”Vad gör vi nu?” undrade Stina när hon hade gått runt i sviten några varv och fascinerad knäppt på TV-apparater överallt. ”Det är svårt att veta vilken apparat man ska titta på och sedan finns här ju så mycket annat.”
Hon svepte med blicken över lyxsviten. Skulle de slå sig ned i biblioteket, spela på flygeln, gå in i den privata biografen eller bara sjunka ned i närmaste fåtölj? Fast det stora badkaret med sin vackra mosaik och bastun lockade förstås också. Husfrun hade berättat att man kunde slå på grönt ljus och djungelmusik medan man satt där, eller blått ljus om man föredrog det. Kanske skulle hon bara lägga sig och vila i den stora dubbelsängen med utsikt över Slottet.
”Du kan titta på stjärnorna om du vill. Det finns en sådan där stjärnkikare i sovrummet”, sa Snillet. ”Eller varför inte rikta in kikaren på Slottet. Kungen har säkert något spännande för sig.”
”Jamen, då är han inte där”, sa Märtha.
”Förresten, finns det någon toa här?”undrade Krattan och flackade med blicken.
”En till höger, en i badrummet och så två längre bort”, upplyste Stina.
”Du, det räcker med en mugg, jag kan väl inte använda fyra samtidigt!”
”Det finns fyra duschar också. Spring emellan”, sa Märtha.
När alla hade packat upp och tagit sig ett glas champagne slog de sig ned i fåtöljerna för en första genomgång.
”Planeringen är viktig”, sa Snillet. ”Vi måste kartlägga hotellet. Vi ska besöka spaet, ta en drink i baren, sitta i biblioteket, äta i restaurangerna och diskret smälta in bland gästerna. När vi vet var de rikaste finns slår vi till.”
”Jag vet. Det finns fyrtiotvå lyxsviter och många av gästerna där utnyttjar spaanläggningen och poolen”, sa Anna-Greta. ”De tar säkert med sig sina klockor och armband och låser in dem.
”Just det. Vi stjäl deras värdesaker. Enkelt. Och så gömmer vi undan bytet så att vi kan använda pengarna när vi kommer ut ur fängelset”, sa Märtha.
”Nu har du allt läst för många deckare”, tyckte Krattan.
”Nej då. Stora brottslingar sitter av sitt straff och använder sina pengar när de kommer ut. Som engelska tågrånare och helikopterrånarna till exempel.”
”Då gör vi som de”, fastslog Anna-Greta och hennes ögon lyste av upphetsning.
”Hör ni, låt oss gå ned till spaet och rekognosera. Samtidigt kan vi göra vattengymnastik i poolen”, föreslog Märtha.
”Nä, nä, vi kom inte hit för att motionera”, utbrast Krattan men hann hejda sig innan han sa: ”ditt käckhetsmonster.”
”Men om vi nu stjäl en massa saker. Var ska vi gömma dem?” undrade Stina.
”Det ger sig”, sa Märtha, högröd i ansiktet för det hade hon inte tänkt på.
”Hör här. Vi måste begå stölden innan myndigheterna hittar oss. Varför inte slå till i morgon eller övermorgon”, tyckte Snillet. ”Sedan blir vi kvar här ett tag.”
”Bli kvar på brottsplatsen, herregud”, sa Märtha som inte läst om det i någon deckare. ”Brottplats är något man återvänder till, inte uppehåller sig på.”
”Just därför kommer polisen inte att leta efter oss här i första taget”, sa Snillet. ”Nej, nu klär vi om och ses lite senare i baren.”
När männen gått ögnade Stina igenom hotellets erbjudanden medan hon långsamt och omsorgsfullt filade naglarna.
”Jag tycker vi tar en skönhetsbehandling nere i spaet”, sa hon och viftade med nagelfilen.
”Spa och skönhetsbehandling?” Märtha gav väninnan en trött blick. Stina läste alltid om hur man tog hand om sig själv på bästa sätt. Vid 55 års ålder hade hon lyft sig, men det var något som man absolut inte fick säga högt. Hon ville att alla skulle tro att hon var naturligt vacker och att hennes skönhet kom inifrån. Inte ens tandblekningen nämnde hon. Kanske var det uppfostran. Hennes föräldrar hade förbjudit henne att sminka sig och under hela sin barndom hade hon fått höra att det var synd. Man skulle bära sitt naturliga utseende med stolthet ty det som Gud skapat var en gåva. Som tonåring hade hon varit tvungen att måla sig i smyg. Nu smög hon med skönhetsoperationerna.
”Hör här”, fortsatte väninnan. ”Det finns spabehandlingar som kan lösa upp emotionella och fysiska blockeringar och ge kroppen ett skönt lugn. Till det kan vi få en ögonmask som minskar alla tecken på trötthet och ålder.”
”Tror inte jag ser yngre ut med helmask”, sa Märtha.
”Det är bra med massage av ögonområdets viktiga marmapunkter. Det signalerar till nervsystemet att muskulaturen ska hålla sig vital”, fortsatte Stina helt uppslukad av hotellreklamen.
”Marma, vad är det?” undrade Märtha.
”Nej, det här är bättre” sa Anna-Greta som fått fatt i hotellets spa- och fitnessbroschyr. ”Vi kan få 60 minuters ansiktsakupunktur. Nålarna stimulerar produktionen av kollagen och stärker bindväven i kroppen.”
”Just vad man längtar efter.” Märtha himlade med ögonen.
”Behandlingen gör huden fast och mjuk”, fortsatte Anna-Greta.
”Fasta och mjuka. Det brukade man säga om mina bröst”, sa Stina med en annan ton i rösten. ”Nu vet man inte var man har dem.”
”Hör på här. Vi är på stöldturné, inget annat. Nu går vi ned till spaet”, sa Märtha bestämt och tog hand om broschyrerna. ”Glöm aldrig anledningen till att vi är här.”
Damerna nickade, bytte om till baddräkt och satte på sig hotellets vita badrockar. Märtha hejdade sig på väg mot dörren.
”När vi kommer ner så se er noga omkring efter värdedepåer för klockor, pengar, ringar och sådant.”
”Ska vi verkligen begå ett riktigt brott”, utbrast Stina plötsligt.
”Scch! Nej, nej, ett litet äventyr bara”, sa Märtha på väg in i hissen och klappade henne lugnande på axeln. Sedan hejdade hon sig med en gnagande oro inombords. Stina skulle väl inte förstöra alltihop?