Jag satt mycket i fönstret, och låtsasringde till pappa som aldrig var hemma. Jag vet inte om det var för att muntra upp mamma eller mig.
Lena i brev till sin terapeut 1970
På bilderna som finns bevarade av Lena och hennes pappa tillsammans ser de ofta ut som ett litet par. En medelålders kostymklädd man med skägg och glasögon bredvid en ung flicka i snygg klänning och med tuperat hår. Flera bilder är tagna när Lena bjuder Lennart på Opera baren eller Berns.
Uppe på Söder, i ateljén, där de dricker vin med hela konstnärsgänget i området, tas det inga bilder. Där målas istäl let akvareller, snidas träskulpturer, trycks grafik. Männen tävlar i att skänka Lena konstverk.
Lennart umgås med Lena som med en jämlike. Tar med henne på middagar där männen försöker förföra henne. Hans advokat uppvaktar henne en lång kväll i Lennarts sällskap för att sen föreslå henne att de ska gå ut tillsammans utan Lennart veckan efter.
Det händer att konstnärsvännerna kysser henne i smyg i trapphuset eller på gården. En av dem tar henne ända till hotell Aston, där de tillsammans mutar portieren med cigaretter och får ett rum med kort varsel. Efteråt ångrar hon sig. Enda skälet till att hon gått med är för att hon vill verka frigjord.
Lennart reagerar med upprört letande, men nästa gång är alla välkomna igen. Vinet ställs fram på bordet. Lena är bara sexton när han bjuder henne på marijuana första gången.
Ibland är Lennart närvarande, ibland inte. Som konstnär vistas han långa tider i Spanien och Frankrike. Lever på ateljé stipendier eller på sina kvinnor.
Inte sällan ber han Lena skicka pengar när han behöver ta sig hem, eller betala hyran. Den nu världsberömda fotografen Lennart Nilsson, då anställd på tidningen Se, är en av dem som får skjutsa henne runt stan i jakten på ett öppet postkontor att sända pesetas från. Fotoreportaget om Lena får göras i hast.
Lennart har sina kvinnor, Lena sina män. Det är Lennart som undervisar Lena i hur relationen mellan könen bör vara.
Har man lust att vara med någon, säger han, ska man vara det, utan att tänka på ålder eller lämplighet. Har man inte lust ska man låta bli. Dessutom ska man akta sig väldigt noga för att låta en relation hota ens integritet. Jaget måste upprätthållas till varje pris.
Lena lyssnar och tar till sig.
Hemma på Lidnersplan är Margit fortfarande deppig över att familjen gått i kras. Och när något av Lennarts förhållanden går sönder får hon ibland för sig att han skulle kunna komma tillbaka. Han kommer ”hem” lite oftare, äter middagar eller bara är där. Men det slutar alltid med att han försvinner till någon annan igen. Efter sådana perioder blir Margit extra låg.
Lena får en underlig roll mellan Lennart och Margit. Mamman är bortvald, dottern satt på piedestal. Sin bror Bosse uppfattar Lena som Margits bundsförvant. Hon tycker att han ställer sig på hennes sida mot Lennart. Men Bosse lämnar ganska snart familjen och reser iväg. Det kommer brev från Egypten där han gör FN-tjänst som hundförare. Efter det dröjer det inte länge förrän han flyttar ihop med sin flickvän Iréne och lämnar Lena och Margit ensamma. Dagböckerna ger bilden av en vardagsrelation, där Margit är den trygga punkten. När hon så småningom träffar en ny man låter hon det inte påverka ruljangsen på Lidnersplan.
Men hemma hos Margit kan Lena inte visa sina känslor för Lennart eftersom hon är rädd att göra sin mamma svartsjuk.
Rolf Skoglund berättar om en kväll när han var hemma på Lidnersplan och åt middag med Lena och Margit. Hur Lena gick ut ur rummet en stund och Margit och Rolf blev ensamma. De kom att prata om hur det varit när otroheten upptäcktes och Lennart flyttade ut.
Det dröjde innan Lena kom tillbaka, så efter en stund gick Rolf för att leta efter henne.
– Då stod Lena där med en kniv och väste mellan tänderna att säger du ett ord till om min farsa så hugger jag ner dig …
Han tror att våldsamheten i försvaret handlade om Lenas egna drömmar.
– Det var ju därifrån generna kom, det kreativa. När han hade slutat att sälja gardiner eller vad det nu var han gjorde så började han ju ta fram sin konstnärliga ådra. Måla och skulptera.
Lennart Nyman hade börjat jobba med filmdistribution i tonåren och drev två biografer på trettio- och fyrtiotalet, i Barkarby och på Rörstrandsgatan. Sen hade han försökt driva galleri. Sen persiennfirma. Till slut hade han bestämt sig för att kliva av och börja snida skulpturer på heltid. Det fick bära eller brista. Och det gick aldrig ihop.
Men det är hans liv som lockar Lena. Bio, konst, frihet, fester och utlevelse. När Lennart är hemma läser hon för honom, diskuterar pjäser. När han är borta skickar hon honom långa brev med textkommentarer.
Så på ett sätt behandlar Lennart Lena som en liten fru som får hjälpa till att reda upp hans tilltrasslade liv. Men det är också hon som ska ges förutsättningarna att lyckas som konstnär. Hon som ska dansa på Operan. Hon som ska gå i fina läroverk. Hon som ska få hjälp av Sif Ruud att komma in på Dramaten. Det är hon som ska bära hans krona.
Under inspelningen av Nyfiken-filmerna noterar Vilgot Sjöman Lenas svårigheter i en grälscen mellan rollfiguren Lena och hennes pappa. Skådespelaren Lena kommer inte tillrätta med den, grunnar och grunnar, lyckas inte gå i konflikt. ”Hon skjuter den framför sig på en liten orolig vagn”, skriver han.
Att prata med Vilgot Sjöman om hans pappas sämre sidor, det har hon inga problem med. Men själv minns hon inte någon enda besvikelse på sin far. Vilgot Sjöman misstänker att hon förtränger en hel del.
Det är först när de börjar filma i ramaffären, som de valt som en lämplig arbetsplats för pappan i filmen, som Lena minns att Lennart faktiskt har haft en ramaffär, minns hur det kändes att vara där. Och då föreslår hon att de ska förlägga en kärleksscen dit.