hon tittar på Julius.
– Hej då, säger hon.
– Hej då, säger Julius.
