Champagneglasen var urdruckna och oliverna uppätna. Stunden var inne att öppna sportbagen och hälla ut stöldgodset. Snillet lyfte högtidligt bagen och lät innehållet rinna ut över bordet medan de fem nyblivna bovarna satt som förväntansfulla barn och såg högen växa. Med tindrande ögon började de plocka bland sakerna. Så tystnade sorlet.
”Vad är det här?” sa Märtha medan hon rörde om i högen. ”Smink och hårborstar?”
”Inget läppstift för mig, tack”, muttrade Krattan. ”Vems var idén att plundra värdeskåpen? Skyll er själva, vad hade ni väntat er?”
”Karlarna tycks åtminstone ha låst in sina mobiltelefoner. Dem kan man kanske få något för”, funderade Anna-Greta och rotade i högen. ”Och se här, här ligger några armband och klockor.”
”Men det kommer vi inte i fängelse för”, suckade Märtha.
”Och inte är det mycket att dela på heller”, tyckte Stina.
”Åjo, det här tjocka armbandet är nog 18 karat och klockan går säkert lös på en hundratusen”, påpekade Anna-Greta.
”Här är en puderdosa av guld”, sa Märtha och lirkade fram ett utsirat, pråligt etui. Det öppnades med ett spänne, men låset var så litet att Märtha inte kunde få upp det.
”Den där dosan vill jag gärna ha, om inte någon annan …”, sa Anna-Greta och knep kvickt åt sig den innan någon hunnit reagera. Stina gav henne en lång blick.
Det blev åter tyst och var och en försökte hitta något att glädja sig åt. Men hur de än rotade i högen fann de inte mycket av värde. Kuppen hade lyckats men bytet var bara krafs.
”Det här var vårt första försök. Robin Hood kanske inte heller lyckades första gången”, mumlade Stina och betraktade sorgset nageln hon brutit när hon rotat runt i högen.
”Tror knappast att han tog hårborstar”, svarade Krattan.
”Här riskerar vi vår frihet för en massa bråte. Vi måste ta till ordentligt nästa gång. En kidnappning eller något sådant”, sa Anna-Greta och viftade med sin käpp som hade blivit alldeles skev.
”En kidnappning?” Det hördes ett unisont sus av förfäran.
”Ja, man tar gisslan och kräver lösen.”
”Det har jag läst om många gånger”, sa Märtha, ”men då brukar man övermanna offren och det vet jag inte om vi klarar. Tänk om vi får stryk själva.”
”Men kan vi inte bara slå ned någon lite lätt?” undrade Stina.
”Lägga krokben, menar du?” flinade Krattan.
Ingen orkade skratta och trots champagnen ville den rätta stämningen inte infinna sig.
”Vi kan fråga i receptionen om det kommer några förnäma gäster snart”, föreslog Snillet efter en stund.
”Och så kidnappar du dem. Clinton eller Putin till exempel? Det skulle jag vilja se.” Krattan skakade på huvudet.
”Nu vet jag. Vi ordnar roulettspel uppe på rummet. Sviten är så fin att ingen kommer att misstänka något. Stöld och falskspel kan nog ge fängelse”, föreslog Märtha.
”Herregud, snart ska du väl öppna bordell också. Lite realistiska måste vi väl ändå vara”, sa Anna-Greta.
”Falskspel kanske vore något”, tyckte Snillet, ”men det ger nog inte mer än villkorligt.”
”Just det. Vi måste anpassa stölden efter hur lång tid bakom murarna vi vill ha. Och helst ska vi ju komma till det bästa fängelset också”, sa Märtha som hade fått smak för hög standard.
”Allt ska man då tänka på, som om det inte vore svårt nog att begå brott.” Stina tog fram nagelfilen.
”Vi har inte mycket tid på oss. Och vi måste hitta på en smart kupp innan någon sätter dit oss för stölden nere på spaet”, sa Märtha.
”Eller syster Barbro efterlyser oss.”
Den långa diskussionen tröttade ut dem alla och det var ett dystert gäng som lite senare drog sig tillbaka.
”Ge inte tappt. Tills i morgon har vi säkert kommit på något”, sa Märtha.
Mitt i natten vaknade hon med ett ryck. Hjärtat bultade och hon måste vänta en god stund innan hjärtklappningen lade sig. Mödosamt satte hon sig upp i sängen och sträckte sig efter vattenglaset. Så mindes hon och ett stort leende spreds över hennes rynkiga ansikte. Inte undra på att hjärtat dunkat som en stånghammare. Som vanligt hade hennes gamla hjärna jobbat under sömnen och lugnt och stilla hittat en lösning på deras delikata problem. Nu visste hon. De skulle genomföra en kidnappning – men på ett modernt sätt. Märtha kunde knappt bärga sig av entusiasm och sov inte mer den natten.