När Märtha några timmar senare tog hissen ned till spaet med de andra, kände hon gång på gång på fickorna i den vita frottérocken. Där låg plastpåsarna med pulvren. Hon sneglade på Snillet. Han hade lagt hotellets handduk överst i sin bag så att den dolde verktygen. Så uppspelt han såg ut. Som en som var på väg att göra något rackartyg. Och om sanningen ska fram, tänkte hon, känner jag mig precis likadan.
För syns skull duschade de och tog god tid på sig i poolen. De plaskade runt medan de väntade på att det skulle bli riktigt mycket folk, och Anna-Greta uppmanade hela tiden de andra att ha tålamod.
”Det kan bli ett armband till”, mässade hon så fort någon föreslog att de skulle sätta igång. Till slut sa Snillet att han inte orkade vänta en minut till, och så lutade han sig fram mot Märtha och viskade.
”Har du påsarna?”
Hon nickade.
”När lyset blinkar tar du fram pulvret och häller det i det där munstycket som sprutar ånga. Snabbt så att ingen märker något.”
”Jag har väl sett på film!” svarade hon.
Snillet drog sig bort mot korridoren vid receptionen och strömcentralen, medan Märtha gav sig iväg med de andra till ångbastun. Bolmörten skulle få spagästerna slöa, och innan de var för omtöcknade skulle Märtha även hälla i cannabisen i pelarens munstycke. Sedan skulle Stina och Anna-Greta vackla ut ur bastun och låtsas svimma, medan Märtha skyndade till receptionen för att larma. Så snart receptionisten lämnat disken skulle Snillet mörklägga hela anläggningen och tillsammans med Krattan länsa plåtskåpet. Skulle det bli alltför mörkt hade Snillet för säkerhets skull monterat ljusdioder i en av tofflorna. Märtha var lite orolig eftersom detta kunde avslöja dem, men han försäkrade att det skulle gå bra. Toffeln skulle bara användas i nödfall och i all uppståndelse skulle ingen tänka på varifrån ljuset kom. Märtha tyckte att hon hade rätt och han fel och att han nog sa så bara för att han var man och hade dålig fantasi. Men med åldern hade hon lärt sig att ibland var det både smidigare och enklare att ge med sig.
När de kom in i Steam room slog varm ånga emot dem, och det gick knappt att se för den fuktiga dimman. Stina och Anna-Greta satte sig på bänkarna medan Märtha spanade runt. Det såg ut att vara minst ett tjugotal personer därinne. Några äldre herrar, flera damer och ett medelålders par hade bänkat sig på de två halvmåneformade bänkarna som vette mot varandra. Nu gäller det att titta noga på dem som sitter närmast för att se hur de reagerar, tänkte Märtha och kände hur plastpåsarna skavde innanför baddräkten. Egentligen borde ju Krattan ha tagit hand om det här, men han hade sagt att han numera bara höll på med levande växter. Torra blad fick vara. Hon rätade på ryggen. Nå, trilskades han fick väl hon rycka in. Märtha slog sig ned ytterst på bänken, så nära dörren hon kunde för att få del av den friska luften utanför, och placerade björkriset bredvid sig. Handen sökte sig mot urringningen. Med plastpåsarna vid barmen såg hon ut som i fornstora dar och suckade över att det var så mörkt därinne.
”Hur länge ska vi sitta här?” viskade Stina.
”Inte länge alls”, lugnade Märtha. ”Jag säger till när det är dags.”
”Här inne sitter man inte så länge, nej”, fyllde Anna-Greta i och lade handen över munnen. ”Väldigt mycket ånga.”
Dimman dolde människornas ansiktsuttryck och Märtha blev orolig. Hon skulle få svårt att se hur folk reagerade. Knappt hann hon tänka tanken förrän ljusen fladdrade till. Snillet hade brutit strömmen. Då så, nu gällde det! Märthas hand sökte sig innanför baddräkten och trevade efter plastpåsarna. Var låg de någonstans? I samma ögonblick kom hon på att hon inte hade glasögonen med sig. Och hon som hade predikat om att liten tuva stjälper stort lass … Nå, påsen med mest innehåll var den med cannabis och mer behövde hon egentligen inte veta. Hon stack in handen i urringningen och började fumla vid barmen. Mannen som satt mitt emot stirrade.
”Jag trodde jag hade tre med mig när jag gick hemifrån”, skämtade hon.
Mannen glodde dumt på henne.
”Två då?” försökte hon.
En generad harkling och någon som hostade till i dimman. Gamla damer ska inte skämta om sådant där, var det så de tänkte? Märtha härsknade till, äldre vill ju också ha roligt. Ångan blev tätare och fler och fler satte händerna för ansiktet. Det hade blivit riktigt varmt och klibbigt därinne och två personer reste sig och gick ut. Nu kunde hon inte vänta längre. Märtha lirkade försiktigt fram påsen med bolmörtspulvret och öppnade den. Hon skulle bara ta några få steg fram till den svarta pelaren och hälla allt i munstycket. Men tummen och pekfingret som trevade nedåt i påsen fann ingenting. Märtha drog åt sig handen. Hon hade ju lagt pulvret där. Förbryllad stoppade hon ned fingrarna igen, och längst nere på botten kände hon en klibbig sörja. Du milde, plastpåsen hade läckt in vatten! Hon såg för sitt inre hur alla som simmat i bassängen fått bolmört i sig och tuppat av. Men så kände hon igen en herre som hon nästan krockat med i poolen och lugnade sig. Det mesta av bolmörten fanns nog kvar i påsen och hade bara blivit blött. Men hade den förlorat sin kraft eller kunde hon själv få hallucinationer av bolmörten som hade läckt ut? Märtha visste inte. Här var det bäst att handla snabbt och sedan springa ut och duscha. Men tänk om det var så lite bolmört kvar att ingen reagerade? Krattan hade sagt att hon bara skulle ta lite av cannabisen, men nu var läget annorlunda. Bäst att använda alltihop. Hon grävde i urringningen igen och tog fram påsen med cannabis. Den hade gudskelov inte läckt. Hon stapplade fram till pelaren, och när munstycket gav ifrån sig en het puff ånga slängde hon in bolmörten och cannabisen och dolde allt med björkriset. Så satte hon sig ytterst på bänken så nära utgången hon kunde och väntade.