”Till länsskatterätten i Stockholms län
Klagande: Skådespelerskan Lena Nyman

Den 13.8.71 har jag hos prövningsnämnden anfört besvär över 1971 års taxering och yrkat avdrag för kostnader för uttrycks- och gestaltningskonst med 4 400 kr. Beträffande detta yrkande vill jag tillägga följande.

Taxeringsnämnden har ansett att kostnaden inte varit nödvändig för intäkternas förvärvande. Detta är fel. Mina inkomster skulle ha varit betydligt lägre om jag inte hade lagt ned så stor möda och så mycket pengar som jag gjort för att lära mig konsten att ge tydliga, nyanserade och adekvata uttryck (med röst och kropp) i mina rollgestaltningar. För det är ju inte förrän jag kan den konsten och alltså inte behöver hämmas av okunnighet eller av vånda inför det personligt utlämnande i mitt beteende på scenen, som det blir möjligt att fullt ut förstå och gestalta den människa rollen gäller. […] Det arbete jag lagt ned och fortfarande lägger ned på uttrycks- och gestaltningskonsten gör att jag får mer krävande roller men också högre lön än jämnåriga skådespelare vid bl.a. Dramaten. Under 1970, då jag var tjänstledig första halvåret, och sjuk en stor del av hösten, hade jag åtminstone 25 % högre månadslön än skådespelarna som gick ut elevskolan och engagerades samtidigt som jag. Tydligen har taxeringsnämnden förbisett att den vidareutbildning jag kostat på mig är av direkt avgörande betydelse för min lönenivå.