”När jag var inne i stan förut, tänkte jag på Mats–Lena, utifrån identiteten. Och vem jag blivit om jag låtit bli att supa ner mig den 26/8 1970.

Alltid

snyggt men diskret målad

långt välvårdat hår

snyggt men diskret klädd

aldrig kort-kort, inga utmanande eller uppseendeväckande

kläder, men snygga välvårdade naglar, diskret färg

välvårdat tal

välvårdat uppförande

välvårdat hem

äter Lagom

dricker Lagom

pratar Lagom

lägger sig Lagom

lagar Lagom och Lagom bra mat

knullar Lagom, dvs. när Mats vill (låtsande orgasm för att inte göra Mats ledsen eller sårad)

Lagom, Diskret utmärkt värdinna

mor till två eller tre (beroende på vad Mats vill) välvårdade, välanpassade och Lagom barn

[…]

Och jag var på god väg.

Levande begravd.

Levande död.

[…]

SJÄLVKLART skulle hon ha slutat med teater, för att kunna ägna sig åt man, barn och hem. Om hon fortsatte med skådespeleri sen hon axlat den roll Mats givit henne, hade hon i alla fall inte haft en chans på scenen. Hon hade snabbt förpassat sig till statistplanet. Hellre bli hemmafru, än det.

Men Mats hade nog tyckt att hon skulle fortsätta att utöva sitt yrke. I LAGOM doser.

[…]

Och sen när barnen blivit äldre, tycker Mats att nu kan han lossa på hymens band, för barnen är vuxna, och det var ju faktiskt inte den här människan han tände på en gång i tiden. Den här människan har han ju ingenting gemensamt med. Det var ett misstag från början till slut. Och så hade han skilt sig från Lena Nyman f.d. en mycket lovande skådespelerska. Och han hade givit generöst och tjusigt underhåll. Han hade visat vilken god far han är och gjort oändligt mycket för barnen, så dom skulle ha lycka och framgång här i livet.

Ur anteckningsblocket 1970