Mr Wallaker – eller Scott som jag kallar honom ibland – och jag hade inget bröllop, för ingen av oss ville gifta om sig. Däremot kom vi på att inga av barnen var döpta, så vi tänkte att vi lika gärna kunde göra det, samla släkt och vänner och ställa till med fest i den stora herrgården. På det viset, menade vi, skulle barnen vara helgarderade, ungefär som med en försäkring, om det skulle visa sig att den kristna guden var den sanna guden, trots att både mr Wallaker och jag är mer av buddhister.
Ceremonin hölls i kapellet. Skolkören sjöng, och Scotts söner Matt och Fred – som inte längre går på internat utan på en skola i stan – spelade ”Someone to watch over me” på klarinett och piano. Jag grät större delen av tiden. Greenlight Productions skickade ett blomsterfång stort som ett får; Rebecca hade fixat håret till en afro med en tänd skylt med texten ”Motel” och en pil som pekade ner mot hennes huvud; Daniel blev full på festen och raggade på Talitha, vilket fick Sergei att få världens utbrott och storma iväg arg som ett bi; och Jude – som såklart hade tröttnat på Naturfotografkillens tillgivenhet – raggade upp mr Pitlochry-Howard och hade sedan ett väldigt bekymmer att ta sig ur det hela efteråt. Tom och Arkis tjurade för att vi inte hade bjudit Gwyneth Paltrow – trots att Jake en gång hade spelat med Chris Martin – och båda två flirtade vilt med de äldre killarna i storbandet. Mamma var fortfarande lite sur för att jag inte hade satt på mig något mer färgglatt, men det gick över sedan eftersom hennes kappklänning var så mycket finare än Unas, och mr Wallaker är ganska nöjd med att låta henne hålla på och han flirtar hejdlöst med henne och grälar på henne när hon blir för mycket, men på ett sätt som gör att hon bara fnittrar. Roxster – som tidigare skickat mig ett väldigt gulligt sms där det stod att han var förkrossad över förlusten av sin spyende puma men tydligen fanns det en Dejtinggud för hans nya flickvän led av morgonillamående – messade mig samma dag för att säga att hon inte var gravid, det var bara det att han hade tvingat i henne för mycket mat, och hon var verkligt irriterande. Vilket var trevligt.
Och över alltihop svävade vissheten att Mark skulle ha varit glad. Att han verkligen, verkligen inte skulle ha velat att vi var ensamma och förvirrade. Och att han när läget ändå såg ut som det gjorde skulle ha varit glad att det var mr Wallaker.
Och nu har jag inte två barn utan fyra. Och Billy har stora grabbar att spela Xbox med och han går därifrån hur nöjd som helst och utan diskussioner om att klara sig till nästa level ifall mr Wallaker så mycket som skulle titta på honom. Vi träffar Jake och Rebecca och ungarna på helgerna och alla har någon att leka med. Och för första gången sedan Mabel var för liten för att minnas har hon en pappa som finns i den här världen och inte i nästa, och som behandlar henne som en sån prinsessa att jag måste ge henne ständiga Varningar. Och jag känner mig trygg och inte ensam, och avhållen. Och vi åker till Capthorpe House ibland på helgerna, och när ungarna har somnat spelar vi upp scenen bland buskarna, fast med bättre slut.
Och vi ska bo tillsammans allihop nu, i ett stort gammalt rörigt hus i närheten av Hampstead Heath. Och eftersom det ligger på gångavstånd till skolan har vi bestämt att vi klarar oss med bara en bil – vilket gör det SÅ mycket enklare med parkeringstillstånden, även om vi fortfarande alltid kommer för sent på morgnarna. Just det, och håll utkik efter Med vinlöv i håret, under den nya titeln Din grannes yacht, som kommer snart som en direkt på dvd-utgåva nära dig! Barnen gick till slut till tandläkaren och det är inget fel på deras tänder. Och just nu har förresten hela familjen huvudlöss.